det där med träning : 131017



Just nu är träning så bra komponent i mitt liv.
Jag håller det på en "lagom" nivå.
(lagom för mig)
Jag är annars en periodare.
Egentligen ÄLSKAR jag att träna.
Men jag orkar aldrig upprätthålla den på jämn nivå.
Det är alltid ALLT eller INGET.
Samt att mina onda knän har gjort mig less och gjort att jag pausat ibland för det, men det FINNS lösningar, tar kanske lite mer tid men det finns träning som funkar.

Mitt mål nu är att inte överstiga fyra gånger i veckan, helst hålla det på tre pass i veckan.
Bara för att jag vet att när jag kör fem och mer gånger i veckan faller det efter en stund, för att sedan komma tillbaka, men jag vill träna "lagom" hela tiden.
För träning får mig piggare och gladare.
Får mig att må bra helt enkelt.
Det finns en viss träningshets just nu i landet.
En trend.
Jag gillar den inte riktigt, visst jag läser vissa bloggar jag med, men jag sållar.
Det finns så mycket ohälsosamt där ute.
Jag blir lite ledsen över det.
Är det inte tok extremt både på mat- och träningssidan så räknas det liksom inte.
Mitt "lagom" skulle ses som lat i mångas ögon, medan det för mig är balans.
Herregud, träna för att ni VILL och NJUTER.
Jag vill träna för att må bra och för att undika skador i jobbet.
Så länge det är njutningsfullt fortsätter jag.
Träning gör även andra komponenter i livet mer njutningsbara.

Som mat.
OJ vad mat smakar godare när man tränar.
Samt att jag automatiskt äter lite bättre när jag tränar.
De dagar i veckan jag äter godis och dylikt smakar det tusen gånger godare efter träning.
Mat hetsen bland dessa träningsbloggare ska vi inte ens gå in på.
Som att sova.
Ja jag sover så mycket bättre.
Ja, faktiskt när jag tänker efter minns jag inte VARJE dröm efter VARJE natt.
Det betyder att jag kommer ner i djupare sömn. 
Detta är givetvis en kombo med vår galet sköna nya säng.
Som att jobba.
Jag blir piggare på jobbet.
Som i tisdags, när jag skulle på långkörning till Stockholm.
Jobba 8-20 och jag visste att efter 20 kommer inte jag träna, särskilt inte efter 60 mil i bil då man är seg som kola i skallen. Trots att kroppen suttit still är man så trött och BEHÖVER träna för att piggna till, men klockan 20, nej jag vet att jag inte skulle göra det.
Så jag gick på spinning kl 7 innan jobbet!
Perfekt, en bruk Celsius och träning innan höll mig pigg hela dagen.
En lite halvseg långkörning gick riktigt fort!
Eftersom P gick upp och skulle börja jobba 7 kunde jag lika gärna haka på han ur sängen.
Annars är det ju liiiite väl tidigt även om jag vet att det är skönt efter passet.

Jag fastnar ofta i att BARA spinna efter några månader då jag tröttnar på alla pass.
Jag gillar inte hurtiga skutt och rop.
Men tabatapassen är bra för där svettas jag, flåsar och är utpumpad som efter spinning.
Det är det jag vill nå med träning.
Samt att tabata kan jag köra på egen hand när jag inte kan gå på pass eller helt enkelt vill träna själv.
Tror den formen av träning har gjort att ny träningsglädje infunnit sig.
Svårt att tröttna också då det går att variera i oändlighet.
Det bästa med tabata är att när en övning är gjord kommer den inte tillbaka igen.


Idag har jag stans träningsverk efter gårdagens pass.
Tanken var att träna själv och möta upp Sara och Tyra efter deras mamma/barn pass.
Sara vara helt själv på passet så jag fick vara med på deras pass istället.
Jag tänkte att det skulle bli lite mammalunkgympa och tänkte att ja jag får träna hårdare själv nästa gång.
Faktum var att för första gången på mamma/barn passet (enligt Sara) så var det ett RIKTIGT pass, ett vanligt pass, inget lugnare för att hon var mamma liksom.
Så efter ett svettigt sjukt jävla jobbigt VANLIGT tabata pass var vi möra och käkade lunch.
Tyra låg så fint i babygymmet, tröttnade bara mot slutet men då kunde Sara hålla henne som lite vikt i sista övningarna, kanon!


Ja den ungen är faktiskt mest glad, ja så länge hon får vara hos mamma och pappa, och bara kika på besökarna på avstånd.
Så skön där hon låg och tittade när vi skumpade runt, nöjd, ja det kan man ju förstå, vem vill inte hellre ligga och titta på när andra svettas?

Jag kommer från en familj som faktiskt inte idrottar eller är särskilt intresserade heller.
Som tur var hamnade jag i lagsporter när jag var liten och höll i det och har i princip alltid rört på mig.
Jag är den enda i familjen som verkar gilla träning på det här sättet, varifrån det kom har jag ingen aning men jag har ju alltid varit lite mer energisk än resten av min familj, och någonstans ska väl energin ut.

Jag tror och hoppas att jag och P kan överföra träningsglädje till eventuella framtida barn.
Jag gillar att röra på mig och P är nördigt intresserad av ALL sport, ju ovanligare desto bättre, så det känns som vi kanske har lite att kunna föra över.

e.


1 kommentar:

  1. Precis sådär skulle jag vilja träna. Fast inte gym. Efter preggo kanske?

    SvaraRadera