just give it a smile :120307

Så här RÄTT känns den här utbildningen.

Leende från öra till öra.

Trots att vi idag haft en mycket sjuk patient med en krävande anestesi som gjorde att jag både en och två tänkte; 

"Hur i helvete ska JAG klara upp det här när jag är färdig?!" "Har jag valt rätt, detta är ju att utsätta sig för stress-press-deluxe"

Trots det så går jag från min sista dag på Operation Öst innan vi byter avdelning och ler.

Solen gör sitt och bra handledare gör sjukt mycket. 

Det är A och O.

Men givetvis är det inte med ett visst vemod jag lämnar Öst för några veckor på Operation Väst.

Buhuuu.

Så lite vemodigt ler jag genom solen.

Blir lite lättare med vetskapen att det är bara några veckor sen ska vi tillbaka till Öst.

Även om det då GÄLLER.

Då är det bara 4 veckor kvar.

Då ska vi sätta det.

Då kommer de successivt lämna mig.

Jag kommer bli ensam på sal och leta bakom narkosapparaten efter Mattias eller Carina.

De kommer inte vara där.

Hur.ska.det.gå.

Då ska vi ha klinisk examination.

Gulp.

Det är då det.

Nu ser jag fram emot nya typer av operationer, kanske stöter jag på de gamla ortopederna när de ska skruva ihop bendelar. Å då är jag inte avdelningsyster Erika för dom längre.

Mitt leende kan även ha att göra med en trevlig ölstund med Anna igår.

Det är som om vi inte hinner prata klart. 

Tiden bara springer iväg!

Det är fint med Anna. Hon förstår alla könstigheter som rör sig i ens skalle.

Ofta har hon tänkt exakt samma sak och då är det liksom okej.

Har hon inte det så fattar hon ändå.

e.