vikten med träning : 120118

Jag är en jojjotränare. En periodare vad det gäller träningen. Periodare är nog en bra jämförelse. Jag tränar hårt i perioder och suget efter mer blir allt starkare hela tiden. Tills jag ballar ur och då tar jag mig ur perioden.

Summan av det hela är att jag mår sjukt bra av att träna. Jag kan bara inte handskas med det. Lagom finns liksom inte.

Nu har jag som alla andra dragit igång igen. Fast på ett lugnare vis. För att perioden ska kunna hålla längre, kanske. Vi får se.

Hur som helst. De flesta kör igång i januari med tanken att rasa i vikt och bli smala som pinnar. Fokusering på vikten.

Allt sedan jag för en herransmassa år sedan var med i viktväktarna har jag slutat väga mig. De hjälpte mig att sluta fokusera på vikten men de gjorde också så att vikten blev viktigare än allt annat. Från början kändes allt bra och de sa åt oss att mäta oss oftare istället för att väga sig för att se resultat. För tränar man går man oftast upp i vikt då fettet blir muskler. Men man minskar vissa områden när man formas om av träningen. Skitbra är det att mäta sig om man har den målsättningen.

Sen var det ju så att summan av VIKTväktarna är ju att vikten ska gå NER. Det blev tillslut en mani för mig. Alla dessa points. Jag tränade som en toka och räknade ALDRIG med mina spinningpass eller de andra passen heller för den delen. Man fick ju extra points när man tränade. Det räknade jag aldrig med. Ja ni hör ju själva. Helt friskt var det inte. Tillslut såg jag points i ALLT.

Efter det åkte jag till Malta i 3 månader och blev en boll.

Var vill jag komma med allt detta?

Jo målet med träning. Mitt mål är att må bättre och bli piggare och tycka träning är kul! Om jag formas om är det en bonus. Vikten skiter jag fullständigt i och har som sagt inte vägt mig sedan viktväktarna typ. I alla fall inte i samband med träning. För det är inte mitt mål. Även om jag har extra kilon så får de vara där. Så länge som jag mår bra och tycker om träning och rör på mig. För jag vet att så fort jag går upp på vågen börjar de osunda tankarna. Det kommer som ett brev på posten. Jag har tränat för att minska i vikt efter viktväktarna. Då har jag BARA mätt mig.

Nu när jag kört igång igen är det som sagt bara för välmående. Jag väger mig inte. Jag mäter mig inte.

Många sporras av vågen. Jag trycks ner rakt ner under skosulorna. För jag går upp i vikt när jag tränar. Mitt fett blir muskler, jag blir tyngre. Men min kropp mår bättre, mitt hjärta och mina lungor. Hela mitt system. Det är mitt mål.

Varför jag kom att skriva om detta var för att jag idag gjorde ett sjukt misstag. Kändes som en tvångstanke som styrde mig mot vågen på SATS efter dagens spinningpass. Plötsligt stod jag där och displayen med vikten på.

Jag flög av vågen med jordens ångest. inte för vikten i sig, utan för att jag gjort mig själv en sådan sjuk jävla otjänst.

Bort bort bort. Det är bara siffor.

Det är sjukt hur det kan påverka.

Det spelar ingen roll vilka siffror det är på den där vågen. Jag blir sjuk av dom.

Jag kommer aldrig köpa en, våg det är ett som är säkert.

Lite av samma anledning får jag PANIK av extrema dieter och metoder. Jag vet vilken mani det gav mig och vilket sjuktbeteende det framkallar i mig. Viktväktarna är ändå "vanlig" mat men skapade en viss mani. Jag har aldrig haft ätstörningar på pappret, men då var jag nära och jag har sett på andra vilket helvete det är att ta sig ur det där.

Så jag jag håller mig borta från det där och propsar på tallriksmodellen medan kollegor/kompisar häller i sig grädde, knaprar bacon och bakar bröd på allt som år så långt ifrån mjöl det bara går.

e.