hej chefer, ni kommer inte ångra er : 130830


Nu snart drar ett nytt läsår för blivande anestesisjuksköterskor igång.
Jag har redan fått förfrågningar om att låna ut böcker osv.

Kan någon stoppa tiden?
På ett sätt är det så sjukt skönt att det är över, att jag är FÄRDIG.
Å andra sidan innebär detta att snart kommer nya anestesisjuksköterskor ut på marknaden att tävla om platsen för ett jobb.

Samt att det svider lite i magen på mig.
Jag vill också vara där igen. 
Fylld av förväntan och pepp.
Kämpa för det man brinner för och nå sina mål.
Att checka av tenta efter tenta för att sedan belönas med att få gå ut på praktik.
Så roligt det var.
Jag längtade varje dag jag gick hem efter att gå dit igen.
Jag var i en lite bubbla.
Bubblan har nu spruckit och jag vill dit igen,
så innerligt.


Det är bara att fortsätta ligga i, ringa och tjata och visa sina framfötter.

Jag är ambitiös.
Jag är plikttrogen.
Jag kommer i tid.
Jag har så få sjukdagar i min karriär att de kan räknas på en hand.
(pepper peppar låt det förbli så)
 Sådant som man bara säger i en intervju att man är.
Jag ÄR det.

Det började redan i ung ålder när jag VÄGRADE vara hemma från skolan om jag var sjuk.
Den risken kommer jag givetvis inte utsätta mina patienter för nu, då jag mognat sedan jag var åtta år och lärt mig att det är själviskt att gå till jobbet om man är riktigt sjuk.
Det jag vill komma till är att jag inte stannar hemma i onödan.
Jag känner inte efter för minsta lilla och sjukskriver mig.
För jag hatar att vara sjukskriven.

Enda gången på tre år på Ortopeden var när jag fick magsjuka, och det fick jag av jobbet.

På riktigt.
Ni kommer inte ångra er.
Hur jag fungerar som sjuksköterska och anestesisjuksköterska har ni ju sett, och det omdöme jag fick från mina handledare var väldigt bra.
Även om ni inte har "plats" nu så vet ni likväl som jag, det finns en stor procent pensionsavgångar inom en snart framtid samt ett nytt operationshus (visserligen brann det igår så det lär dröja innan det blir klar nu hmpf).



Jag har det kanon där jag är nu med.
Jag längtar till nästa arbetspass på Ambulansen också och jag vill fortfarande ha en fot kvar i den verksamheten om jag skulle komma in på operation. Ambulans och anestesi har mycket gemensamt.
Men har man läst något vill man få det i händerna, komma igång och få erfarenhet.
Sedan kan man tänka på att vidga sina vyer igen.


Dessa tankar väcks åter till liv när jag vet att skolan startar igen.


e.

1 kommentar:

  1. Vad du uppdaterar nu, kul!

    Och om någon chef skulle läsa, så är hon precis så bra som hon skriver ;-) Skulle också trycka på att du är väldigt duktig på att möta människor, utöver det du skrivit!

    Kram Elin

    SvaraRadera