tjugotretton : 131231

Då kör vi, tillbaka blicken av tvåtusentretton eller tjugohundratretton. 
Ja vad är rätt i det egentligen?
Hur som helst mitt 2013 kan jag nog sammanfatta som karriäråret.
Det som hände och det som jag jobbade för var för förändring i min karriär och så blev det.
Som jag tidigare har skrivit om är mål något jag jobbat mot hela tiden, stora och små, i yrkesliv och privat.
Detta året har jag nått mitt mål och jag är så glad för det. 
Jag är så glad att jag nådde det inom detta år. Att jag fick reda på det innan helgerna.
För efter det har jag kunnat slappna av, tagit enomt tröttheten och känslorna.
Vilket behövdes inför ledigheten.
Men låt oss kika på året helt enkelt, jag ska försöka dra det kort.
En GIF för varje månad och några rader bara.
Inte fler delar i flera inlägg, för det är ganska tråkigt för er faktiskt.

Januari

Den där höstterminen som jag också skrivit så mycket om avslutades denna månad.
Det med bravur!
Redan 2 januari hade tenta för att den 14 januari ha ytterligare en och däremellan inlämningar och opponeringar. Ja det var kaos. Jag grispluggade verkligen.
Mitt i allt det här fastnade jag i Fifty Shades böckerna som så många andra.
Vissa hatar det andra älskar det. Nog pratat om det.
Men när höstterminen gick över till vårtermin firades det.
Anna och jag hade en liten egen tentafest och helgen mellan terminerna drog jag till Sthlm och kusin.
Då var det vinter. Sibirisk kyla så att säga.
En helg jag verkligen behövde. Med LaChapelle på Fotografiska, sena nätter, hotshots och frostskadade tår.
För sen kom vårterminen.
Måndagen började vi praktiken på Op Öst i Karlstad.
Eufori!
Jag gjorde även min sista natt på Ortopeden.
Jag gjorde min sista schemalagda dag. Då visste jag inte om det var det sista.
Sen dess har jag bara jobbat extra, och det var länge sen nu.

Februari

Livet började komma tillbaka efter höstens plugg plus jobb.
Nu var det enbart fokus på praktik och plugg. Jobbade bara extra när jag kände att jag orkade och hann.
Ja några pass var jag tvungen att ta av rent ekonomiska skäl.
Jag började träna redan i januari men fick nu mer och mer flyt i det och kom igång till mitt gamla jag.
Ja helt enkelt livet återvände!
Jag fyllde givetvis år som alla andra år i februari och slog till med en "mellanstadiedisco" fest.
Hyrde en gymnastiksal och lekte klassiska gamla skolgymnastiks lekar som spökboll!
Hur lyckat som helst, jag tror INGEN hade tråkigt på den festen, så nedrans kul!
Vi tre pluggvänner firade att alla tentor var klara med middag och bubbel, för mycket för tidigt för vissa Annor. Sus och jag stannade kvar men hon ville inte med ut på svir men kära Åland var ju ute och svirade så jag hakade på henne på en oförglömlig dansnatt!

Mars

Tog ett break med Branäs med P och Barr det var grymt skönt häng! Jag bildade hög med mina vippor (Matilda och Agnes) och månadens största händelse;
Linda och Dave får sin Elsa.
I samma veva är folk gravida till höger och vänster och jag får aldrig någon ordning på vem som ska ha när.
Så fyllde mitt hjärta år också. Det är fint med födelsedagar.

April

Ja jag minns inte när jag fick veta det. Men det var uppenbart att vi inte skulle få jobb inom anestesin direkt. Både jag och Anna ville göra något annat under sommaren, något kanske ligger lite närmare anestesi än avdelningen. Jag hade under vintern varit på uttagning till Ambulansen.
Karlstad Ambulansen ringde någon gång mars/april och erbjöd mig sommarvikariat.
Så så skulle det bli.
I övrigt innehöll mars mycket festligheter.
Påsken med familjen, eventuellt gick jag ut och svirade då med? 
Året i Örebro skapade ganska mycket festligheter i allt kaos. Jag antar att det var vårt sätt att koppla bort plugget.
 April gav även en helg i Sthlm hos kusin dit vi även lurade Alex och gjorde en natt ute med dem och min älskade Robban. Vilken helg!
Inte nog med det, så möttes kusinerna Skandal i sitt esse någon vecka senare, för att fira Görans 50 års dag. Ett kalas som går till historien.
Jag klippte även min frisyr mer "luggig" än tidigare.
Men största nyheten i April var chipsen RANCH återkomst.
Ä N T L I G E N.

Maj

Jag tog mina första stapplande steg inom ambulanssjukvården.
Jag hade inskolning, slutspurt i skolan och på praktiken.
Det här var en vansinnes månad. På vardagarna hade jag praktik och övrig tid skolades jag in på Ambu.
Jag hade uppsövningen och klarade mig och därmed var jag klar med praktik.
Jag tog en avstickare, efter ett seminarium stannade jag frivilligt i Örebro hos Alex och gjorde stan osäker. 
Syster fyllde fint och bjöd på himlen och änglarna till tilltugg.
Min bästa fina lilla ananas Matilda sjöng på avslutning med sin kör.
Så blev jag smällsjuk som ett brev på posten.
Alldeles lagom till att Linda och deras fin fina Elsa skulle komma hem.
Hem kom dom och jag kurerade.
Äntligen fick jag vara med underverket. 
Kärlek vid första ögonkastet.
Som grädde på moset kom Sara och Andreas Tyra!


Juni

Så tog det där galna året slut!
Allt godkänt klart och i hamn, nu var det examensfest deluxe som gällde!
Lyckan och känslan, ahhhhh.
Sen kunde jag inte vara lycklig ut i fingertopparna, jag hade faktiskt inte jobbet ÄN.
Men jag kämpade på med ambulansen och det var ju så vansinnigt roligt det med.
Älskade Matilda fyllde sju och fick konsertbiljetter till Yohio, LYCKAN!
En sommarhelg i storstan utvecklades till att kusin blev av med sitt hem abrupt på obestämd tid pga renovering en sen kväll precis innan vi skulle ut och göra staden.
Helt galet fick vi kasta ut köket i vardagsrummet, tills vi lessna och drog ut på stan och bodde senare på hotell.


Juli

Som vi alla vet var det en sjukt varm och fin sommar.
Första sommaren på några år då jag inte hade någon semester. Givetvis.
Men eftersom det iaf var Ambulansen jag jobbade på så grisjobbade jag och var lite längre ledig i schemat ibland och jag tog då tillfällena i akt.
Åkte och badade med vänner, besökte syster och familj på kusten, åt räkor vid vattnet, njöt av inre hamn ett stenkast bort och av någon anledning firade vi 4 juli (?) mest för att ses antar jag.
Jag, Anna och Sus firade examen (igen) vid Sus smultronställe på Hammarö. 
Helt ljuvligt dygn (dock inte så varmt då, frågan är om det var i juni reda? jäjä).
Dock bestod juli mest av jobb och en enorm trötthet.

Augusti

Denna månaden var jag mest ledig av sommarens månader.
En hel vecka hade vi, jag och P.
Vi sket i att sommaren varit varm och drog till Mallis iaf.
Bara vi.
Kusin hade eminent 30 års fest när vi landade.
Barrner mfl skapade nostalgikväll. Jag sov efter nattpass i trädgården.
Åt sushi till frukost.
Projekt sovrum startade.
Vi skaffade bil. Riktig bil. Med lån.

September

Vi hittade möglig kladdkaka som någon lämnat i vård garderob på julfesten.
Kräks.
Jag gick med Matilda på hennes första konsert, hennes stora idol Yohio och hade hel dygn tillsammans.
Så mysigt!
Minimajs fyllde år och fick sin första freestyle, känns som det här med musik var ett genomgående tema på deras födelsedagspresenter i år.
Sovrummet blev klart och jag berättar för P varje kväll hur mycket jag älskar, ja sängen. 
Jag rakade bort kanterna på sidecuten och visade mig vigast tillsammans med min syster i vighetstävling mot våra män dvs inte så svårt att vinna.
Och träningen tog riktigt riktigt god form och stannade sedan hela hösten.

Oktober

Hösten var sprakande galen bländande.
På många vis.
Framförallt hade jag ett yrke som gjorde varje arbetsdag fullkomligt galen, givande, rolig och intressant.
Men, frustrationen över att inte få komma åt det man kämpat för senaste året gjorde att det inte fullt ut gick att njuta av det underbara med Ambu. Tyvärr.
Ett jobb jag rekommenderar alla sjuksköterskor intresserade av akutsjukvård att prova.
Jag älskade varje sekund av det!
Fast jag inser idag (och även då) att får jag inte göra det jag läst till blir jag galen.
Just nu. Mitt i hösten med besked som grusade hoppet OM och OM igen kändes det tungt.
Så för att strunta i det gjorde jag roliga saker, förutom jobbet.
Åkte på romantiskt dygn i storstan och besök hos kusin efter det.
Införskaffade äntligen en helt fungerade UGN efter dryga 1,5 år utan.
Jag var i mit esse och bakade och bjussade.
Fick prova Mary Kay och fortsatte träna.
Underbart!
Möjligheten till träning på BRA tider var något av det absolut bästa med Ambu.
Jag tränade med Sara och Tyra.
Pär fick bryta sig in i Annas postfack.
Kenneth visade mig Sveriges största pizza, i Huddinge.
Jag åt råbiff.
Jag skulle förbli en optimist om det hela intalade jag mig.

November

Nej vi har anställningsstopp för vikarier i Karlstad.
Med det gick jag in i November.
Jag kände hur jag inte mäktade med mer av grusat hopp.
Nu måste det släppa snart, annars får jag tänka om.
Cava42 slog upp sina portar som den bästa krogen i stan och vår kvarterskrog.
Jag och P firade både årsdag för förhållandet och förlovningsdag.
Jag tog galna självporträtt, målade om soffbord, köpte ny matta, gjorde klart sovrummet.... allt för att skingra tankarna som bara malde.
Är du fortfarande intresserad vill vi att du kommer för en intervju, kommer som ett sms.
Glädjen, förhoppningarna och väntan.
I slutet av månaden hade jag ett vikariat till slutet av sommaren 2014 som Anestesisjuksköterska.
WAAAAOOOOIIII!

December

Så kom julmånaden, advent jul och alltihop, och med den längtan!
Jag skulle göra mitt sista pass på Ambu i mitten av december, dessförinnan dansade jag loss på julbordet vid Lucia.
En vecka innan jul startade jag mitt anestesivikariat, i en vecka, sen skulle det bli två veckor LEDIGT.
För första gången på över ett år, på riktigt ledigt.
Jag bakade julgodis, tomtade för vipporna för att förstärka deras tro, tränade, sög ut det sista jag kunde ur Ambulyckan och fånlog när jag klädde mig i grön pyjamas på CSK Op Väst igen.
Ja julen kom med lutfisk och ledighet, ingen snö men en stor dos Linda, Dave och Elsa vilket tillsammans med ledigheten var den bästa julklappen.
Slutet gott, allting gott.


Shoot 2014, vi fortsätter som den sista tiden det här året va?
Det tycker jag, börjar i alla fall med att skåla in det med mina bästa vänner!

Med denna pepplåt kan vi starta 2014!

Gott Nytt År!


e.


fotografi och musik i symfoni : 131228

Alltså den här julledigheten är så behövlig och ljuvlig.
Jag tränar, kramar på Elsa, super in Linda, träffar vänner, ligger på söffa, dricker glögg och nu dessutom redigerar bilder och dricker bärs. Dessutom bildredigering av den bästa sorten.
Där jag får dra i med kontraster, dra upp kornigheten och kräma på skitigheten!
Det är bandbilder jag pratar om. Det är något visst med det alltså.
Speciellt hårda pöjker som ska illustreras lite hårdare än vad de kanske är.
Till den typ av arbete krävs lite bärs och Hellacopters.
Åh Hellacopters.

Fast här kommer annat än Hellacopters.
Här kommer.... tadadammm;

Hårdrockorkestern






Dessa befinner sig snart på en scen nära dig (iaf för dig som bor i Karlstad)!



e.




jag blir liksom glad av jul : 131226




Så snart årets godaste mål är intaget startar julen på riktigt.
Jullunchen hos oss består av Lutfisk.
(vissa har dock inte förstånd nog att äta denna ljuvliga rätt utan väljer gröt (?) före och dopp i nån jefla gryta, men det är ju upp till dom).

Jag ska inte rabbla hur vår jul går till, den är som den alltid varit och som den SKA vara, för oss.
Många andra gör säkert liknande men med sina traditioner.
Det var en fin jul trots att snön var långt bort. 
Jag hade inte mycket stämning men jag njöt av julen ändå.


Det starkaste intrycket denna julafton var Petra Mede.
En person jag haft dubbla känslor för i flera år.
Mest har jag tyckt illa om henne faktiskt.
Men senaste två tre åren har hon tagit sig in under min hud och omvänt mig.
Jag tror mycket handlar om att hon har hittat balans i sig själv och behöver inte vara högst upp hela tiden.
Hon har hittat förmågan att chilla. Att tona ner och bara vara.
De där minuterna innan Kalle, ni vet då ljuset tänds.
Hon berörde mig.
Pratade om julen på det där sättet som jag upplever den.
Magin som ligger i stunden precis före. Just då, innan.
Så är julen.
Tack Petra Mede för en bra insats som julvärdinna.



Att vänta på tomten tillsammans och att fångas av Kalle och hans vänner.





Stunden när pyjamasen åkt på och man får pyssla en stund till bland alla vuxna.
Det är julafton som liten det.

Det bästa md julen såhär när man är vuxen är att den tar inte slut när julafton är slut.
Det är minst lika roligt på juldagen, för vi har vår juldagsfest då!


Pär står oftast som lekfarbror och jag som mattant.
Även om vi tillsammans kommer på lekarna.


Årets nyhet för att hedra de amerikanska gästerna:
FlipCup i garaget
Så nedrans roligt!!


Men mest skratt gav nog ännu en ny lek för iår;
Plocka upp påsen med munnen utan att sätta ner händer/knän i golvet tillika vighetstävling.
Så dra av dig byxorna och visa vad du går för utan att ramla!




Särskilt glad blir jag av jul då jag får träffa de allra närmaste och bästa människorna.
Familj och vänner.
Vissa träffar jag bara på juldagen, men det är lika viktigt ändå och betyder lika mycket det med.
Varje år har en tjej fattats oss, men i år kunde hon vara med oss.
Vår älskade Linda!
(som dumt nog bor långt bort i det jefla Amerikat, hon kunde inte välja något längre bort liksom).
Det var så himla roligt att hon och Dave var med!

Så nu är julen slut, och jag saknar den redan.
Men jag har ledigt ända fram till efter helgerna, helt galet, som jullov när man gick i skolan!


e.








julefrid : 131223



(Klicka på play)

Ah!
Julefriden infinner sig, nåväl stämningen kanske inte är helt på topp med det bara landskapet där ute, men här inne är det jul!


Vi har införskaffat stans största gran (bilderna gör inte storleken rättvisa) men den är hiskligt fin.
Den är tät och doftar i hela lägenheten.
Allt är klart inför helgen.
Nästan helt klar inför juldagsfesten också.
Trots att vi inte fick en vit jul så njuter jag så av denna jul.
Ynnesten att få vara ledig innan, under och efter jul är en sådan julklapp att jag nästan spricker.
Glädje över hur bra min kropp mår efter höstens träning var i dag oslagbar när jag inför helgen körde 75 min spinning och kände att jag kunde ha kört på en timma till!
Känslan av att Linda, Dave och Elsa bara kan knalla hit på en köpp glögg och vice versa är ju makalöst skön och så roligt! Äntligen ska de få vara gäster på juldagsfesten!
Ja, just nu mår jag riktigt gott, och det är väl egentligen det enda jag riktigt önskar i julklapp, att få fortsätta känna så!
Ibland vågar man inte riktigt säga det, för då kanske det vänder, då kanske det händer något.
Men, nä man ska njuta så länge det varar för det kommer ju dalar, det vet vi.
Så med familj och vänner ska jag njuta av denna jul!


Nu drar jag och P på premiär av julskinkan hos Mami och Papi under denna uppersittarkväll.
Så riktigt riktigt God Jul på Er!


e.



tomtesaft : 131222


I år till juldagsfesten blir det inte bara välkomstdrink och ätbara läckerheter.
Nej det kommer även att finnas två kannor Tomtesaft till förfogande för gästerna.
Alltså jag provsmakade lite. 
Jemjemjemjem!!

Så här kommer Tomtesaft receptet så ni kan göra det på era julkalas:
(detta ger ca 4 liter färdig dryck)

3 dl vatten
10-12 dl socker
5 kanelstänger
3 tsk mald ingefära
en dutt malen kanel
3-4 pressade apelsiner
3L vitt vin
5 dl ljus rum

Sila bort köttet från apelsinsaften och koka ihop allt utom vinet och rumen.
När lagen kokat så den är genomskinlig med simmigt skum på låter du den svalna.
Vinte hälls upp i lämpliga kärl.
Häll på lagen när den svalnat något.
Toppa med rumen.

Vid servering kommer jag att proppa i is och lime/citronskivor i kärlen.


Skål!


e.


det är en ynnest att få vara ledig : 131221


Lycka och glädje.
Sedan sommaren 2012 har jag varit ledig en ynka vecka.
Jag började plugga i det där rasande tempot jag tidigare skrivit om.
Jag gav mig in i ett nytt arbetet och hade praktik under våren.
När jag var klar och färdig för yrket, ja då började jag ett annat yrke.
Nytt igen, nya människor igen. Kunna nya saker igen.
För att sen gå tillbaka till det jag läste till och börja jobba med det, inte på samma ställe som jag hade längst del av praktiken och kände mig lite hemma.
Nej på den andra avdelningen jag bara varit en kort period under praktiken.
Ja varför inte, nya människor och nya möten, igen.
Det har varit en fantastik första vecka på mitt nya jobb och jag är så glad att det här året ändå blev som det blev.
Jag fick vänta på jobbet jag utbildat mig till men det gav mig möjlighet att hinna få inblick i ett annat jobb jag länge funderat på om det var något för mig.
Summa sumarum är att jag hittat två sjukt roliga och intressanta grenar som sjuksköterska.

Men nu är jag trött.
Så inni bängen trött.
Å lagom nog går jag nu på två veckors ledigt.
Utan lön, det är ingen semester, men det är ledigt.
Jag njuter till fullo av det även om jag förvisso inte kan sova.
Vaknar tidigt oavsett läggdags.

Nu ska jag vara ledig, få tillbaka dygnsrytmen och jag ska ligga på sofflocket, äta praliner och se på dåliga julfilmer.
Ja fy i helvete vad gött.
Plus att Linda kommer hem under dessa två veckor, perfekt!
Så umgås med Linda och Elsa, äta praliner på söffa och träna.
Det är vad jag ska ägna min tid åt.


Ser du en sjuksköterska med nagellack eller fixade naglar menas det att hon är ledig.
Har hon satsat på akrylnaglar är hon ledig länge.
Jag har inte haft sådana här sedan jag bodde i Tyskland 2007/2008.
Kanske inte är riktigt min stil? Men det känns lyxigt.
God Jul till mig själv.


Julen tar form här inne även om den lyser med sin frånvaro utanför.
Regn regn regn.
Mest av allt älskar jag min låda som bär en skog av hyacinter.
Det krävs många hyacinter för att doften ska bli nog stark, nu är den det!



Efter stora julstädet idag slog jag in de första klapparna.
Ja alla klappar är inhandlade, maten också nästan.
Det är bara granen och pyntet kvar, det roligaste, och bäst av allt, jag har TID att göra jul.

Det här året är liksom som natt och dag mot förra året.
Då var så jag stressad att jag mest ville grina.
Tre tentor och ett par inlämningar mellan 21 december till 11 januari tror jag att det var.
Sinnes.
Julefriden infann sig inte riktigt då.
I år är det all in!
Ett lass med snö skulle inte sitta dumt, speciellt tycker jag Elsa ska få lite snö när hon ska fira sin första jul i Svedala!



e.

it´s all coming back to me now : 131218


Så var man igång.
Hjärnmos, trött som en tok men känslan.
Känslan.
Ahhh känslan.
Nog för att jag mestadels känner mig som en förvirrad femåring som yr runt så kommer känslan ibland.
Känslan över hur det ska kännas.
När man lyfter, svävar och landar.
Försätter någon i obalans, balanserar upp fysiken och jobbar med att hålla balansen tills att det är dags att återgå till egen balans och vakna upp igen, att lyckas göra det med god fysik och vitalitet genom hela resan.
Ja, det är så vansinnigt intressant och roligt!

I ett halvår har kunskaperna delvis legat i dvala och väcks sakta åter.
Första dagen mindes jag knappt fram och bak på ett laryngoskop och kastades in i svåra intuberingar, även svåra för de garvade narkossyrrorna som snart når pension och har en GRYM erfarenhet.
Då kan ni tänka er att det var svårt, och stå med det som det första man gör efter ett halvår phu!
Men sakta men säkert kommer det tillbaka och Celine Dion sjunger i bakgrunden allt högre;
"It´s all coming back to me now...."
Å ju högre de tonerna blir, ju skönare blir känslan.


WWAAAAWWWAAWWEIIIWAAAA!



e.

julstök : 131214




Ingefärskola, polkakola och guldkolan (saffran) är tre snabba kolor jag gör till jul.
100 g smör
2 dl socker
1 dl sirap
4 msk vetemjöl
Koka ihop och koka i fem minuter så blir den perfekt.
Tillsätt sist den smak du vill ha på kolan.
Förutom de nämnda är lime gott att ha i.
Ha dock limeskal och inte limesaft.
Limesaften gör att den smular sig efter några dagar.
Fast egentligen är limesaft godast att ha i.
I allt.

Kolan är inte bara snabb och god, receptet är en av få mjölkfria kolor som julensrecept erbjuder.
Alltid denna grädde.
Som min P inte kan äta.

De små chokladtopparna ni kan se på första bilden är mini biskvier.
400 g mandelmassa och två äggvitor vispas ihop.
Klicka ut små kluttar av kletet på en plåt grädda i 200 grader i ca 8-10 min.
Låt svalna.
Vispa ihop ca 100 g smör, 1 äggula, 1,5 dl florsocker och 3 msk lemoncurd.
Detta brer du på de små biskvibottnarna och ställer sedan i frysen ca en halvtimma.
Smält den choklad du önskar att ha på.
(Vitchoklad i grundreceptet, men jag har både mörk och mjölk för att alla ska kunna äta).
Så doppar du dem i chokladen och låter sedan stå svalt!
Vansinnigt goda!
Så de möjlkfria är de med mörkchoklad på.

Roligt att äntligen vara igång med julstöket.
Jag är snart klar med julklapparna och då har jag inte ägnat en timme på stan åt dem.
Tacka vet jag e-handel, så smidigt.
Fast de sista klapparna ska jag ta på stan, för jag tycker ju det är lite mysigt med julhandel så länge man inte behöver stressa eller bry sig om andras stress.


e.


drömmar och mål : 131213


Målbilder, inställning och mental påverkan.
Man kan tycka vad man vill om det.
Jag kan tycka att det går till viss överdrift när jag läser vissa bloggar angående detta.
MEN att bygga upp mål i livet är något jag tror på och som har fungerat för mig.

Jag har alltid något mål i livet jag jobbar mot.
Stora som små, privat och inom yrket.

Jag delger sällan målen innan jag nått dem eller känner att jag är nära att nå dem.
Ett av mina mål i yrkeslivet har länge varit det här med anestesi.
Jag sa det lite löst tidigt, men innerst inne visste jag att det var dit jag skulle.
Redan i detta gamla inlägg var målet det.
Det hände under grundutbildningen, någon pratade och föreläste lite om det och jag minns att jag jag kände något där och då. 
Jag har inte riktigt vågat skriva om det innan jag började läsa för jag är alltid rädd att misslyckas.
Att vara rädd att misslyckas ger en stor press på sig själv, på gott och ont.
Mest är det jävligt dumt, men det gör också att jag inte ger mig.
Men vet ingen om målet så kan ingen heller komma och säga att jag inte lyckats ta mig dit.
Nu har lyckats utbilda mig till det.
Mitt mål efter detta har givetvis varit att få ett jobb inom det.
Det har jag inte varit hemlig med att det har varit ett av mina mål, men hur gärna jag ville det och hur dåligt jag mådde innan fick det kunde jag inte riktigt skriva om.
Jag antar att jag fick känna på att känna mig misslyckad.
Nu har jag jobbet.
På måndag börjar jag, och det är nu det riktiga resan börjar.
(jag är så vansinnigt nervös ska ni veta).


Det jag vill komma till är att vad det än handlar om är mål viktiga.
Viktiga för att drivas framåt och utvecklas.
Om det så handlar om att lyckas göra biskvier eller bli astronaut.
Sedan är det okej att misslyckas eller att komma på påvägen att nej det här var inte min grej.
Även om jag har svårt att inte slutföra saker, så har jag lärt att inte till varje pris nå målet "bara för att".
För när det inte känns rätt så gör det inte.
Som det här när jag blev fotograf. 
Jag hade ett mål att få jobba som fotograf inom mode/reklam.
Jag börjat bearbeta vägen mot målet. Under vägen när jag kom in i branschen så var fel i magen.
Jag kämpade på men något kändes inte rätt.
Nej, det här var inte min bransch. 
Det som avgjorde att jag valde att lämna det var allt rövslickeri (ursäkta ordvalet) men det var exakt var det var. För att knyta kontakter och få jobb handlade det om att slicka varandras rövar och hålla en falsk fasad uppe.
Sådan har jag aldrig varit.
Jag klarar inte av det i yrkeslivet och allra minst i privatlivet.
Vänner som jag inte kan gå lite djupare med räknar jag bort.
Vill man ha mig får man hela mig och jag kräver stor del av den andra tillbaka.
Ytlighet och spel för galleriet har aldrig legat mig för.
Såldes har jag nu hittat en väg som fotograf som passar mig perfekt i kombination med mitt andra yrke.
Det har också varit ett av mina mål att kunna kombinera dessa.

Drömmar och mål är inte samma sak.
Jag har en dröm som jag vet och är väldigt nöjd med att den aldrig kommer bli verklighet.
Det är bara en skön dröm och fantasi, jag tror inte jag skulle gilla att förverkliga den drömmen.
Sådana bilder är också viktiga att ha. 
Få drömma sig bort.
Dessa kan man berätta utan krav, eller så kan man bara hålla de hemliga för att dom är dina.
Just denna dröm är ingen hemlighet.
Jag skulle vilja bli pilot.
Mest för att gå längst fram på Arlanda med en alla ränderna på kavajen följt av en hord av besättningspersonal.
Dra den lilla väskan nonchalant bakom mig och gå LÄNGST fram.
Samt att få lyfta flygplanet och landa det och lyckas med en smooth resa genom luften.
Dessa vansinniga maskiner.
Det är min dröm.
Fast jag vet att det yrket inte är något för mig. 
Nyhetensbehag landar nog snabbt och att traska längst fram på Arlanda är inte lika tufft varje dag.
Sen är jag värdelös på den sortens matematik som krävs för utbildningen och jag ser inte som en hök.
Men det är en rolig dröm.
Kanske är den en metafor för något annat.


e.