gott nytt år : 131014

När ett hopp skjuts upp inom mig för något jag vill så starkt, då gör det ont när jag landar, för jag hoppar alltid högt.

Fast mest av allt blev jag förbannad, uppgiven och less.

Så istället för att skriva om det tänkte jag skriva om något jag älskar.

Hösten.

Den första dagen man kliver ut i den höga, rena luften.

Som om man kan rensa ur och börja om på noll.

Det känns som att lungorna får ner extra mycket syre och det bara sprutar ut i blodbanan. Hjärnan blir ren och klar, skarp.

När folk packar in sina tält, trädgårdsmöbler och placerar allt i fack och hyllor.

Det är som att ordningen återställs.

Personer som jag med behov av kontroll kan andas ut.

Rutiner faller på plats igen och inte bara luften gör det enklare att andas, kroppen lugnar ner sig av den nyfunna ordningen.

Det handlar om något nytt.

Förväntan och spänning.

Det är egentligen HÄR ett nytt år tar vid.

Inte när man ligger bakfull på nyårsdagen.

Det är nu.

Så djupt rotat i mig, troligen sedan skolåldern.

Det finns en chans att prestera lite mer och lite bättre nu, också en skön känsla för en prestationsmänniska som jag.

Hur mycket jag än älskar att vara ledig, fara runt, hitta på och rumla så slår det inte känslan av att ordna upp sig igen.

Kamma håret och stryka kläderna.

Inte nog med dessa känslor så är det så vansinnigt vackert med höst att jag får ont i ögonen.

Alla färger som sprakar i den krispiga luften.

Doften av fuktig jord och kaffe från bryggeriet i stan.

Bäst är skymningen.

Den kommer inte för tidigt men heller inte för sent.

Den kommer i tid, så man hinner tända några ljus och får kura upp sig.

Inne.

Det är dags att få vara hemma utan krav på oändliga grillkvällar och solar som aldrig går ner.

Helt underbart när det äger rum också, men när det är över sörjer jag inte, hösten välkomnar jag allt som oftast med öppen famn.

Så det här året när det gnistrande extra om hösten gick jag ut och förevigade den.

Alla bilder är mina egna.

Jag är ingen naturfotograf what so ever, det kanske märks, men oj vad magiskt det var att gå/åka runt bland allt detta.

Jag och hösten.

e.