I´m gonna be an optimist about this : 130730

Hej.

Jag har skrivit så många rader för att förklara min abnorma frånvaro från bloggen. 
Men låt oss bara hoppa över VARFÖR. 
Här ett kort varför;

När jag borde ha mått som bäst, där på min stora dag, examensdagen och som ny bliven anestesisjuksköterska, ja då mådde jag faktiskt inte bäst. 
Det tog ett tag att acceptera vissa saker som skedde och behärska dem. 
Jag har bara inte kunnat skriva under den perioden. Eftersom jag inte kunde förklara kändes det konstigt att plötsligt skriva om vardagliga saker. Men nu gör vi så. 
Jag förklarar inte mer än så här och jag fortsätter helt sonika.

Fast innan det kikar vi tillbaka lite.
Faktiskt kikar vi så långt bak som till just examen.
Där börjar vi, för där börjar sommaren tvåtusentretton eller tjugohundratretton om du så vill.

But if you close your eyes, 
does it almost feel like nothing changed at all
And if you close your eyes,
does it almost fell like you´ve been here before
How am I gonna be an optimist about this?
How am I gonna be an optimist about this?




Jag ska vara en optimist angående det här!!

Jag var färdig. 
Allt var klart. 
Helt ofattbart att jag tog mig igenom denna bedrift, för det är det var det är!
En bedrift!

Än idag förstår jag inte riktigt att jag faktiskt behärskar luftvägen och kan söva en människa.
(Givetvis krävs erfarenhet med det, men ändå.)
Men tro det eller ej så ligger examensbeviset här hemma.
WOOPiWOOPi!


Utan dessa kvinnor hade jag aldrig klarat denna bedrift.
Från botten av mitt hjärta, TACK, Anna och Susanne!

Dagen efter examen firade vi med examensklassfest på Vinön!
Med dunder och brak, en bråkdel av glimtarna jag förevigade:




 

 


(Kvinnan är fyrtiosju barre!!)


Kock som grillade åt oss, båttur med lunch på en annan ö, bastubad och kvällsdopp i Hjälmaren fick avsluta året jag aldrig glömmer!



Det var den lilla kickstarten jag ville skriva om det allra första jag gjorde när jag kom hem från Vinön, men jag förmådde icke. Likväl som jag aldrig skrev ett HELL YEAH inlägg om att jag var färdig.

Nog om det, Vinön var starten på en sommar jag sent kommer att glömma!
Ja ni med I guess med tanke på värmen vi fått i Svedala och vilka semesterar som måste ha firats i landet, i den skaran står inte jag och minns, nej jag kommer minnas min första sommar på Ambulansen.

Men nu räcker det för idag!


Over and out,
i´ll be back this time!

That´s a promise!

e.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar