förbannade helvetes jävla sjukdom : 111129




Det är en mörk dag.
Det ska den vara.
För återigen har den vidriga äckliga fruktansvärta sjukdomen slukat något underbart.
Helt i onödan.

När jag åkte från jobbet och mörkret tyngde och den där bilen åkte framför ja, då gick det inte längre.
Tårarna fick komma.

Livet har varken rättvisa eller förklaring till att det sker.
Det är bara att inse att det sker.

Jag såg en glimt av hopp i ditt sms häromdagen. Det kändes fint.
Du kommer klara dig, håll bara hårt i allt du kan nu när världen rasar under och över dig.
Jag finns här för dig och ska göra ALLT jag kan för att OLW ska sätta ranch i bruk igen.
Jag lovar.
Det finns inte i våra förstånd vad du/ni gått igenom. Det finns inte någons rim och ranson.
Det är ofattbart och all min sorg åt er som är honom närmast.
Älskar dig.
Du är ju min hemliga tvilling.


Mitt hopp och min värme går till dig.
Min heder och min tacksamhet går till honom.


e.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar