tomten : 131207

När jag var liten och slutade tro på Tomten var jag lite ledsen.

Jag ville gärna tro på honom.

Mamma sa alltid under hela december att jag skulle passa mig när jag var gnällig och trökig.

För man visste aaaaaldrig om tomten såg en.

"Titta däääär var han ju igen och kollade så du sköter dig!"

Kunde hon säga och kikade ut genom köksfönstret och menade att han nyss kikat fram bakom uthuset.

Nu har vi fortsatt den storyn till syskonbarnen aka hennes barnbarn.

Jag tycker det är fint med Tomten.

Att man ska vara snäll annars får man inga klappar och det gäller hela året men framförallt under december för då minsann är Tomten och hans nissar på sin vakt.

Runt varje hörn.

De ser och de hör.

Så idag slog jag slag i saken.

Förverkligade drömmen om att tomten visst finns.

Jag ringde syrran och styrde så barnen skulle se när Tomten gick förbi.

Lagom tills att tomten gick förbi satt de och åt lunch vid fönstret som vätter ut mot baksidan.

Tomten smög sig upp och kikade in mot huset bakom uthuset, sedan lufsade Tomten förbi.

Hemliga Tomten på uppdrag.

Tydligen tappade tomten två chokladtomtar utanför.

Åh jag älskar att göra sånt här.

Som spär på deras tro lite.

Så att den gror lite. Så att den inte försvinner.

Så magin med julen fortfarande finns där.

De såg tomten.

De köpte det.

e.