en redig tjejkväll : 131128


Tre ganska utarbetade tjejer bestämdes för att ses.
Ingen orkade riktigt göra vad vi brukar av våra kvällar.
Fin mat/fika och en utsökt dessert.
Vi ville ses.
Vi köpte lite finare öl, beställde tre pizzor och desserten blev chips och godis.
En redig tjejkväll.




Helt underbart faktiskt.
Vi tre som pendlade och pluggade ihop förra året.
Ibland undrar vi varför vi är så trötta.
För att det har gått i ett sen första skoladen förra året.
I alla fall för mig och Anna.
Fast Susanne har gjort tre månader på nytt jobb och bytt från 16 års nattjobb till dagtid och raka veckor.
Ingen lek det heller.
Anna har inte varit ledig, alls.
Jag har haft en vecka. En.
Vi har inte kunnat styra hur vi lägger shcemat med dag- och nattpass.
Vi har växlat mellan natt och dag på ett sätt vi aldrig tidigare gjort.
Vi båda har jobbat skift länge, men alltid valt schemat och lagt nätterna i block då det är mest nyttigt och vettigt.
Efter vansinnes året i skolan med allt vad det innebär och inte minst praktiken började vi nytt jobb, inte det vi läst, något helt nytt. På ruta ett igen, och det tar ju energi bara att börja på nytt jobb.
Jobbat som små blå, speciellt efter sommaren då vi både gjort övertid varje månad.
Visst vi har längre ledigt in emellan, men eftersom vi har det innebär det också att man jobbar rätt mycket i perioder. Med ett jobb som utsätter en för ganska tuffa möten med livet ibland, vilket också suger energi.
Dock har vi fått energi.
Utbildningen, praktiken och det nya jobbet har ju varit så himla roligt.
Glädje ger energi.
Det är väl det som hållt oss flytande.
Men i bakgrunden har även en press och ett sting av besvikelse funnits för att vi inte fick jobba med det vi läste. En underliggande stress om att tiden gick och vi fick inget jobb.
Tills nu.
Nu har vi fått jobb.
Nu inser vi.
Varför vi varit så trötta.
Nu slappnar vi av lite. Nu tillåter vi oss.
Igår sa Anna:
"Vi har inte varit lediga sen förra sommaren, och inte bara jobbat vi har gjort nya saker och det har gått i ett galet tempo, förra julen var det värsta jag varit med om."
Jag är verkligen villig att hålla med, och särskilt det det sista.
På en månad var det tre tentor, inlämningar av två arbeten och jul/nyår skulle firas.

Men nu, nu känns allt så mycket lättare, och det handlare främst om att den psykiska pressen/stressen över att inte fått jobb har släppt.
Sen kommer det här fortsätta då vi ska ge oss in i ett nytt jobb och komma tillbaka där vi var i våras.
Det kommer också slita givetvis, och raka veckor och allt det där.
Men, både jag och Anna får lite ledighet över jul/nyår.
Då ska mina batterier laddas för som jag är pepp för detta nya!!!

Jag skriver inte detta för att klaga, mer för att förstå och komma ihåg varför och hur det varit.
I slutändan är jag sjukt glad att det blev som det blev, för nu "hann" jag prova på Ambulansen som jag alltid tänkt att jag vill prova. Nu vet jag inför framtiden vad det handlar om.
Jag hann inte vara där så länge, men det har sått ett frö och växt en grodd än så länge.


e.


uppfinnarna vi glömt : 131127


Att vara ledig och vakna 6.50 är inte okej.
Inte i min värld. Inte när jag somnade efter midnatt.
Men vad gör man när man inte kan somna om?
Jo man vänder på det.
Jag kommer få ut mycket mer av dagen!
Jag började genst tänkta ut hur jag skulle träna idag. 
La upp ett tabataschema med fokus mot armar/axlar eftersom mina ben/rumpa är helt fucked efter gårdagens ProFit pass.
Bäst av allt är att smyga upp mörkret, göra gofrukost och tända ljus framför nyhetsmorgon.


Jag försöker ta vara på mina lediga vardagar nu.
För efter årsskiftet är de ett minne blott då jag kommer gå raka veckor en längre tid.
Jag har aldrig jobbat så.
Det kommer att bli en ordentlig omställning för mig.
Det finns givetvis för och nackdelar med allt.
Summan av det hela är väl att det är bättre för kroppen att inte kasta om dygnsrytmen hela tiden.
Samt att jag då kommer att träffa P oftare.
Jag kommer liksom vara ledig när alla andra är det.
I helgen hade jag ledig helg, samtidigt som min syster, vilka odds är det när vi båda är sjuksköterskor?
Vi hade EN ledig helg denna månad och vi lyckades ha den samtidigt, så i söndags var det familjemiddag.
Mami hade en kalvstek hon velat bjuda på så länge, så Mami och Papi fixade käk efter ett gemensamt besök på museet!
1001 inventions ställs just nu ut där.
Så ursäkta men JÄVLA kass utställning.
Kändes som man gick igenom ett rum att presentationer av arbeten man gjorde i högstadiet och presenterade på A3 papper.

Det som är häftigt och tänkvärt med kunskapen därifrån är att så många uppfinningar och upptäckter vi i västvärlden har fått lära oss komma från vissa personer kom mycket tidigare av många personer i den muslimska världen.
Som jag och syrran, som både läst grundutbildningen till sjuksköterska och varsin specialistexamen på det.
Ingen av oss har någonsin fått veta hur tidiga de var med vissa medicinska upptäckter i den världen.
Och vi tror att vi är så öppna och fördomslösa och tar reda på riktig fakta i Sverige.
Att det vi får lära oss är det som är sant. Vi tar minsann in kunskap från alla kulturer och aspekter.
Men sanningen är att vi inte alls gjort det. 
Ganska hemskt faktiskt.
De har aldrig fått äran för det jobb de gjort med sina upptäckter.
Det fick någon annan.


Matildas idol är Yohio och jag.
Agnes idol är Matilda.
Så det blir lätt en hög av moster under två barn när vi ses.
Vilket är underbart.



Dags att träna!



e.



årsdag : 131123



Tror jag måste förtydliga att det är i Karlstad på CSK jag fått jobb.
Inte Arvika.
Har uppdaterat förra inlägget lite så nu kanske man förstår det lite bättre.

Samma dygn fick min kära kusin goda nyheter om sin framtid.
På måndag firar vi även årsdag med våra män i livet.
Samma dag.


Här i en vild diskussion.

Snart är det även årsdag för hennes Magnus.
Det känns som igår, fast ändå som en evighet sen.
Jag kan inte förstår hur hon klarat sig och hur bra det gått för henne.
Hur hon stegvis tagit sig framåt och med respekt.
Jag är sjukt imponerad.

Long Island på det.

e.

när kolsyran spritter långt ut i minsta ven och läcker ut genom näsan : 131120


Idag log jag hela vägen hem.
Jag mimade med till låtarna i mina lurar.
Låtar som vi lyssnade på på avslutsningsfesten med Anestesiutbildningen.
Låtar jag inte riktigt orkat lyssna på, men idag orkade jag igen.


Det här inlägget har jag velat skriva så länge.
Jag har velat berätta om hur mycket energi och tid det här har tagit från mig.
Hur nedstämd och ledsen jag faktiskt varit för att jag inte fått jobb.
Jag har haft huvudvärk varje dag sen jag vet inte när.
Tror detta är en anledning.
Det är det jag varit kryptisk om.

Det började med att tre av oss fem som hade praktik här i Karlstad fick jobb från september.
Jag och Anna var inte bland de tre.
Jag och Anna var de som stod utanför.
Varför fick vi inget vettigt svar på.
Jag vill tro att det beror på att de har mycket mer erfarenhet som grundutbildadssk samt att en har en till specialist.
Nu i efterhand har jag fått höra rakt ut att de hade praktik på "rätt" operationsavdeling i rätt tid.

Enligt våra lärare i Örebro är det ALLTID studenterna från Karlstad som har svårast att få jobb.
En liten tröst i allt.
Största trösten ha varit att jag under tiden haft ett så sjukt roligt jobb.
Ambulansen.
Men ändå, man vill komma igång med det man läst, få det i händerna och få erfarenheten.
Anestesi är verkligen ett hantverk och håller du det inte vid liv så tappar du fort.
Så jag har legat i hela hösten.
Jag har ringt chefen till leda.
Frågat och frågat.
Inte gett upp.
Jag skulle in!

Detta kanske låter banalt, knasigt och underligt att känna så mycket för.
För det första funkar jag så när jag vill något så innerligt, då går jag helhjärtat in i det med känslor och hela baletten. Thats me.
För det andra så ligger det en jävla massa blod, svett, tårar och asgarv bakom vägen till att bli anestesisjuksköterska och då är det väl banne mig om jag inte ska få jobba med det.


En vecka långt in på hösten fick jag höra att det ljusnade.
Några vikariat började öppna sig.
Mitt hopp rör sig alltid okontrollerat och jag försökte få fatt i det men det hade redan rusat iväg till månen och log brett. 
Nu Erika, nu kommer det!
Så två veckor senare ringer jag och kollar läget.
Anställningsstopp.
STOPP.
Lika snabbt som mitt hopp rusar iväg rasar det rakt ner i marken.
Tappar luften.
De skulle inte få ta in några mer vikariat nu.
Samma dag hade chefen suttit med budget.
Stopp.
Men givetvis, OM det skulle ändra sig så hör jag av mig direkt, säger hon.
Stopp stopp stopp.
Vi vet ju alla hur generösa landsting brukar vara.
Inte skulle det stoppet hävas.

Så gick veckorna och jag föröskte dra i hoppet.
Hjärt och lungräddning så fanns det på min axel igen.
Pickade mig på axeln, kanske ändå?
Men störst var tvekan nu.
Tvekan satt på månen och hånade hoppet.

Så får jag ett SMS en dag. Ett SMS?!
Är du intresserad vill vi att du kommer på intervju.

Från vart vände detta?
Från när började hon skicka sms?

Både Anna och jag hade sökt jobb i Arvika.
Kanske hade det nått fram till chefen i Karlstad.

Intervju blev det i Karlstad.
Förra veckan.
Väntan dit var olidlig.
Väntan efter det har varit om möjligt olidligare.
Min telefon har ALDRIG varit så tyst i hela mitt liv.
Man kan verkligen stirra ut en telefon.
Till tystnad.

När det ringer från jobbet är det dolt nummer.
Tro mig om jag har hoppat till varje gång jobbet ringt senaste tiden.
Även blodgivningen har dolt nummer.
Många andra med.
Dolda nummer dessa veckor har försatt mig i takykardi deluxe.

Idag fick Anna jobbet i Karlstad.
Jag visste ju att så kunde det bli.
Så skulle det kunna sluta.
En av oss och inte den andra.

Jag satt hemma efter nattjobb. 
Sovit ganska lite och lite lagom labil.
Bröt ju samman.
Samlade mig en stund och lät en kvart passera för hon kanske var påväg att ringa.
Telefonen hade nu tappat all förmåga till ljud.

Så blev klockan lunch.
Jaha.
Nu väntar hon med att ringa de som inte fått jobbet till efter lunch.
Den känslan alltså.


Tjugo minuter senare ringer dolt nummer:
Jaaaa det är Eriiiiika, svarar jag i falsett.
Chefen.
Låter hon negativ eller positiv????
Det låter bra.
Hoppet är långt bortom månen och dansar nån jävla rymddans.
Jag försöker dra ner det lite iaf, för det kan vara annourlunda, hon låter alltid trevlig.
Så kommer orden.
Om du fortfarande är intresserad vill vi gärna erbjuda dig....
Ja fyrverkeri artilleriet hoppet gömde på var inte av denna värld.
Ja, det är ja ju, svarar jag så lugnt jag kan.

Jag avslutar vårt samtal med
Tack, du gjorde min dag.




Sen gick jag och Anna och hade vinlunch.


How am I gonna be an optimist about this?
I said I am gonna be an optimist about this.


e.

träningen utanpå : 131118


För att träna krävs egentligen ingenting mer än vilja.
Hur man tränar spelar heller ingen roll.
Alla tränar olika.
Det gäller bara att hitta sitt sätt.
Det viktiga är att det resulterar i endorfiner och tillfredsställelse.

För mig gäller alla vägar som inte gör för ont i mina knän.
Springa är egentligen uteslutet.
Men jag gör det ändå ibland bara för att det är så nedrans skönt.
Intervaller med löpning uppblandat med annat går bra.
I alla fall under träningen, sen får jag alltid lite ont efter.
(Jag har röntgats och jag ska troligen börja med sjukgymnastik för det nu).

Hur som helst.
Inget krävs men för mig är sköna och BRA träningskläder viktigt.
Märktes tydligt igår när jag fick på mig ett par förstora tights som hasade ner efter 200 m på löpbandet. Sjukt frustrerande. 
Jag har inte använt brallorna sen jag började på ambulansen i våras.
Sedan går det inte att undgå att om de är snygga gör träningen mycket roligare.
Inte för att jag vill visa upp mig, kanske omedvetet, men för att jag blir glad när jag ser en färgglad svettig prick i spegeln!

Så tänkte tipsa/visa lite av det jag är nöjd med i träningsgarderoben.


Jag har ganska stor byst och nästan viktigast är en bra sporttopp, annars går det inte.
De flyger åt alla håll och man blir tokig.
Nikes färgglada DriFit toppar har passat mig ypperligt.
Har dock märkt nu att jag kan gå ner en storlek för att verkligen sätta dem på plats.
Jag har bara inte trott jag kan ta en mindre storlek, men krånglar man tillräckligt får man på sig den och då sitter den!
Så tänk på det, försök ta en storlek mindre än du tror.
Det jag gjorde jag nu på min senaste svarta från New Body.
Den är grym!


Seansteinköpet fick blir tre toppar från Nike genom Sportamore.
Nike är ganska dyrt och jag gillar inte att lägga multum på träningstoppar.
Men Sportmore har riktigt bra priser, så tre DriFit linnen för 500 lappen var inte illa!
Det röda här är helt underbart!
Känns som man är naken, extra bra andning eftersom små hål löper längs ryggraden.
JAg tycker det är viktigt med träningskläder som sitter på plats och ANDAS.


Så kan det se ut på.
De tre linnena är de tre senaste.
De blåspräckliga byxorna har jag fått mycket positiva kommentarer för.
Supersköna och snygga, hittade jag i somras på rea, på Gina T av alla ställen.


Sen har vi de sämre köpen.
Det är med att beställa är inte alltid toppen.
Dessa tights från Adidas är snygga med stortext längs ena benet, men vilket jävla material.
Bomull som tappar formen på tre sekunder.
Men, de är riktigt sköna att fisa runt i hemma så de fick blir kvar i garderoben i alla fall.


På fötterna kör jag Lunarlon från Nike.
Funkar på löpbandet såväl som på pass.
Lätta men inte sådär übertunna som många träningsskor är idag, vilket inte passar mina fötter alls.



Spinning är den del av träningen som jag aldrig slutar med.
I år köpte jag äntligen nya spinningskor.
Ett par från Scott.
Spinnar du mycket så satsa på ett par bra spinningskor.
Jag minns när jag köpte första paret och körde första passet med spinningskor.
Som natt och dag mot att ha gympapjucks på sig.
Du får en helt annan styrka i dragläget och kan ta i mycket mer.

Så nu tänkte jag dra iväg på ett lunchpass spinning,
kör hårt ni som också tränar idag!

(för kännedom: jag har inte skrivit om något märke för att jag får något av dem, jag har bara velat tipsa om BRA grejer till de som är intresserade.)


e.




rimligt : 131116


Skulle ta en bild på mina nya bra brallor.
Jag har väntat att DrDenim ska få in min storlek igen.
De kommer aldrig in.
Jag har väntat sedan i somras.
Nu pallade jag inte livet utan svarta bra byxor längre.
Ramlade in på NeverDenim och på fem minuter var det klart.
Svarta, hög midja och med helt rimligt mycket stretch.
Det blev inga bra bilder.
Men det blev ett exempel på hur jag troligen ser ut när jag tränar.
När det ska värmas upp på olika pass.
Upp och ner åhej och hå.
Något annat väldigt rimligt är att när man har tränat åka hem till Sara och baka egen pizza på sten i ugnen.


Slicka mig om munnen vad gott!

Å just det snart kommer Sara och lilla familjen hit.
Tyvärr har jag ingen sten i ugn, men jag har en jäkligt bra ugn så något ska jag nog se till att få ner i deras små magar.

Nä tillbaka till min lediga lördag, imorgon är det ut i tut igen!

e.

tänd ett ljus : 131114


Idag är det grått.
Riktigt novembergrått.
Jag har pratat om att göra det mysigt hemma förut.
Jag trycker på det igen.
Som idag.
Jag är ledig och P är hemma och är sjuk.
Idag tände vi alla ljus.
Kokade varmchoklad och åt ostmacka.
Det räcker med något litet ljus på köksbordet om du bara äter frukost inför jobbet/skolan.
Det gör så mycket.

Några av våra detaljer:


Sen är det ingen tillfällighet att jag pysslar mer hemma nu.
Det faller sig naturligt nästan varje höst.
Jag gillar att kura och bona.
Jag blir en riktig hemmakatt.
Till det nya vardagsrummet gjorde jag en egen lykta.
Eftersom silver kan bli lite kallt och guld inte är min grej är glas och koppar material jag gärna blandar in tillsammans med silver.
Koppar ger värme och genom glas syns den varma lågan.
Helt sonika tog jag ett av mina ojämna glas och sprayade insidan med kopparspray som vi hade kvar från ett tidigare projekt.



Jäkligt nöjd faktiskt.
Så enkelt och effektfullt.
Idag tog jag en sväng på gengåvan och sprang på en kopparbricka.
Inte helt olycklig blev jag då.

(återigen har blogger fuckat med ljusheten i denna bild)

Å just det. Där ser ni några av kuddarna.
En är i koppar.
Jag är kär i den. Ligger och klappar lite på den om kvällen.
Tror faktiskt den tycker om mig med.

Ljusen brinner fortfarande och det är dags för lunch.


e.

selfie : 131113


Otalet självporträtt har jag tagit.
Ovan är bara ett axplock av senaste tiden.
Då har jag inte inkluderat de jag tar med min mobil.
De som instagrammas.
Mina selfies.

Jag känner mitt ansikte.
Hur jag ska vinkla.
Hur jag ska dra på munnen.
Ögonbrynet som lyfter sig.
Omedvetet.
Det är det enda jag inte har kontroll på.
Det lever sitt eget liv.

Jag gillar självporträtt.
I de flesta former.
Platta rakt på ger sin sak.
Livfulla och knäppa ger sin.

Ja självporträtt är mitt favorit motiv tror jag.
Inte bara mina.
Inte för att jag själv måste synas.
Utan för att det är modellen jag kan bäst.
Det är med henne jag kan prova och spela ut.
Det är med henne jag vet hur det blir.

Sen tycker jag om uttrycket.
Självporträtt foto och bild.
Det är något utlämnande med det.

Ikväll sändes Alla är fotografer på detta tema.
Jag fick inspiration att göra andra självporträtt än de ni senaste tiden fått se.
Jag tog bort det jag inte har kontroll på, ögonbrynen, och sen gick jag lös en stund.





e.


lyckliga smaklökar : 13113

Som jag skrev tidigare finns det saker som är bra att göra för att slippa grubbla.
Just nu går hjärnan på högvarv och inget kan jag göra åt det jag tänker på.
Jag har gjort allt jag kan och makten ligger i någon annans händer.
Det är det som gör mig frustrerad och det spinner igång min hjärna.
Egentligen borde jag bara släppa det tills beslutet kommer, mer kan jag inte göra.
Så för att "släppa" det gör jag saker.
Topp fyra för att tänka på annat:

Redigera fotojobb
Pyssla/Inreda, ja vara kreativ på annat sätt än genom foto.
Träna
Laga mat/ Baka

Fin terapi.
Som också resulterar i mycket produktion och fina men även goda saker!
Idag har jag till exempel inrett halva vardagsrummet, bakat rasande goda kondisbitar och tränat både kondition och styrka. 
Jag har känt mig lite duracellaktig, men på ett skönt sätt.

Så jag tänkte dela med mig av vad jag gjort som resulterat i fröjd för gommen idag!

Middagen:
En klassiker sen jag var liten.
En favoriträtt bland många från mina föräldrar.
Räkor indienne alt Räkor In The Jenny 
allt är relativt.


Min version:
Ett gäng färska champinjoner
1-2 röda paprikor
1-2 vitlöksklyftor
Skalade räkor (helst köpta med skal, de utan smakar bäver)
Cayenne peppar
Curry
Tomatpuré
Creme Fraiche (lätt) om du kan men i vårt hem får det bli Sojagrädde
Lime

Fräs lite vitlök olja, häll i champinjonerna (skivade) och fräs i oljan efter en stund häller du i paprikan som är hackad i bitar.

Häll över grädden, tryck i en dutt tomatpuré
Smaksätt med curry och cayenne
Smaka av och var försiktigt med cayenne i början, men denna gryta ska det vara sting i så fega inte heller.
Pressa över lite lime.
Låt puttra en stund.
Strax innan servering vänder du ner räkorna och pressar över ytterligare lite lime!

Serveras med ris/råris/fullkornsris eller som vi gjorde idag, bara över en bädd av sallad och tomat!

Efterrätt:

Fluffig chokladbit


Tog helt enkelt en kladdkakesmet i en större form så att kakan inte blev så hög.
Stansade ut cirklar.
Vispade ihop maräng
(2 äggvitor och 1,5 dl socker)
Först över vattenbad så att sockret smälte och sedan kallvispade jag tills den blev hård.
Spritsade över kakan och doppade dem sedan i mörkchoklad, gjorde även några utan choklad på.
Lät chokladen stelna i kylen tills servering med lite julmust!

Sött och gött!



e.






köpa en sak och göra om tio andra : 131113


Ja då kör vi lite inredning igen!
Näst efter att redigera bilder är det en grym terapi.
Speciellt under perioder då tankarna bara maler och maler.
Då krävs kreativitet!

Ni minns spegeln jag haffade för 5 kr på Solareturen?
Nu har den fått lite "Erika touché"


Jag gillar guld på andra, hos andra, men inte i samband med mig.
Jag är ingen guld person.
Så den fick en annan look.
Jag köpte en liten flaska som heter Silverbrons och duttade på.
Över det slarvmålade jag det sista jag hade i en pensel med blåallmogefärg.
Voila!

Blåallmogefärg?
Ja det hade jag till ett annat projekt.
Eftersom vi kastat ut det orangea (matta +kuddar) ur vardagsrummet behövdes ny färg.
Nya mattan är ljusgrå och ett vitt bord till det var ju dötrist!
Så blå/grönt fick det bli!


Jag grundade det vita med slarvigt mörkgrått.
Över det la jag ett lager "dassig" grön och sist på med blåallmogefärg!
Sedan lite slipning för att få fram det ruffa gamla bordet.
Färgerna köpte jag på provburkar då det räcker gott och väl till lite slarvmålning!  
Totalt ca 100 kr för ett nytt bord!


Tunt lager lack så det håller lite bättre så är du klar!
Nu fattas bara kuddarna så har vardagsrummet fått en ny garderob.

Just det här med att bevara det man redan har istället för att köpa allt nytt.
Både ekonomiskt och mer miljövänligt.
Vi satsar på EN dyr sak och fixar om resten.
Dels för att vi inte har råd, dels för att det är roligare och dels för att jag gillar att göra om.
Nu kan jag inte kalla mig särskilt miljömedveten, men man kan åtminstone försöka med det lilla.


e.




att gifta sig : 131111


Idag är det två år sedan den finaste människan jag vet frågade om jag ville gifta mig med honom.
Givetvis svarade jag ja!


Ord är överflödiga.
Han är min bästa vän, den jag är kär i och älskar till månen ramlar ner.
Sen när vi ska gifta oss får vi se.
Att vi SKA är ingen tvekan, frågan är bara när.
Det mesta beror på ekonomi, tråkigt nog.
Dock vill vi inte lägga fler hundratusen på detta.
Vi uppskattar vardaglig livskvalitet mer än att ett bröllop ska få ta större delen av vår ekonomi.
Vi prioriterar och vill helt enkelt andra saker.
För oss skulle vi lika gärna kunna sitta i en barkbåt och säga ja bara han och jag.
För vi gör det för varandra, ingen annan och Gud blandar vi inte in alls.
Vi har många idéer på hur vi vill genomföra vårt giftemål.
Det gäller att samla ihop dem till en idé, för just matchar inte alla idéer varandra, vi måste helt enkelt bestämma oss.



e.

det bara måste gå : 131111


Måndag.


When I close my eyes does it almost feel like nothing change at all.
It does almost feel like I have been here before.
I´m gonna be an optimist about this.
Yes, I´m gonna be an optimist about this.


e.




sirapen : 131110


Jag har fastnat för slökokartrenden.
Slowcooking.
Vi har införskaffat en budget variant av slowcooker för att se om det är något för oss.
OM!
Oftast gör jag pulled poork/beef i den och slänger ihop av eget behag och jag lyckas riktigt bra med det må jag säga.
Så fick jag Äkta Mat av Elin och till min glädje fanns där "slökokarrecept".
Åh ny inspo!

Så jag valde ett fläskkarré recept då det var det jag hade i frysen.
Rubriken löd 
Fläskkarre med sirap, slavia & ingefära




Så tänkte jag att nu ska jag för en gångs skull följa ett recept slaviskt och inte gå lös och hitte på som jag annars gör.
Tänkte inte mer på rubriken utan tog fram tidningen och började göra i ordning slowcookern med tillbehör.
Så slog det mig, att det var just sirapen som lockat mig.
Men var var sirapen?
Jag läste igenom (hoppade rubriken) och tänkte att det måste vara något jag själv hittat på.
Men sen när locket skulle på kändes inte smakerna i tanken inte helt hundra i mot min tunga.
Äh, jag riplade över honung, hackade i chili och hällde på lite kikkomansoja.
Jaha, och där gick tanken med att faktiskt följs ett recept åt helvete.

Doften hade spridit sig i lägenheten när jag kom hem från syrran och jag fixade ugnsrostad potatis och en sås på skyn som blir över i grytan, det är det absolut bästa att göra sås på.
Sila av skyn, där alla smaker som puttrat i åtta timmar ligger.
Med en sallad åt vi och vi tyckte båda att det smaka kanon!


Men jag funderade fortfarande på sirapen.
Så skulle jag fota receptet och läser NU rubriken igen.
Där, SIRAP.... lusläser receptet IGEN.
Det är ingen sirap med.
Hade jag läst rubriken hade jag ju kunnat slängt i det själv, det hade jag ju kunnat ändå, men jag fick för mig att jag hittat på det själv.
Lurendrejerirecept!
Så var det med den sirapen.
Men gott blev det, så använd gärna receptet!
Vill du inte införskaffa en slowcooker går det bra att göra i exemepelvis lergryta i ugn.
Jag tycker bara slowcookern är smidig, en sladd i väggen och du ka gå hemifrån föutsatt att du har timer på, antingen vägguttagstimer eller en dyrare slowcooker med timerfunktion och helst varmhållning efter det. 
En sådan dyrare ska vi införskaffa vid tillfälle.



e.









för ett år sedan : 131109


Idag är det anatomi/fysiologitentan på anestesiutbildningen i Örebro.

Åh fy i hela helvetet vad nervös jag var för ett år sedan.
Exakt ett år sedan.

Jag hade fått höra att det här var den största och VÄRSTA tentan under utbildningen.
Jag gav allt och lite till, jag skulle fan i mig klara den.
Ja det skulle jag.
Fast jag tvivlade, oj oj.
Det här var en helt annan nivå än anatomin/fysiologin under grundutbildningen.
Jag vet att vänner/familj trodde på mig och trodde jag sjåpade mig när jag sa att att det kommer inte gå.
Det gjorde jag verkligen inte.
Jag tvivlade på riktigt.
Jag gav allt.
Nötte och nötte.
P var ett fantastiskt stöd som lät mig skita i hus och hem och bara fokusera.
Jag har aldrig skitit i min kropp så totalt och bara fokuserat.

Så kom dagen D.
Tre veckor av väntan till svaret.
Men nu var det ÖVER.
Nu skulle allt bara bli lättare.
HA!
Vilket skämt.
Det här var en av de större tentorna.
Men inte den största.
Inte den värsta.
Det var nu det började.
Och vi trodde att nu skulle det lugna sig lite, nu skulle jag hinna med mig själv.
Oh no.
Det var starten av hur vansinnig den där terminen skulle bli.

Tre veckor gick och mina vänner/familj hade rätt om mig.
Jag klarade mig.

Än idag kan jag för mitt liv inte förstå att jag inte fick en enda omtenta under utbildningen.
Inte ens när den VÄRSTA tentan väl kom.



Jag har svårt att förstå att jag faktiskt är ganska bra.
Att jag har läshuvud bara jag nöter.
Fast nu med två akademiska utbildningar avklarade borde jag väl förstå det kan man tycka.
Nu menar jag inte att man måste ha akademisk utbildning för att vara läshuvud.
Det blir bara lite lättare att förstå svart på vitt att jag har det när jag nu klarat av det.

Lycka till alla ni som skriver den idag!
Å hörrni, ha tentafest sen, det hade vi, en av de roligaste kvällarna förra året!


e.


barnfotografen : 131108


Som de flesta vet är jag även fotograf.
Senaste tiden har det varit mycket barnfotograferande.
Vilket är en riktig utmaning och riktigt roligt!
Jag antar att det är mycket barn nu eftersom många jag känner har barn nu, och genom munmotmunmetoden sprids ryktet om mina bilder.

Förra veckan gav jag Tyra hennes doppresent, sin första fotografering.
Perfekt doppresent för övrigt!
Åldern mellan 4-12 månader är tacksam att fotografera.
Eller så snart de har stabilitet i nacke och följer med blicken är det tacksamt.
Från något år och uppåt brukar deras egen vilja vara svårare att övertala, men det går givetvis, och man får hitta lösningar som passar barnet, och det är hemskt roligt när de börjar få sin lilla vilja.
Det blir aldrig bra om man ska tvinga barnet att le och skratta.

Jag vill inte fotografera en uppstyltad unge mot en flammig bakgrund och säga "titta på fågeln på axeln".
Ja ni fattar.

Är barnet såpass stort att det leker och har sin vilja följer jag gärna deras vilja.
Fotograferar dem i deras lek.
Antingen ute (oftast bäst) eller inomhus.
Inte sällan finns någon typ av grej med på bilden.
Typ klossar  etc.

Jag fotograferande en mycket mammig Colin förra veckan, så jag valde att fotografera honom är han lekte i lekparken, istället för att tvinga mig på honom.
 Är de så små att de inte kryper/går brukar jag låta dem sprattla runt på filt/fäll etc.
Sitter de själva och kryper är det väldigt fint med ren bakgrund och bara fånga barnet i dess rörelser.

Ofta brukar jag förvarna föräldrarna att om inte barnet vill idag så tar vi en andra session en annan dag.
Det brukar oftast bli bättre istället för att trötta ut barnet och det ändå inte blir bra.
Jag vill anpassa efter barnet inte att barnet ska anpassas efter mig.

(jag vet inte varför men ibland slänger blogger på ett brungult filter över mina uppladdade bilder, så ska dessa bilder alltså inte vara)

För att se mer kika in på TON&BILD !



e.

dyrgripar och fyndbitar : 131106


Åh igår skulle jag följa med Anna och välja kuddar och gardiner.
Så såg jag;

Kurvorna
Ytskiktet
Silverglansen

Jag föll som en fura.
Bordet skrek åt mig:
"Åh ta mig hem till ert sovrum!!"

Jag svarade:
"Du är lite dyr..."

Anna kontrade:
"Det var väl inte så farligt!"

Bordet skickade bild på sig själv och fjäskade för P.

Jag gick ut med ett bord över axeln.





Nu fattas bara en spegel ovanför bordet och fåtöljen.
Fåtöljen är för övrigt ett arvegods vi haft i förra lägenheten som nu fått komma upp till oss igen.
Sara och jag åkte på en loppis sväng efter dagens träning.
Det blev en dag när second hand är som bäst.




Spegeln hittade jag på kallagret på Solareturen.
Det fanns inget pris.
Gick fram, taggad för att få den billig!
"De större speglarna kostade 120 kr" sa jag bestämt men vänligt.
"Då blir det 200 kr för den" skojade grabbarna och sköt på en prislapp.
10 kr?!?!
"Va? Jaha tack" sa jag och skyndade mig innan de ångrade sig.
Tänkte att de i kassan kommer ju inte gå med på detta.
"Grapparna är på pra humör idag" sa kassörskan med finskbrytning.

Ja jo de är väl det.
Så slog hon in segeln, mina böcker, tre glasskålar och Saras glas.
"Åsså femti procent" förtydligade den finska damen.

30 kr för hela kalaset.
(Perfekt nu när bordet var lite väl dyrt, så slår man ut det blir det inte så farligt).

Så som loppis/second hand SKA vara.
Idag är det mycket överpriser överallt eftersom loppis är så poppis (kaaatching!) .

Så nu ska bara spegeln få sig en vända i rufftuffmaskinen dvs i mina händer som ska göra den mer ruff. Det sitter fina nubb/nithuvuden på hela kanten om spegeln.
Det får ni se när jag gjort om den!


e.