som att flyga : 130123

 
 
Tre dagar av min praktik har gått.
Plötsligt kan man ingenting. Plötsligt försvinner all erfarenhet man faktiskt bär på.
När man hade praktik i grundutbildningen så visste man inget annat. Då var man student. Helt och hållet. Nu har man en sjuksköterskeroll och är van den. Så kliver man in på ett nytt ställe med HELT nya saker runt sig och då försvinner plötsligt all rutin om de saker som INTE är helt nya. Plötsligt vet man inte höger eller vänster, vad en 20 cc spruta är eller om syrgasgrimman ska sitta i örat eller på tårna. Ja herregud. När det sedan blir fel med de HELT nya sakerna så svär man lite inombords för att det inte gick 100% perfekt, men det kanske inte är så konstigt när man knappt vet var huvudet sitter på en människa helt plötsligt. Man har ett behov av trygghet, men all trygghet är som bortblåst. Så då är bra handledare A och O. En handledare som faktiskt säger till patienterna:
"Hon är en riktigt sjuksköterska"
Jag kan tänka mig att de blir livrädd när de hör ordet student och ska lämna över sig till oss.
Det kan vara viktigt för dem att veta att jag är "riktig" haha. Det är bra när de säger det till dem.
Det är bra för mig med, för det känns som jag glömmer det ibland.
Jag har ännu bara gått 1,5 dag med de handledare jag ska ha men den tiden har känts jättebra med dem. Idag gick jag med den jag ska gå med mest och fick en bra känsla. Älskar när man får saker förklarade för sig, frågor ställda till sig och även när man gör något galet så ändras inte tonfallet utan man förklarar och ändrar på samma sätt man gjorde innan. Utan att göra så att jag känner mig dum.
En dag som anestesisköterska kan variera mycket. Det finns många typer av operationer och anestesier. De som kan verka minst och mest ofarligt kan vända till något helt annat. De som man beräknat längre tid för kan kräva ytterligare tid och följande operationer den dagen får styrkas. Unga friska som behöver opereras och har en anatomi inuti som gör att operationen förändras mot det man kanske hade förväntat sig. Tryck som faller, blod som förloras och andetag som ska upprätthållas.
Ja det är vansinnigt intressant och kul om man nu får säga så. Jag är rätt. Helt rätt.
Men, jag undrar hur i hela havet jag ska kunna detta. Hur ska JAG kunna stå där själv en dag? Med blicken över hela situationen? Höra vad kirurgen mumlar (helst med brytning) bakom munskyddet, veta på egenhand när jag ska gasa, när jag ska bromsa, när jag behöver piska på hjärtat, när jag kan ha is i magen, när jag ska smärtstilla och lindra kommande illamående och när när när….. det är överväldigande på ett positivt sätt.
Jag har idag förstått VARFÖR jag valt detta. Efter sista tentan tänkte jag, varför gör jag inget jag är BRA på? Något jag KAN? Som att fotografera, som att vara kreativ?
Jag antar att jag är som jag alltid varit. Jag söker hela tiden utmaningar. Förr blev jag rastlös och flyttade på mig. Nu utmanar jag rastlösheten med utmaningar.
Min hemliga dröm har alltid varit pilot. Att gå längst fram på Arlanda med ränderna på armarna och flygvärdinnorna bakom mig. Att få lyfta och landa. Att behärska maskinen. Den vansinniga maskin ett flyg är. Men jag har alltid varit lite för dålig på matte och la ner det ganska snart och accepterar det som en härlig dröm.
Idag jämförde min handledare anestesi med att vara pilot. Mest kritiskt vid start och landning. Vid 10 000 meter är det lugnt. Tappar man en vinge, dör en motor, ja då har man tid på sig att laga det.
Det där sjuka lugnet både piloter och anestesipersonal alltid håller.
Det är så viktigt.
Anestesi är mest kritiskt vid sövning och väckning.
Jag förstod varför jag valt detta.
 
e.
 

last night : 130117


Sista timmen av mitt sista nattpass på ortopeden.
I alla fall som schemalagd tillsvidareanställd.
I alla fall till och med sommaren.


Sedan får livet se var vägen går.
Jag har redan några extra helgpass inbokade.
Men annars inget. Annars tomt på Ortopeden.
Slut.


Det kan hända att det är denna morgon en era på Ortopeden tar slut.
Kanske kommer jag tillbaka i sommar.
Som vanligt en gnutta sentimental men inte allt för mycket eftersom det inte är på ”riktigt” än.
Jag har faktiskt inget annat jobb än och jag kommer som sagt jobba extra under våren.
Något som ska bli skönt med detta avslut är att mitt nattschema är slut.
Jag har inget emot att jobba nätter, men inte ENBART.
Emellan åt under denna nattjobbar och plugg höst har jag insett att bara jobba natt är inget för mig.
Det ska bli enormt skönt att kunna ägna sig helhjärtat åt praktik och plugg.
Vetskapen att den här höstterminen är över är en enorm lättnad, lätt den tuffaste terminen i mitt liv.
Hade jag vetat hur det hade sett ut framför mig när jag tackade ja den första september, ja då hade jag nog aldrig tackat ja. Så jag är glad för att jag inget visste, för den här utbildningen vill jag INTE gå miste om bara för att det var lite tufft.
Höstterminen tar här med officiellt slut och det firar jag med att åka till Stockholm ikväll och svira med kusin.
För denna helgen finns det INGET jag kan göra.
INGENTING!
Det är första helgen sen…. ?!? Who knows?
En helg mellan terminerna och den kommande praktiken som ska blir sjukt spännande!


e.

hundratrettiotrepoäng :130115


Jag tänker tankar jag inte tänkt förut.
Jag ser andra på ett sätt jag inte gjort förut.
Jag vet inte vad detta beror på.
Om jag skulle slå slag i vissa av mina tankar skulle det säkert se ut som en trettioårskris. Bara för att jag fyller det om ett år. Hade jag varit 24 hade ingen brytt sig. Då hade bara folk sett det som en förändring. Helt vanlig.

Igår hade vi den värsta tentan av dem alla.
En tenta på 133p som max poäng och då var inte alla frågor stora 8 p frågor. Så då kan ni ju förstå att det var X antal frågor att rabbla sig igenom.
Dessutom skulle vissa lärare skrivas på lösblad och andra i tentan. Bara det att de som skulle skrivas i tentan fanns det ingen plats för. Så det fick skrivas på lösblad ändå.
Så allt var huller om buller vid inlämning. Dessutom vet vi att den som har hand om tentan har en tendens att ”slarva” bort papper. Kul.
Så nu är jag nervös för resultatet och om lärarna får fram papperna.

Jag går alltid tidigt på tentor.
Går in skriver som fan tömmer ur allt jag kan dubbekollar tentan och går ut.
Jag går alltid bland de första.
De två senaste tentorna har jag suttit längre än någonsin.
Den här tentan gick jag inte ens bland de första.
Jag har redan kommit på mitt första fel på den.

Nä nu lever vi i förnekelse i tre veckor!
Antingen var detta den SISTA tentan eller så blir det omtenta.

Inatt är det dags för natt ett av två av mina SISTA nätter på Orto som är schemalagt, sen blir det timanställd och jobba extra endast under praktiken!

tänk om man hade haft en biljett direkt efter tentan från Örebro till någon härlig plats.
Som HighwayOne Californien.


e.

130107: kickstart.


Som kickstart på året började det med en tenta den andra januari (den mest värdelösa tentan på hela utbildningen) och fortsätter nu med den största och viktigaste tentan under hela utbildningen den fjortonde januari.
Inför den största tentan har vi minst med tid att förbereda oss, det känns ju himla bra.
Det är också den tentan man verkligen VILL kunna eftersom den handlar om allt det vi kommer göra och framför allt om alla de läkemedel vi ska kunna när vi är färdiga. Som anestesisjuksköterska handskas du med många mycket potenta, narkotikaklassade och farliga läkemedel så det gäller att den som handhar dom vet vad de sysslar med.
Det är farligt intressant och jag skulle kunna sitta och läsa i evigheter. Tyvärr har jag inga evigheter på mig. Just nu känns det som jag skulle behöva en evighet för även om det är intressant så är det mycket komplicerat, invecklat och svårt. Men jag har denna vecka på mig (minus en och en halvdag) och jag får satsa för full karriär mot att fixa detta för att sedan ta en eventuell omtenta.

För att fira denna kickstart på året kommer jag att belöna mig själv med en alldeles ypperlig kickstart. Något att se fram emot!
En liten weekend i Stockholm hos min kära kusin i förhoppningsvis samma anda som sommaren föll ut. En redig kalashelg helt enkelt!

Banne mej nu kör vi!



(å precis i skrivande stund damp Femtio nyanser av frihet ner i brevlådan som en retning i tentaläsandet).

e.

de där femtio nyanserna alla pratar om : 130105

The xx – Intro
Sätt på låten.



Nu ska jag ge mig in i tyckandet och tänkandet om Fifty Shades.
Med allt vad som sägs om den så har alla köpare världens förväntningar av boken. De kanske inte infrias. Kanske gör de det.
Det beror helt på vilka referenser du själv har.

Det är en tantsnuskbok. Det är en vuxen tonårsbok. Det är mer relationen mellan dom än själva snusket som tillslut blir det intressanta att följa.

Ja språket och flowet i det håller inte måttet för något nobelpris. Ja boken innehåller klichéer som får en att kräkas om man hakar upp sig på dem. Ja analyserar man och betar ner historien till molekyler så kan mycket moral och etik ifrågasättas och undersökas. Ja Ana kommer hur lätt som helst hela tiden (vilket vissa faktiskt gör) och de kommer tillsammans så som det ”ska” när man ”älskar” vilket kanske inte är riktigt så verklighetstroget i alla fall.

Det jag är helt besatt av är relationen mellan dem. Hur något kunde bli så starkt. Hur det grep tag i mig trots att det inte är det bästa språket. Trots att snusket inte alltid håller förväntningarna. Trots alla dessa besvikelser som alla skriver om. Jag kan inte se de besvikelserna som besvikelser längre. De har för mig inte varit besvikelser. Jag är besatt och historien har verkligen fångat mig. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör att jag blir så besatt.

Å andra sidan kan jag ha överseende med fattigt språk om historien fängslar mig.
Jag har inget emot tonårsböcker och inte heller klichéer. Jag kan sålla bort upprepningar och ”min inre gudinna” som bokens huvudroll Anastasia tänker heeeeela tiden.

Många skriver negativa saker om boken som även jag håller med om och då undrar jag vad är jag verkligen är blivit så besatt av. Det är just det jag inte kan förklara. 
Jag läste i en blogg hur man ogillade tanken att mångmiljardären Christian bara ville att Ana skulle ha preventivmedel för att slippa kondom för sin egen vinnings skull. Så är kanske fallet. Det kan även ses som att han vill ge Ana mer njutning samt sig själv genom att slippa kondomen. I det verkliga livet är det skillnad även för tjejen. Han var även noga med att båda skulle vara friska och testade, att ingen skulle bära på könssjukdom, och har man inte det så kan det vara okej utan kondom så länge man håller sig till en partner, vilket var en del av deras deal. En deal som blev mer än en deal. 
När dealen övergår i känslor det är då boken griper fast.

Det känns som en bok som antingen blir du tokbesatt av den (jag) eller så stör du dig på allt, förväntningar infrias inte och du förstår inte alls den hysteri som löper genom landet över denna trilogi, men då är det faktiskt bara att låta bli.

Dock tycker jag för dig som fortfarande inte läst de första raderna, ge den en chans, en egen chans och blir du lika besatt som jag och många andra, så njut!


e.
(som längtar efter bok tre (som troligen kommer hem på måndag) och en framtida film)

tjugohundratolv : 130102


Januari 2012.
Började som vanligt med tretusen spinningpass och nyttig mat. Inget särskilt. Liksom ett nytt år utan nyårslöften men alltid ett sug att komma igång. Svennebananaktigt.


Februrari 2012.
Var i mitt esse med matlagning. Införskaffade en superb kameraväska och fotade bröllop i 40 minus grader. Målade hallen mörkgrå och var på personalfest i Sunne med Ps jobb. Provade längdskidor. Jag vill köpa ett par. Snart ett år senare har jag fortfarande inte köpt några. Fyllde givetvis år. Även detta år fyllde jag år på alla hjärtans dag och ställde till med kalas. Jag fick den bästa presenten av alla. Levande. Livslevande. Fina Linda kom till festen. Lycka! 
En materiell lycka var när jag i denna månad bar hem en iMAC.


Mars 2012.
Köpte vårskor och gjorde om en vägg i köket. Kaklade för första gången i mitt liv. Varför bara kakla den vanliga lilla snutten som alla kaklar vid köksbänken? Äh vi tog en hel vägg istället. Jäkligt snyggigt blev det. Vi klar gjorde även rutten för vår kommande USA resa. Dessutom kom Robban på besök och vi drack mörk rom och cola. Jag målade även en vägg i vardagsrummet men det blev skräp. Min fina fästman fyllde lite äldre och blev ännu lite vackrare.


 April 2012.
Påsken kom i början av april och jag tåg tåget som blev en buss mot Robban. Senare gjorde jag min kalufs mer lik än kyckling än det vitblonda jag ville ha. Aldrig igen. Endast Linn får röra och färga mitt hår. Vi gick mest och väntade på nästa månad och USA. I väntan fick vi tag i biljetter till Lady Gaga. Lycka.


Maj 2012.
Vi åkte till USA. Och här stannade vi nästan maj ut. Vi besökte öst och västkust. Vi körde en vit mustang längst Highway One. Vi åkte galna bergodalbanor och vi drack sjukt god öl. Den bästa resan. Ever.


Juni 2012.
Rebecka fick sin Erik. Midsommar i idylliska Dalarna med Monte Cristo och så mycket skratt så det räckte för hela året. Matilda blev hela 6 år och galet stor.


Juli 2012.
Putte i Parken hade flyttat till Karlstad och invigde juli. Det var hiskeligt kul. Känslan av festival igen med strålande sol fick mig att tänka på åren i Arvika. Skillnaden nu var att jag fick komma hem och kunna duscha och sova i en säng. Himla skönt även om jag i smyg ville vara 17 år och bo i tält. Fick fem minuter i rampljuset i och med en noits i tidningen. Jag fick två timmar i himlen och med Kents spelning. Avslutade juli med några veckors semester. Första veckan drog jag till Stockholm och lekte rövare med cous. Det sista jag hann med i denna månad var en fin möhippa för bästa Ileby nere i Gbg.


Augusti 2012.
Påbörjade med att göra om den där misslyckade väggen i vardagsrummet och skapade mörkbetong. Fint. Sedan var det äntligen dags för Anna att få sin Emil i en av de finaste bröllopslokalerna jag sett. Än var inte semestern slut. Med syster och familj följde jag med till en äkta västkustsemster. Dessutom hade de hyrt stuga på den camping usaLinda och jag spenderade våra somrar på då när de hade en villavagn där. Nostalgi. P kom ner på helgen och fick lite minisemster även han.
I slutet av augusti började jag med något jag alltid drömt om att få prova, rida! En termins western ridning är nu avklarad och jag har fått mer smak. Fast det får vänta lite nu med tanke på tid och ekonomi.  För det sista som skedde denna månad var Lady Gaga i Stockholm. Underbar konsert. Fast allt det där föll liksom åt sidan. För på morgon efter Lady Gaga ringer Örebro Universitet. Det är fredag.
Hej du har kommit in på anestesiutbildningen hos oss och börjar på måndag om du vill.
Måndag?


September 2012.
Första måndagen i september var jag påväg till Örebro med två bekanta människor och en helt ny person. Jag hade pratat med min chef som alltid faktiskt säger att ”det ordnar vi” när det är något man MÅSTE. Jag ringde på fredagen och på måndagen började jag. Min chef förlorade en halvtidstjänst på en helg. POFF. Visserligen arbetade jag klart så mycket jag kunde i september, men sen.
Sedan drog det i gång. Ja jävlar. Jag hann med att fota ett litet bröllop i Sunne. Vi avslutade september med två roliga maskerader. Tjugotalsfest och Bollywood. Det var det sista kalasandet på ett bra tag.


Oktober 2012.
Skolan tar all tid och går i et hiskeligt tempo. Skolan löses av med arbetspass. 100% studier och 50% nattarbete är min tillvaro. Den jag träffar är P.
Så kom en ljusglimt denna månad, Linda kom på besök med sin fina mage för att hinna med lite svensk luft och mat innan det inte fick flygas mer. En liten tjej i hennes mage åkte sedan tillbaka med Linda till USA för att lämna en stor saknad i mitt hjärta.
Alltså min Lända ska få en skrutta! Ho ho!


November 2012.
Galenskapen var mig nära. Äntligen skulle den första stora tentan vara över. Den gick vägen och mäkta stolt över det blev jag. Vilken tenta. Puh. Sen fick jag veta att den RIKTIGT stora är först i januari. Åh jag som trodde jag klarat det värsta nu. Nej då. Jag som trodde det skulle bli lugnt nu. Allt gick bara ännu fortare och blev bara svårare. Intressant allting men det gick för fort. Jag ville bara dra i handbromsen och ta ett andetag. Det hann jag inte. Istället hade jag och Anna tentafest.


December 2012.
Utan att hinna förstå var det dags för adventsljusstakar och glitter. En av mina favoritmånader. Jag hann verkligen inte njuta av den. Tenta innan jul och direkt efter jul, näramre bestämt idag 2 januari har precis skickat in en tenta jag skrivit på från klockan 8 till 17. Eftersom handbromsen bara åker förbi hela tiden och andetagen blir kortare och snabbare så har jag beslutat mig för en lugnare vår. En vår där det ska bli 100% studier. Enbart. Möjligen extra jobb. När jag kan. När jag hunnit andas. Herregud vilken höst. Men jag ska inte klaga. 
De sista skälvande månaderna har livet på RIKTIGT rasat för några nära vänner. För dem hoppas jag ett hiskeligt fint 2013. För dem tänker jag på nästan varje dag. Det är vid sådana stunder man stannar upp och känner att en tenta eller ett jobbpass extra mitt i all stress kanske inte är så farligt. Denna jul uppskattade jag mina föräldrars närvaro extra mycket, det gör jag givetvis alltid.





Som vanligt är det inte ett år utan förändring.
Nästan varje år händer faktiskt något spektakulärt i mitt liv.
Bästa tiden var maj och fram till hösten.
Jag hade fasen i mig en sjuk bra sommar!

Hej då 2012!
Hej 2013!


e.