it´s all coming back to me now : 131218

Så var man igång.

Hjärnmos, trött som en tok men känslan.

Känslan.

Ahhh känslan.

Nog för att jag mestadels känner mig som en förvirrad femåring som yr runt så kommer känslan ibland.

Känslan över hur det ska kännas.

När man lyfter, svävar och landar.

Försätter någon i obalans, balanserar upp fysiken och jobbar med att hålla balansen tills att det är dags att återgå till egen balans och vakna upp igen, att lyckas göra det med god fysik och vitalitet genom hela resan.

Ja, det är så vansinnigt intressant och roligt!

I ett halvår har kunskaperna delvis legat i dvala och väcks sakta åter.

Första dagen mindes jag knappt fram och bak på ett laryngoskop och kastades in i svåra intuberingar, även svåra för de garvade narkossyrrorna som snart når pension och har en GRYM erfarenhet.

Då kan ni tänka er att det var svårt, och stå med det som det första man gör efter ett halvår phu!

Men sakta men säkert kommer det tillbaka och Celine Dion sjunger i bakgrunden allt högre;

"It´s all coming back to me now...."

Å ju högre de tonerna blir, ju skönare blir känslan.

WWAAAAWWWAAWWEIIIWAAAA!

e.