som om ingenting : 121008

Dt finns vissa saker jag aldrig blir för gammal för.

Som att leka kurragömma och springa tafatt.

Det gjorde jag med syskonbarnen i lördags.

Så att det riktigt kittlade i magen.

Jag blir heller aldrig för gammal för jul.

Inte för att det är som när jag var liten, trots att jag varje år vill och försöker få det så.

Inte heller är födelsedagar något jag tycker inte betyder något bara för att jag är vuxen.

Det finns tusen andra saker jag aldrig blir för gammal för.

Det jag vill komma till är att jag aldrig blir för gammal för ungdomsböckerna av Katarina von Bredow.

Har man inte läst dem som ung kanske de inte uppskattas som vuxen.

Men jag sitter slukad och tar igenom den på en dag om jag har tid.

Mycket för att de är lättlästa givetvis, men allra mest för att de fängslar mig.

Unggubbkärleksromantik. Förbjuden kärlek. Olycklig kärlek.

Så som det faktiskt kändes.

När hålet i magen värkte så man gick sönder.

När önskade att just det här:

Varför har ingen uppfunnit medicin mot den vanligaste av världens åkommor? De är ju bara kemi, det har man ju läst om. Ett ämne som utsöndras i hjärnan. Borde var hur enkelt som helst att göra ett piller som snabbt sätter stopp för processen. Man borde kunna gå till en läkare och säga att man är olycklig kär, en sjukdom lika banal som öroninflammation, få ett recept i handen och så skulle allt vara över. En tablett mot förnedringen.

Sen älskar jag att få läsa texter där MAN och JU faktiskt används. På ett skönt sätt.

Jag är så trött på universitetsskrivandet så det är skönt att vila ögonen på MAN och JU mellan forskningsplaner och studier som ska lämnas in.

Tack Katarina.

Jag köpte hem Som om ingenting för en billig peng.

Jag beställde faktiskt två och skickade en till en vän som läste de här böckerna lika intensivt som jag.

Hon som förstår det där.

Det där med hålet i magen och gubbromantiken.

Måste nog köpa mig en till av alla hennes böcker snart.

e.