är det sanning : 130515




(första skälvande dagen på op öst)

Är det möjligt?

Kliniska examinationen blev igår godkänd och summa summarum blev fina ord och bekräftelse på att jag kanske kan lite av det här med anestesi.

Jag har skrivit ihop rapporten till examinationen på XX antal sidor och ska bara läsa igenom och skicka in ikväll.

Arbetet, det sk PMet jag skriver med Annica är inskickat, postern vi ska redovisa PMet med är klar och även den fick fin fint beröm, jag tar åt mig ganska mycket då jag tecknat fina bilder till den.

EN dag kvar att åka till Örebro, och det är för att redovisa postern och PMet. 
Sedan ska jag bara dit för klassfest dagen efter, sen ska jag aldrig aldrig mer åka den jävla vägen till Örebro (nu ljög jag givetvis, men så utbränd är jag på den).

Jag har endast fyra praktikdagar kvar. 
Som jag sagt förr är det med ett visst vemod.

Det kommer att blir så skönt att inte vara student mer. Jag kräks på att vara student. Jag vill flyga själv nu. Det är ett sunt tecken antar jag på att man är redo att prova detta nu. Jag är dock evigt tacksam Mattias som senaste tiden släppt mig mer och mer men alltid finns där som en backup.

Som idag, det var han och jag som byttes av på en sal.
Normalt är det han, en anssk till och jag. Den tredje behövs liksom inte.
Han hjälpte mig att söva (då är vi alltid minst två även de som inte är studenter). Sen gick han.
Jag minns under fältstudierna på Op Väst när jag inte fattade ett jota av något. Jag såg en anestesisjuksköterskestudent en termin före mig som själv stod och pillade, mojjade och dolade inne på salen. Utanför stod handledaren och skruvade på sig.

”Åh det är så jobbigt att inte få göra något, jag MÅSTE lägga händerna på ryggen och hon ska ju göra det här själv nu”

Jag tittade storögt på och tänkte att dit kommer ALDRIG jag.
Jag insåg först idag att det är precis där jag är och faktiskt har varit ett tag.

Så känslan av att få bli sin titel kommer bli oerhört skön men OJ vad jag kommer sakna Op Öst och faktiskt Mattias. 
Jag nämner bara han nu för det är han jag gått med 80% av tiden. Jag kommer sakna hela stället. Men sådan blir jag ju alltid. 
Vemodig och sentimental.

TYYYPISKT MIG!
Nu känner jag vemod för att lämna Öst men ser med förväntan fram emot sommaren och Ambulansen.
EXAKT JAG!
Älskar nya äventyr hatar att lämna gamla.
Jag vill ha allt på en gång.



Från och med måndag börjar ett 16 dagars maraton av praktik/ambulansutbildning/ambulansjobb/skola!
Men vettni vad, trött kommer jag vara, men varje dag är innehåller massa roligheter!
(sen att jag redan nu har ont i halsen och känner att kroppen är utsliten glömmer vi för en stund)

Å å å å om bara TRE dagar kommer Linda, Elsa och Dave!

e.




psst dagens pepplåt:

Lev lite efter;
What are you waiting for?

var är vargen : 130505


Nu har maj startat.
Denna helg har jag tagit in så mycket ledighet det bara går för att ha i kroppen inför denna vansinnes månad.
Jag har dansat loss i Örebro med Alex och bjudit Emil och Anna på sushi samt fikat med mina föräldrar och fått lite tid med P.

Det sjuka med allt jobbigt och hetsigt framför mig är att det kommer blir så vansinnigt rolig också!
Jag längtar efter mycket av det som kommer ske!
Sista praktikdagarna ska jag verkligen njuta av hur roligt det är med anestesi och njuta av att ha så bra handledare. Jag längtar till imorgon då jag får komma dit igen!
Ambulansjobbet som jag påbörjat så smått längtar jag också till, också jätteroligt men svårt, nytt och annorlunda.
Sen de givna roliga sakerna är ju givetvis Linda, Elsa och Daves ankomst.
Men jag tänkte mest på att jag nu går upp till 150% jobb/skola igen som i höstas, men skillnaden nu är att även om jag kommer var helt mos i hjärnan så är det så rooooligt!!

Förra helgen var ju också rolig med Görans 50 år fest och här kommer de utlovade bilderna.


Här vi oss.
Samlade på trappen.
De där kvinnorna.

Vi var samlade för att fira 

den här herrn!

Lekledaren spexade...


Som vanligt samlades vi i Gamla Stugan!
Här har mycket skett och hänt allt från Karen och Görans bröllop när jag och kusin var småtärnor i prinsessklänningar till midsommarefterfest med morbröder som ätit upp gustavskorven (eller vem var det egentligen?) och på morgonen hittas korvskinn på golvet.
Å är det kalas i Gamla Stugan blir det alltid buffé, sånghäfte och något att skåla i!

Dags för morsan att ta ton!

Med sällis av syster Krut!

Alltid mingel utanför i små klungor.
Här samlades Ulven och hans flock, de pratade ihop sig om vilken låt som egentligen var bäst och kom fram till denna:

Överraskande, ja, det tyckte nog alla men efter att flocken kommit fram till sitt var det dags att lura vargen så jag klädde mig i vargpäls....


Aoooouuuu aouuuuu!


Tack å bock för en jädra fin fest!

Min släkt är väl som alla andras ganska knäpp, men jag älskar verkligen hela högen, alla är som de är och det är fint!

e.