en natt i bollywood : 120930




Inför detta inlägg vill jag att ni sätter på någon av följande låtar.
Ha gärna lite curry framför er som får dofta för den rätta feelingen.

Denna lördag var det dags för Bollywood fest!

I vanlig ordning; ALL IN på utklädnaden.
Av Mia (värdinnan och födelsedagsbarnet) fick vi höra förra helgen att vi har fått ett rykte att leva upp till.
Att vara de där som alltid går ALL IN på utklädnanden.
Så inte ville vi göra födelsedagsbarnet besviken!
Plus att vi älskar att gå ALL IN.

De flesta var bedårande Bollywood flickor och kaftan klädda män.
Inte vi.

Här är:

Ganesha

Dr Bombay

Jag har limmat och sminkat över mina egan ögonbryn ala dragqueen och gjort större svarta bryn.


Pär köper ingen billig turban på utklädnadsaffären.
Han virar en riktig!



Det var så himla kul att vara rosa elefant så vi gich hem imorse vid 5, några av de sista.
Det är inte bara utklädnanden som vi går ALL IN på så att säga.

Mycket trevligt trots att man inte kände en kotte typ, men snablen vara alla sugna på att dra lite i.

;)

Referenslista (enligt Harvard systemet):




e.

twenties : 120923


Sätt på denna playlist och få in rätta känslan.



Helt underbart att ÄNTLIGEN få prova tjugotalsoutfit och gå på dekadent tjugotalskalas!

Anna med två vänner fyllde 25 år och bjöd på jättebaluns igår, alla var så himla fina och så även jag och P, se bra:


Hår:
Vågorna i håret (typiskt tjugotal)var inte helt lätta att göra på ett spikrakt hår.
Jag ville inte locka det med locktång utan bara våga till det.
Så under arbetspasset på dagen var jag pyntad med spännen och folie, hur det såg ut kan ni se på min Instagram (erikalouisekristin).
Det gav ett tjusigt resultat!

Smink:
Sotigt och gärna inspirerat av stumfilmsskådespelare var det som gällde under tjugotalet.
Dagens sotiga ögon brukar jag göra lite mer svart i kanten av ögat men här gällde det ha det svarta mer inåt ögat för att få en "ledsnare" look. 
Läppar röda eller mörkröda/lila.
Pricken över i:et en liten mouche!

Smycken:
Pärlor, strass, långa halsband, fjädrar osv.
Jag valde strass till min stass, äkta strass ;)


Jag och min herre, golfaren!
Mina kläder:
Fransar och paljetter, givetvis!
Hans kläder:
Likt en äkta tjugotalsgolfare med keps och knästrumpor till sin träklubba!


Inget tjugotal utan fjädrar, fina påfågeln fick bjuda på tre av sina fjädrar!




Så himla tjusig kväll!
Skulle gärna levt som en rik hustru, kanske i tjugotalets Amerikat!



e.

i verkligheten : 120919


En vecka hade vi i skolan innan vi skulle ut i verkligheten.

Vi har nu två dagar i veckan i tre veckor fältstudier.
Två dagar på uppvakning, anestesi och operation.

Jag har gjort uppvakning och anestesi.
Givetvis är anestesin det roligaste, annars skulle jag inte utbilda mig till det.

Jag har bakom mitt munskydd fånlett för att det är så in i nordens intressant!!

Jag fattar ju härta (häften på värmländska) än så länge, och inte så konstigt då vi knappt lärt oss något teoretiskt än.
Men OJ vad jag har lärt mig på dessa dagar.

Jag har hårt och bestämt fört in larynxmaskar, provat friluftväg, övervakat och fört anestesijournal, sett patienter dippa lite vääääl i blodtryck och åtgärdat det, sett patienter som tål hästdoser trots att de är små och gamla och reagerar när opstart sker och snittet ska läggas, varit med och sett en liv komma till världen i ett kejsarnsnitt, blivit facinerad ÄN en gång av hur fan det är möjligt att operera via bildskärm.

Jag har nu två dagar kvar att gå med op.sköterska, blir ju inte lika sköj som anestesi men bra och intressant att få se deras sida av operationsbordet!


Yeayyy!



e.

tänkte : 120913


Skrev just en massa tankar.
Tankar jag först ville dela.
Sedan raderade jag allt.

Hade det varit för 12 år sedan på Lunarstorm dagboken.
Då hade ni fått läsa allt.
Då skrev jag allt, naket, öppet och ärligt.

Senare hade jag en utställning på Värmlands Museum.
Då var jag nitton och fotograferade.
Tillsammans med mina bilder ställde jag ut min dagbok.
Den bara stod där.
Så alla fick läsa.

Snacka om naket.

Herr Broos ville faktiskt köpa ett exemplar av dagboken.
Han fastnade så för den.

Så blev det aldrig.
Lite glad är jag för det idag.
Det räcker med att den som hela den dundrande dagboken handlade om faktiskt fick ett exemplar när vi skildes åt.

Man ska aldrig lämnat något skrivet efter sig heter det.
Ibland kan jag få lite ont i magen av att han har den där dagboken.





Hej jag är nitton/tjugo år typ.



e.

i värmlandsskogen : 120918


Förra lördagen fotade jag dessa tu.
Ett litet borgerligt bröllop uppe i Värmlands finaste skogar.

e.

anestesi : 120904



Förra tisdagen var jag så lycklig över mina nyfunna vänner, hästarna.

Denna tisdag är jag i ett lyckligt/pressat/stressat rus över något helt annat.

Jag har inte ens tänkt på Lady Gaga sen i torsdags då vi upplevde henne.
Det var grymt och hon gav mig allt och lite mer.
Jag borde vara i extas över henne.
För det var jag verkligen då.
Helt underbart.
Men sedan den natten har mitt liv fått en ganska tvär och sjukt rolig utmanande ändring.

Jag vaknade och kikade på telefonen på fredag morgon.
Röstmeddelande från ett nummer jag inte kände till.
Lite snurrig fortfarande efter nattens kalas hörde jag: 
"Vi har en plats till dig på Anestesiutbildningen, du börjar på måndag, hör av dig till oss"

I somras kastade jag iväg en sen ansökan.
Jag gjorde det mest för att. Trodde aldrig jag skulle komma in då jag skickade så sent.
Tanken var nog inte att läsa nu. 
Plötsligt kom jag som reserv nr 7 i den senaansökningsgruppen.
Hoppsan.
Nu fick jag börja tänka på det och pratade med kollegor om det och ptja, äh nej nu var inte tiden.
Jag tackar nog nej OM de ringer.

Som om jag visste att det skulle bli annorlunda informerade jag cheferna om att det kunde ske.
Innerst inne är detta en dröm jag haft sedan jag började läsa till sjuksköterska.

Så ringde de i fredags den 31 augusti.
Det gick fort sen.
För när vi under eftermiddagen lämnade Rebeckas lägenhet hade jag bestämt mig.
På måndag den 3 september skulle skolan börja och jag skulle dit.


Så från att ha STOOORtrivts på mitt jobb och tänkt starta lite projekt där under året till att gå ner till 50% jobb och 100% heltidstudier plus pendling till Örebro.

Detta skedde över en helg och nu är jag påväg att bli 
Specialistsjuksköterska inom Anestesi

Det är faktiskt lite galet.
Hur det kommer sluta får vi se.
I värsta (otänkbara) fall kan jag alltid hoppa av.

Just nu vill jag bara plugga och fokusera på det, men jag ska försöka undvika CSN.
Så Orto, än blir ni inte av med mig!

Å underbara chef som fixar det åt mig när jag ringer samma dag jag ska börja och berättar att jag faktiskt tackat ja.


Jag har under de två dagarna jag varit i Örebro bara velat skutta fram för att det känns så jävla rätt!

Highfive Erika!



e.