Ibland vågar man inte skriva om det som är bra heller.
Det är som att jag är rädd att det ska förlorat då.
Fast efter att ha pratat med min bästa Linda om vissa saker har jag bestämt mig för att återta mig själv.
Livsnjutaren.
Jag har liksom tappat henne ibland senaste tiden.
NJUT VAR MINUT.
Så nu tänkte jag berätta för er hur jag dansade loss till Buffalo Stance tidigare idag,
bara för att glädjen spratt till och endorfinerna rusade runt efter träningspasset.
Den här veckan har jag minst en gång om dagen tänkt på hur bra jag trivs på mitt nya jobb.
Ju mer det oväntade händer och ju mer planeringen kastas om, ja desto roligare tycker jag det är.
Så länge man inte tappar fattningen givetvis.
Det finns ju gränser.
Men det har varit ett lagomt kaos att arbeta fram till ordning varje dag.
Det är just då jag gillar jobbet extra mycket.
Man kan tro det ena och så händer det andra.
Sen att denna vecka toppas med en utvecklingsdag och på kvällen en fest med kollegorna känns bara som grädden på moset.
Passade mig perfekt den här veckan.
Sen att jag tydligen ska ställa mig på en scen i sumodräkt framför hela AnOpIva är ju en annan story.
Så för att fira veckan plockar jag fram ett par klackar!
Herrejösses jag har inte gått i klackar sen kriget, men kände att våren är på intåg (även om vädret inte visar det) och det är ett par riktigt bekväma klackar.
Men som vanligt blir jag närmare två meter.
Å vem bryr sig?
Herregud älskar denna gamla godingen med N Cherry
Fredagskänslan på det, yep.
e.
Det låter sunt min fina vän, att passa på att njuta av livet! Hoppas att du får en riktigt rolig kväll, klackarna var görsnygga men jag ser än mer fram emot att se dig i sumodräkten! ;) Puss
SvaraRadera