life is back : 1302012

 
Jag har haft en så sjuk bra start på denna vecka!
För det första ett mycket kul erbjudande för framtiden, för det andra skön träning och för det tredje praktik!!
 
 Med bara två dagar till födelsedag märker jag som är barnsligt förtjust i födelsedagen att något annat helt tar min uppmärksamhet då jag inte riktigt hinner med den. Det som tar min uppmärksamhet är praktiken.
Det är verkligen så sjukt roligt även om det är läskigt.
Jag har liksom fjärilar i magen mest hela tiden.
”Hur ska det gå denna anestesi?”
Så startar vi, lyfter planet och det kittlar i magen tills vi nått 10.000 meter och kan andas för en stund, glida över molnen, tills något händer. Då varje antenn måste kopplas på. Kirurgen säger shit bakom munskyddet, man får skutta upp för att se, japp det blöder. Direkt går blicken på patienten, vidare mot narkosapparaten och övervakningsapparaten och inte minst andningsblåsan om patienten spontanandas. Kirurgen stoppar blödningen och faran verkar lugna sig kanske till och med är den över. Fast bäst att kolla hur blodiga kompresserna ser ut. Så är det tjugominuter till avslut och jag tittar lite nervöst på gasen och flödet, det är nu vi ska gå mot landning. Kittlar lite igen. När patienten vaknar och andas själv då försvinner fjärilarna och en liten glädje sprids inombords.
”OMG vad det här är fascinerande!”
En mycket kort beskrivning av känslan av att söva en ung frisk patient. De flesta är inte unga och friska. Med frisk menar jag det utöver det som ska opereras.
Jag tjatar om denna praktik och utbildning, men det är det jag gör just nu. Den 31 aug 2012 ringe Örebro universitet och erbjöd mig en plats den 4 september på utbildningen, så STÖRT glad att jag tackade ja då och inte väntande ett år till!
Anestesi är det jag tänkt på under hela grundutbildningen.
Nästa vecka är det studievecka vilket innebär att vi inte har praktik. Så sjukt tråkigt. När jag kommer hem längtar jag efter nästa dag.
Men denna helgen blir skoj!
Tänkte fira lite födelsedag på ett mycket eminent sätt, nämligen ala mellanstadiet 1994-1996 med utmaningar i en gymnastiksal bland annat, ja det blir nice.
Jag känner liksom att LIFE IS BACK efter en höst utan NO LIFE what so ever!
Peppar lite med denna då:
 
 
 
e.
 

5 kommentarer:

  1. Så gött att höra! Bra beslut, både utbildningen och att dra ner på jobb :-) kram Elin

    SvaraRadera
  2. En liten fråga: Är det så att man sitter med korsord eller annat pyssel under en lång operation? Tänker att ibland kanske det blir lite "långtråkigt" eller vad man ska säga...

    SvaraRadera
  3. Det blir sällan långtråkigt. Speciellt som ny ska du hela tiden ha koll. Under långa operationer når man förhoppningsvis ett bra läge under anestesin och kan flyga lite på det men då är det saker att göra som du inte hinner göra i början och slutet. Hela tiden måste du lyssna och kolla vad som händer även under de lugnare delarna. Korsord har jag aldrig sett. Myten om Anestesisköterskor att de bara sitter och skriver är inte sann. Vi gör mycket som inte syns genom att lyssna, övervaka, klämma och känna :)

    SvaraRadera
  4. Misstänkte det :-) Men har för mig att jag såg det i något Greys avsnitt, men allt du ser på TV är ju inte sant ;-)

    Tack för svaret!

    SvaraRadera
  5. Kristin, allt du ser i Greys och de där serierna är ganska långt från verkligheten. Minns City Akuten när de stod redo med en defibrillator(hjärtstartare) i dörren innan de ens sett EKG kruvan, och bara sköt på patienten. Det är mycket få lägen man kan använda hjärtstartare, det är endast vid vissa typer av hjärtrubbningar det användas. Bara ett exempel på hur TV förvränger sanningen för att det kanske ska se cool ut. Attityd i sjukvård bör inte vara coolt heller för den delen, då är man lite ute och cyklar, likaväl som om man tror sig kunna ta fram halsduksstickningen under narkos för att man tycker att "allt är lugnt" du måste hela tiden vara redo liksom ;)

    SvaraRadera