Förra tisdagen var jag så lycklig över mina nyfunna vänner, hästarna.
Denna tisdag är jag i ett lyckligt/pressat/stressat rus över något helt annat.
Jag har inte ens tänkt på Lady Gaga sen i torsdags då vi upplevde henne.
Det var grymt och hon gav mig allt och lite mer.
Jag borde vara i extas över henne.
För det var jag verkligen då.
Helt underbart.
Men sedan den natten har mitt liv fått en ganska tvär och sjukt rolig utmanande ändring.
Jag vaknade och kikade på telefonen på fredag morgon.
Röstmeddelande från ett nummer jag inte kände till.
Lite snurrig fortfarande efter nattens kalas hörde jag:
"Vi har en plats till dig på Anestesiutbildningen, du börjar på måndag, hör av dig till oss"
I somras kastade jag iväg en sen ansökan.
Jag gjorde det mest för att. Trodde aldrig jag skulle komma in då jag skickade så sent.
Tanken var nog inte att läsa nu.
Plötsligt kom jag som reserv nr 7 i den senaansökningsgruppen.
Hoppsan.
Nu fick jag börja tänka på det och pratade med kollegor om det och ptja, äh nej nu var inte tiden.
Jag tackar nog nej OM de ringer.
Som om jag visste att det skulle bli annorlunda informerade jag cheferna om att det kunde ske.
Innerst inne är detta en dröm jag haft sedan jag började läsa till sjuksköterska.
Så ringde de i fredags den 31 augusti.
Det gick fort sen.
För när vi under eftermiddagen lämnade Rebeckas lägenhet hade jag bestämt mig.
På måndag den 3 september skulle skolan börja och jag skulle dit.
Så från att ha STOOORtrivts på mitt jobb och tänkt starta lite projekt där under året till att gå ner till 50% jobb och 100% heltidstudier plus pendling till Örebro.
Detta skedde över en helg och nu är jag påväg att bli
Specialistsjuksköterska inom Anestesi
Det är faktiskt lite galet.
Hur det kommer sluta får vi se.
I värsta (otänkbara) fall kan jag alltid hoppa av.
Just nu vill jag bara plugga och fokusera på det, men jag ska försöka undvika CSN.
Så Orto, än blir ni inte av med mig!
Å underbara chef som fixar det åt mig när jag ringer samma dag jag ska börja och berättar att jag faktiskt tackat ja.
Jag har under de två dagarna jag varit i Örebro bara velat skutta fram för att det känns så jävla rätt!
Highfive Erika!
e.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar