På en månad from denna helg ska tre tentor göras, en stor inlämning ska in och vid sidan om det lite "små" uppgifter. Ja just det hinna jobba, fira jul/nyår också.
Bara för att visa lite hur BRA Örebro lägger upp våra studier.
Tenta 2 januari säger väl allt.
Men denna helg då jag sitter med näsan i böckerna (eller försöker) så tar jag även välbehövliga hjärnrensare också!
Igår var det julbord med Ortopeden, och när Ortopeden är på fest humör då är det klackarna i taket och vi skiter fullkomligt i andra företag som också har sitt julfirande på CCC.
Vi ägde kan man säga. Inte så konstigt heller när vi upptog 3 bord så var vi en majoritet.
Detta var kanske mitt sista julbord med dessa sköna människor. Kanske.
Och fy vad jag blir sentimental av den tanken.
Läkare, undersköterskor och kära sjuksköterskekollegor... vi dansar tillsammans, högt och lågt, vi kramar om varandra och vi spiller öl på varandra, oavsett titel.
Härligt att höra att många inte vill att jag ska sluta, det är ju smickrande ;)
Så ida gpå dagen försökte jag plugga, gick väl sådär, å så fick jag UNDERBART oväntat besök av Robban! Hon var påväg i snöyran från Sthlm till Oslo för att hämta hem sin älskade Amelie och blir sambo! Spännande! Galningarna skulle åkte ikväll till Sthlm igen, ta det försiktigt!
Så kom kvällen och helgens andra hjärnrensare, kreativitet!
Årets Pepparkakshusbak, å visst blev det fint?
Man ska INTE bygga med en färdig byggsats, ja pyntet är roligast, men utmaningen är arkitekturen och ingenjörsgörat!
Tanken var att limma med superlim, men NÄPP, klassiskt sockerlim fick det bli!
P och jag kompletterar så bra även här. Han är ingenjören och jag kreatören.
Jag tror det är det enda rätta för min kropp, vårt förhållande, min kvalitet på kommande praktik och för framtiden.
Den här terminen har gått, i 230 km/h. Det har gått med hjärtklappning och allmänt sympatikus påslag.
Två nära personer har varit i väggen. De två personerna har levt med mig. Båda dessa har sett tendenser mot väggen i mitt beteende. För flera år sedan. Redan då sa de att jag kommer barka in i den. Det har hjälpt mig att de sagt så. Det sitter liksom präntat på trumhinnan och så fort det börjar susa för mycket i mina öron (vilket det gör när jag är stressad) ja då studsar de där orden ut från trumhinnan och gör sig påminda. Det har lärt mig att bromsa innan väggen.
Det är precis vad jag tänker göra nästa termin. Bromsa och låta foten nudda lätt vid gasen.
På något fåfängt sätt känns det som ett misslyckande.
Som att åh jag orkade inte jobba och plugga 150% så som så många andra gjort.
Jo jag orkar nog, men sen kanske jag inte orkar något mer.
Jag gör det för att få ut det mesta av min utbildning och samtidigt hinna andas och inte köra ALLT i bott.
Givetvis kommer jag att jobba, men jag har inte tvånget att få ihop mina 50%, jag jobbar när jag kan helt enkelt.
Beslutet känns skönt men lite vemodigt.
Vemodet för att jag gillar mina kollegor på Orto så himla mycket.
Just nu är det extremt med att få ihop plugg, jobb och en gnutta privatliv.
Som ni förstått går det mesta till skola och jobb.
Jag har skrivit tidigare om hur lite ledig jag är.
Sist var efter tentan då jag gav mig själv en HEL helg att bara vara jag.
Nu har jag kikat över progammet och nästa HEL lediga dag är
JULAFTON!
Kan tyckas långt dit, men jag över överlycklig!
Det innebär att jag är ledig från jobbet!
Hopp och skutt!
Vi avslutar med en tenta inför jul 20 dec och går på efter jul med tenta den 2 jan.
Jobbigt för oss, enkelt för lärarna då de gjort det till en hemtenta = de behöver INTE vara på plats.
Den 4 jan ska även ett stort arbete lämnas in.
Som ni då förstår dör julledigheten lite.
Då gäller det att verkligen vara ledig när man är det!
Så givetvis julafton men jag ska slå på stort och vara ledig juldagen också! (kanske inte heeela men nästan) för jag tror minsann jag och P har skapat en ny tradition!
Juldagskalas!
Inte det man hade förr med förfest, knö i köer så långa att polisen får köra in sin bil i mitten för att OM man kommer in på krogen trängas ännu mer.
Nä HEMMAJULFEST!
Det hade vi förra året med massa gott, live musik och lekar.
Detta tror jag vi fortsätter med!
När tom min syster BER om att vi ska ha det igen, ja då måste jag ju!
Så kan syskonbarnen busa med mormor och morfar på juldagen och om vi tänker ett steg till, om hundra år om jag och P får någon liten person själva, ja då kan ju de vara med sina kusiner de med!
Allt kirrat och klart för en ny tradition!
Plötsligt förstod jag att julen är nära och jag började längta!
(har liksom inte hunnit med)
Jag är ju juljunkie DELUXE.
Vi får se hur det blir i år när tid och pengar tryter.
Så här såg det hur förra året i Vita Huset:
Juldagsfesten:
Jag har faktiskt slagit på stort och beställt en klänning till jul/nyår.
Som en liten present till mig själv.
En klapp på axeln att jag är rätt grym.
Det stod mellan två svarta paljett baserade klänningar.
En lång och en kort.
De flesta jag frågade sa den långa.
Innerst inne kände jag att den korta har jag nog mer användning för... så sa P att han tyckte den var finast så då fick det bli så.
Passar den inte kan jag alltid skicka tillbaka och beställa den långa, jag gillade båda!
Jag behöver inte mycket för att känna på ett visst sätt.
Detta är givetvis på gott och ont.
För min del är det mest på gott eftersom jag lätt kan bli glad och lycklig igen efter att ha varit sur och arg.
Jag är ganska lätt att tillfredsställa, och då givetvis lätt att komma på köl med.
Men det ger livet charm!
Inte vill man väl gå runt och hela livet är ett rakt streck?
Jag har hellre mina ups and downs.
Så länge de inte går över styr och blir något sjukligt.
Jag menar de som är riktigt maniska går ju i personlig konkurs varje manisk period, det är inte riktigt sådan jag är hehe.
Hur som helst kände jag att ville skriva av mig den lycka jag faktiskt känt idag.
Lycka som uppkom av små ting och det är så skönt att vara en person som inte behöver guld och gröna skogar för att känna lycka.
Började fredagen med att stiga upp klocka 5 dyngtrött efter att ha jobbat nätter innan och satte mig i bilen och plockade upp Susanne för färd mot Örebro (som vanligt).
Även om jag var sjukt trött kände jag att det blir en bra fredag.
Sådär riktigt bra.
Det började med att vi hittade rätt på Örebro Sjukhus på en gång och allt gick liksom smidigt.
När föreläsningen börjar möts man av en sjukt kompetent narkosläkare.
Kompetens, respekt, ödmjukhet och pondus får mig på fall DIREKT.
(nej inte kär-på-fall utan intressant-på-fall)
En äldre man i stickad tröja med berättar röst startar föreläsningen och från första stund insåg jag,
du har så mycket kompetens att det är onödigt!
Konsten med så mycket kunskap är att kunna förmedla den om man ska vara föreläsare, och det kunde han.
Krångliga saker om intravenösa anestesier kunde han forma så vi förstod.
Visst givetvis förstod jag inte allt, men det har mer att göra med att det är ett svårt ämne.
Vi har haft EN och samma föreläsare i nästan HELA förra kursen, en person helt tvärt emot, sjukt mycket kunskap men inte lika bra på att förmedla den.
Så det var bara så skönt att få rätsida på saker ganska direkt.
Föreläsningen behandlade även ett verkligt och intressant ämne, som även skrämmer, om sjukt potenta läkemedel jag en dag ska hantera. Själv.
Jag skulle ÖNSKA att herr föreläsare kunde vara min handledare forever! Att jag fick plocka upp honom ut fickan när det körde ihop sig.
Euforin efter denna föreläsning gav grunden till resten av dagen.
Ja jag var lycklig!
Så packade jag och Sus ihop oss för att dra hem igen.
Så kom vi på att vi skulle unna oss cheeseburgare påväg hem då båda var lite små hungriga.
Som om vi kommit på världens idé lös vi båda upp och åkte mycket förnöjda mot McDonalds.
En liten fesen cheeseburgare kan vara lyckan för en fattig student, och det var det verkligen.
Vi njöt verkligen, haha!
Att sedan p3 spelade en nittiotalslåtlista med LaBouche, Rollergirl och Etype gjorde ju inte euforin mindre.
Och nu har jag REDAN renskrivit dagens föreläsning, gick av bara farten för att det var en så bra föreläsning och han gjorde ämnet så himla kul!
Ja som sagt små saker som gör mig så förbannat glad i en härlig kombo!
Cheeseburgare + Bra föreläsning + LaBouche= BRA FREDAG!
Änteligen är Anatomi & Fysiologi tentan skriven (för denna gång) och nu är det bara att leva i förnekelse i tre veckor till svaret kommer.
Ja jag hinner nog inte tänka på den för imorgon drar nästa kurs igång.
Givetvis går även denna parallellt med en annan kurs så det där med att vi pluggar 100% är bullshit.
Vi studerar 125% MINST hela tiden och 50% jobb på det, ja det känns.
Igår var min första lediga dag, sen kriget.
Det var dagen efter tentakalaset jag och Anna hade i fredags.
Vi bjussa in lite andra syrror och gjorde baluns av fredag kvällen.
Och hur gick nu det tro?
Vi kikar:
Summa sumarum:
En svinkul kväll med en pruttfull Erika!
Vi hade fler än en anledning till att fira.
Japp jag ber om ursäkt om jag var konstig på något sätt mot någon, jag hade verkligen inte kontroll den kvällen, jag släppte all kontroll och gick all in.
Känslan jag har är att jag bara hade kul och var glad men man har ju inte riktigt så bra uppfattning så vem vet, därför försäkrar jag mig med en ursäkt i fall att.
Hoppas ni som var med hade lika kul!
Nu kör vi nästa kurs,
sjukt pepp för den, då vi ska läsa ANESTESI nu.
Pepp peppar pepp!
För övrigt är det idag ett år sedan världens bästa kille friade till mig.
Det är knasigt.
Att det finns en man som vill dela sitt liv med mig!
Läs, det är fascinerande, även om denna historia långt ifrån berättar allt om din kropp så får du en liten del av mig, helt gratis.
I munnen sitter tungan, tungans slemhinna utsöndrar lipas.
Lipas bryter ner fett. Saliv triggas igång av lukter, syn, smak och i saliv
finns amylas. Amylas bryter ner kolhydrater. Saliv utsöndras av körtlar.
Körtlar som heter parotis, sublingualis, submandibularis. Upp mot näscaviteten
har vi mjukmuskelatur. Muskelturen kallas mjuka gommen och det är den som
stängs när du sväljer. Så att du inte får mat in i näsan. För att du inte ska
få mat ner i luftstrupen så stänger något som kallas epiglottis. Epiglottis är
ett brosk. Ett brosk till början av larynx. Luftvägens början. Larynx består av
fler brosk. Thypridbrosket. Artenoidbrosket. Corniculate och cricoidbrosket.
Efter larynx kommer trachea. Där finns brosk formade som hästskor. Baksidan av
trachea är muskulatur. Trachea delar upp sig i två bronker. En till varje
lunga. Lungan delas upp i lober. Hö lunga har tre lober och vänster lunga har
två. Enda ingången till lungan heter lunghilus. I denna ingång går artärer,
vener, lymfkärl och bronker. Bronkerna delar upp sig till segment bronk,
bronkioler, respiratoriska bronkioler och sist och minst, alveoler. De är många
och små och sitter som vindruvsklasar i lungan. Det är här det primära
gasutbytet sker. I alveoler är trycket mindre än i atmosfären vid inandning,
inspiration. På så sätt trycker atmosfärtrycket ner luft i våra lungor.
Diafragman sänks och interkostalmuskler häver bröstkorgen. Allt slappnar av och
lungorna pressas ihop och rummet minskar. Lungrummet. Minskar rummet ökar
trycket. Boyles lag. Trycket i alveoler blir högre än i atmosfären. Luften åker
ut. Men om det skulle sitta något i vägen för alveolerna då, som om du har
lunginflammation och slem är i vägen. Ja då kommer alveolen falla samman, som
att druvan blir ett russin. Då kommer inte gasutbytet bli adekvat. Utanför alveoler
finns kärl med blod. Blod som vill bli syresatt. För syre ger celler energi.
Utan syra utvinner vi ingen energi i citronsyracykeln inne i cellen. Inget ATP
som är energi blir till. Om blodet då inte får syre så kommer det blandas med
syresattblod och bli en venös tillblandning även kallat shunt. Om man söver en
person så kommer den normala funktionella residual kapaciteten FRC att sänkas.
Sänks denna så kan closing capacity överstiga FRC. Closing capacity är när
luftvägsavsnitt stängs. Då kommer det att ske en venös tillblandning. När
blodet möter en väl fungerande alveol sker ett gasutbyte, blodet blir syresatt
genom diffusion. Koldioxid från vävnader släpps till lungan och vädras ut,
alveolen avger syre till blodet. Blodet går vidare till lungvenen där lungorna bronkiala
artärer släpper lite syrefattigt blod. Därför får vi inte 100% syresatt blod
endast 98%. Lungveven för det syrerika blodet till hjärtats vänstra förmak.
Förmakens tryck är nu högre än i vänster kammare. Detta leder till att mitralis
klaffen öppnas till vänster förmak. Vänster förmak tömmer nu sitt blod till
vänster kammare. Här får vi fram End Diastolisk Volym, den volym hjärtat har
att jobba med. Ökar EDV så ökar slagvolymen på hjärtat. Till en viss gräns. Enl
Frank Starling. Ökar EDV för mycket orkar tillslut inte hjärtmusklerna att
kontrahera och föra över blodet. Blodet blir kvar och kan skapa lungödem och
benödem. Om vänster kammare orka pumpa vidare blodet så sker detta när trycket
i vänster kammare överstiger aortans tryck. Afterload är det tryck hjärtat
måste övervinna för att få ut blodet i kroppen. Hjärtat pumpar ut blodet genom
aorta ut i kroppen. Aortaklaffen stängs och hjärtat börjar om. Det syrefattiga
blodet från kroppen töms i hjärtats högra förmak via den övre hålvenen. Sedan
går blodet genom tricuspidalisklaffen till höger kammare. Från höger kammare
lämnar blodet hjärtat för att syresättas i lungorna via truncus pulmonaris. Det
krävs blodtryck för att blodet ska kunna åka runt i kroppen. För ett blodtryck
måste vi räkna ut resistens i kärlen och multiplicera det med
hjärtminutvolymen. Hjärtminutvolymen kan vi räkna ut med hjälp av hjärtfrekvens
och slagvolym. Om vi vill veta vänster kammare funktion o systole så måste vi
ta reda på ejektionsfraktionen. Då tar vi slagvolymen delat på EDV. För att få
reda på hur väl kroppens vitala organ genomblöds kan vi räkna ut något som
kallas medelartärtryck, MAP. Då får vi ta det diastoliska trycket plus en
tredjedel av pulstrycket. Pulstrycket får vi genom att ta systoliskt tryck
minus diastoliskt tryck. För att hjärtat ska kunna arbeta behövs ett adekvat
blodtryck. Trycket regleras på många olika sätt. Dels så har vi baroreceptorer
på aortabågen, i förmak och lungor. Dessa känner av tryck variationer och skickar
signaler till kardiovaskulärtcentrum i hjärnan. Är det högt tryck märker
kardiovaskulärtcentrum av den höga aktiviteten i barreceptorer och påverkar
parasympatiska systemet att reglera med lugnande mekanismer. Om det är lågt
tryck känner kardiovaskulärtcentrum av den minskade aktiviteten och drar igång
sympatikus påslag. Sympatikus skickar ut adrenalin till kroppen. Det är ett
hormon och signalsubstans som drar igång kroppen. Kontrahera kärl, öka hjärtfrekvens
och dessa binder beta1receptorer i hjärtat. Blodtrycket kan även regleras från
njurarna. I njurarna har vi något som kallas den joxtaglomeruläraapparaten. Den
ligger inne i något som kallas nefron. Njurens minsta funktionella del. Där
finns kärl och tubuli. Mellan afferenta och efferenta arterioler går
distaltubuli och mellan dessa skapas joxtaglomeruläraapparaten. I dista tubuli
sitter makula densa celler som binder ihop med joxtaglomeruläraceller i
arteriolerna. Makula densa känner av natrium koncentrationen i kroppen och
joxtacellerna påverkas av blodtrycket. Är trycket lågt så kommer
joxtaglomeruläraapparaten att frisätta enzymet renin. Renin möter
angiotensiongen i blodet som levern frisätter. Detta skapar angiotensin I av
reninet. Angiotensin I möter ACE från lungendotelet. Angiotensin II skapas och
det detta kontrahera kärl så att blodtrycket ska stiga. Det påverkar även binjurebarken
att frisätta aldrosteron, ett hormon som är salt och vatten sparande. Då kommer
natrium sparas i njuren och således vatten. Detta ger en minskad diures och sparar
vatten så blodtrycket kan stiga.
Ja det här var lite grundläggande.
Då har jag långt ifrån nämnt alla organ och funktioner som vi läser.
Detta mina vänner kallas anatomi och fysiologi.
Allt det jag skrev nu skrev jag bara på fri hand utan att
kolla böcker eller anteckningar. Jag skrev det så mycket på ”svenska” jag
kunde. För att ni skulle förstå något och inse hur fantastiskt detta ämne är. Har
du inte läst, det är faktiskt intressant.
Detta och lite till ska jag tentas i på fredag.
Vi får väl se. Önskade att jag hade fem veckor till på mig
så jag verkligen hann fascineras av detta fantastiska ämne och sätta mig in i varje
del exakt.
Nu är det kort tid och ett in bankande av kroppens viktigaste
organ på cellnivå inför tentan som gäller.
Varför har ingen uppfunnit medicin mot den vanligaste av världens åkommor? De är ju bara kemi, det har man ju läst om. Ett ämne som utsöndras i hjärnan. Borde var hur enkelt som helst att göra ett piller som snabbt sätter stopp för processen. Man borde kunna gå till en läkare och säga att man är olycklig kär, en sjukdom lika banal som öroninflammation, få ett recept i handen och så skulle allt vara över. En tablett mot förnedringen.
Sen älskar jag att få läsa texter där MAN och JU faktiskt används. På ett skönt sätt.
Jag är så trött på universitetsskrivandet så det är skönt att vila ögonen på MAN och JU mellan forskningsplaner och studier som ska lämnas in.
Tack Katarina.
Jag köpte hem Som om ingenting för en billig peng.
Jag beställde faktiskt två och skickade en till en vän som läste de här böckerna lika intensivt som jag.
Ibland kan det slå mig. Att tider inte kommer tillbaka.
Tider i livet.
Egentligen skulle jag vilja börja första klass igen. Jag skulle vilja längta efter julen som ett barn igen.
Jag skulle vilja fråga chans på lappar och hata min mattebok igen.
Fast just inatt, när jag hittade min gamla resedagbok och lyssnar på Placebo.
Ja då vill jag vara nitton igen.
Just 19 and sucker's dream
Hon som läste fotografi i Sunne och hade en hemlig romans i mörkrummet.
Hon som var fotoassistent. Som dejtade någon hon inte borde ha dejtat.
Hon som flydde mot Stockholm i nästan ett år för att sedan fara vidare till Malta.
Där hon skulle bo några månader av livet.
Komma över den där hon inte borde dejta och hitta annat.
Lära sig akademisk engelska, få en vän för livet och åka genom Valetta mitt i natten på en vespa. Bak-om honom.
Hon som kom hem med målet fäst i blicken. Bestämd och fast besluten att ta nästa chans, antingen till London eller Florens.
Det blev det sistnämnda då hon blev antagen till en master i Fashion Photography.
En utbildning på engelska och italienska.
Ett år skulle hon bo där.
Hon som läste italienska innan master utbildningen började. En utbildning som inte höll måttet.
En utbildning som ledde till något annat än ett år i Florens.
Hon som mötte vad hon då trodde var sitt livskärlek.
Turligt nog i samma veva som hon inte ville gå den där halvdana utbildningen som kostade mycket mer än den smakade.
Alla trodde hon skulle möra en italienare. De är väl kända för romantik.
Hennes romantiker blev en tysk man.
När inte utbildningen höll det de lovat.
Då flyttade hon.
Till Hamburg.
Till honom.
Hon som fick erfara när livskärlek blir en hög av splittrat glas.
Kärleken väntade någon annanstans.
Han bröt upp. Hela henne.
Då bröt hon upp.
Hon tog ett sommarjobb olikt alla jobb hon tidigare haft.
Spenderade en sommar i en oas av fest, kristallblått vatten och sandkorn.
Innan hon kom hem.
Hem för att stanna.
Hon som inte skulle gå på nollning gick på nollning och fick ännu en tid att se tillbaka på med ett le-ende på läpparna.
Ännu en tid som genererade en vän för livet.
En tid som gav henne hennes livskärlek.
Hon med blicken fylld av beslutsamhet var tillbaka.
Hon är jag.
Jag är fylld av beslutsamhet.
Jag fäster min blick. Jag satsar.
Det är så jag levt.
Det är så jag lever.
Jag ser fram emot resten.
Fast jag skulle inte ha något emot att spola tillbaka en bit.
För bara en stund.
För det som kommer över mig är att det aldrig kommer tillbaka.
Jag kommer aldrig vara nitton igen.
Jag kommer aldrig mer sova i en stuga i Bråsstorp.
Jag kommer aldrig mer låsa upp dörren till lägenheten på Tavastgatan vid Mariatorget.
Jag kommer aldrig mer smörja in mina läppar med melondoftande läppbalsam på Malta efter att ha ätit pasta med Robban på Paparazzi.
Jag kommer aldrig mer släpa mina matkassar genom turistmassorna på Ponte Veccio hem till mitt lilla källarrum.
Jag kommer aldrig mer sitta på en vinprovning i Hamburg efter en heldags flygresa och inte fatta nå-got, inte bara för de pratar i termer en annan inte kan utan för att allt sker på tyska och jag sitter på en plats som inte ens är min.
Jag kommer aldrig mer dyka från en Party Cruise båt ner i kristallblått vatten på mitt arbetspass.
Jag kommer aldrig mer sitta lite små bakis, fnitterstinn med Barrner bredvid mig när Gunilla Krave fö-reläser.
Framförallt kommer jag aldrig mer tveka på vem min livskärlek är.
e.
Remember me when you're the one who's silver screened
Remember me when you're the one you always dreamed
Remember me whenever noses start to bleed
Remember me, special needs
Just 19 and sucker's dream I guess I thought you had the flavour
Just 19 and dream obscene with six months off for bad behaviour
Remember me when you clinch your movie deal
And think of me stuck in my chair that has four wheels
Remember me through flash photography and screams
Remember me, special dreams
Just 19 this sucker's dream I guess I thought you had the flavour
Just 19 and dream obscene with six months off for bad behaviour
Just 19 and sucker's dream I guess I thought you had the flavour
Just 19 and dream obscene with six months off for bad behaviour
Remember me...
Just 19 this sucker's dream I guess I thought you had the flavour
Just 19 and dream obscene with six months off for bad behaviour
Just 19 and sucker's dream I guess I thought you had the flavour
Just 19 and dream obscene with six months off for bad behaviour
