Visar inlägg med etikett Fotografen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fotografen. Visa alla inlägg

selfie : 131113


Otalet självporträtt har jag tagit.
Ovan är bara ett axplock av senaste tiden.
Då har jag inte inkluderat de jag tar med min mobil.
De som instagrammas.
Mina selfies.

Jag känner mitt ansikte.
Hur jag ska vinkla.
Hur jag ska dra på munnen.
Ögonbrynet som lyfter sig.
Omedvetet.
Det är det enda jag inte har kontroll på.
Det lever sitt eget liv.

Jag gillar självporträtt.
I de flesta former.
Platta rakt på ger sin sak.
Livfulla och knäppa ger sin.

Ja självporträtt är mitt favorit motiv tror jag.
Inte bara mina.
Inte för att jag själv måste synas.
Utan för att det är modellen jag kan bäst.
Det är med henne jag kan prova och spela ut.
Det är med henne jag vet hur det blir.

Sen tycker jag om uttrycket.
Självporträtt foto och bild.
Det är något utlämnande med det.

Ikväll sändes Alla är fotografer på detta tema.
Jag fick inspiration att göra andra självporträtt än de ni senaste tiden fått se.
Jag tog bort det jag inte har kontroll på, ögonbrynen, och sen gick jag lös en stund.





e.


barnfotografen : 131108


Som de flesta vet är jag även fotograf.
Senaste tiden har det varit mycket barnfotograferande.
Vilket är en riktig utmaning och riktigt roligt!
Jag antar att det är mycket barn nu eftersom många jag känner har barn nu, och genom munmotmunmetoden sprids ryktet om mina bilder.

Förra veckan gav jag Tyra hennes doppresent, sin första fotografering.
Perfekt doppresent för övrigt!
Åldern mellan 4-12 månader är tacksam att fotografera.
Eller så snart de har stabilitet i nacke och följer med blicken är det tacksamt.
Från något år och uppåt brukar deras egen vilja vara svårare att övertala, men det går givetvis, och man får hitta lösningar som passar barnet, och det är hemskt roligt när de börjar få sin lilla vilja.
Det blir aldrig bra om man ska tvinga barnet att le och skratta.

Jag vill inte fotografera en uppstyltad unge mot en flammig bakgrund och säga "titta på fågeln på axeln".
Ja ni fattar.

Är barnet såpass stort att det leker och har sin vilja följer jag gärna deras vilja.
Fotograferar dem i deras lek.
Antingen ute (oftast bäst) eller inomhus.
Inte sällan finns någon typ av grej med på bilden.
Typ klossar  etc.

Jag fotograferande en mycket mammig Colin förra veckan, så jag valde att fotografera honom är han lekte i lekparken, istället för att tvinga mig på honom.
 Är de så små att de inte kryper/går brukar jag låta dem sprattla runt på filt/fäll etc.
Sitter de själva och kryper är det väldigt fint med ren bakgrund och bara fånga barnet i dess rörelser.

Ofta brukar jag förvarna föräldrarna att om inte barnet vill idag så tar vi en andra session en annan dag.
Det brukar oftast bli bättre istället för att trötta ut barnet och det ändå inte blir bra.
Jag vill anpassa efter barnet inte att barnet ska anpassas efter mig.

(jag vet inte varför men ibland slänger blogger på ett brungult filter över mina uppladdade bilder, så ska dessa bilder alltså inte vara)

För att se mer kika in på TON&BILD !



e.

husfrun utan krusiduller : 131031



Herre min je.
Att jag inte slog knut på mig själv idag.
Idag spelade jag verkligen rollen som husfrun totalt.

Medan jag bakade bröd slängde jag ihop en fin kaka och startade igång en egen fiskfond inför kvällens fisksoppa, ja och under tiden dammsög jag lägenheten och snabbskurade lite.
Det är helt sant.
Kände mig lite kliché artad.
Jag kom verkligen in i ett flow av hur mycket jag älskar att stöka i köket.
Skurandet var mest ett måste.
När jag går lös är det ett evigt kaos i köket som jag försöker hålla efter men där ligger jag alltid fem steg efter. 
Summa sumarum blev jävligt bra ändå!
Trots att jag mitt i fondkokandet fick inspiration till förra blogginlägget och skrev i godan ro medan fonden reducerade.
Ni som reducerat ner en fond vet att det tar tid. 
Massa vätska ska koka ner.
Jag är inte van min nya snabba spis.
Vips hade jag bränt fonden!
Jösses, ALDRIG har jag lyckats med den bedriften att torrkoka så mycket vätska.
Nåväl hälften gick att rädda ändå.
Jag hade liksom verkligen engagerat mig i fonden.
Häft räkskal i långpanna för att ge en extra god touche genom att ugnsbaka dem först.
Det luktade så nedrans gott och så bränner jag skiten.
Men skam den som ger sig, slutet blev ju bra!


Bakduken. Minns att min mor har liknande på sina bakverk.
Nu har jag fått ärva en. Hon har några stycken, så hon kunde avvara en till mig antar jag.


Ni ser ju själva hur pedantiskt jag jobbar.
Jag är ganska pedantisk annars, det är väl här jag släpper hämningarna eller nåt.


Innan fonden brändes. Vad gör det om hundra år. Söppa smaka ju!


Morotsfrallorna jag snodde recept från Mellan skog och gård!
Tack, svingött, dock gör jag hälften så stora bullar nästa gång!


Förra veckans kaka i repris, fast denna gång med en P vänlig kaka under!
Älskar min nya form. Lite mindre diameter men högre kant.


Så sprang jag genom duschen och dags för vännerna/kunderna att anlända.


Det var nämligen dags för Tyras första photoshoot som hon fått i dopgåva!
(denna bild snabbt omgjord för att kasta in här)
Perfekt doppresent för övrigt, kika in TON&BILD ett företag under uppbyggnad som herren i bild hjälpte oss få lite rätsida på ikväll!




En skön eftermiddag med den lilla familjen.


Vi premiär smakade även årets juleskum, KNÄCK!
Svingott. 
Jag saknar fortfarande 2011 års POLKA, de skulle finnas samtidigt som knäcken.

Nä nu är det dags för husfrun att checka ut, en dag i veckan räcker.
Är det nu jag ska skriva, snutt fnutt mys pys mumsfillibabbiga underbara härliga dag?

Ibland är det svårt att inte blir en av alla dessa fototokiga flickorna med långt vågigt hår och samma blogglayout som varandra med en liten hund och gärna en liten baby att fotasönder.

bakning
mat
foto
barn på bild

...det gillar jag, också.

Jag är bara inte en fototokig flicka med långt vågigt hår.
Jag har tyvärr inget barn. Heller ingen liten hund.
Jag vill inte ha en vimpel eller pompom som dekoration.
Ni får gärna ha det, men jag vill inte framstå som någon bland fluffiga babyrosa och babyblå moln.
Det är inte jag.
Jag vill mest visa min dag i min kamera.
Utan krusiduller.


e.




att förvalta en möjlighet : 131031


Mellan skog och gård har skrivit en inlägg om hur vår bakgrund speglar känslan inför akademisk utbildning och hur vår bakgrund faktiskt kan avgöra huruvida man tar en sådan utbildning.
Jag är nära vän med Mellan skog och gård och har nog alltid sett oss ha ganska lika i bakgrund och uppväxt. Vi har växt upp tillsammans och haft tät relation länge.
Inlägget fick mig att tänka till om min bakgrund. Hur den påverkat.
Omedvetet och medvetet mot att läsa akademisk utbildning.
Texten fick mig att inse att det faktiskt finns några skillnader i våra bakgrunder, vilket kanske har gjort att våra känsla inför akademisk utbildning är ganska olika.

Mina föräldrar har inga högutbildade jobb, de har aldrig haft pengar att ösa över oss.
De har ändå aldrig fått mig att känna att vi skulle ha det knapert, vilket jag idag vet att vi haft.
De har alltid satt mig och min syster först. De har alltid gjort så mycket de kan för att vi ska må bra.
Det är först som vuxen man faktiskt börjar förstå och bli riktigt rörd av tanken.
Idag har de det bättre ställt, och än idag ger de oss allt de kan och orkar.
Under min uppväxt fick jag prova fritidsaktiviteter hit och dit, jag minns inte att jag fick höra att de inte hade råd. Nu valde jag aldrig några dyra aktiviteter, men allt kostar.
Det enda som jag då märkte att andra gjorde som inte vi gjorde var långa utlandsemestrar och långa fjällsemesterar. Jag tänkte inte så mycket på det och det drabbade mig inte det minsta.
Jag tyckte somrarna och vintrarna var fantastiska i alla fall.
De såg till att jag fick prova slalom vilket jag fastnade för och de försökte få mig till min släkt i Dalarna så jag fick åka.
Ingen av mina föräldrar åkte så det var liksom inte naturligt för dem, ändå försökte de ge allt när de såg att vi hade något intresse.
Jag tror att "bristen" på utlandet gjorde att jag själv sedan åkt hit och dit för att se och upptäcka.
Jag vet inte när det är bäst att göra det, men för mig har det varit perfekt att göra det efter 16 års ålder.
Då minns jag det och kunde insupa det på ett helt annat sätt.
Nog om det.
Akademisk utbildning.
Vad jag nu läst angående detta är att det för vissa bara är en sak som man kommer att göra och det är aldrig något snack om det, det kommer bara liksom medan det för andra är en kamp mot släkt/familj och sig själv att klara av.
I mitt fall är det något jag har inpräntat långt in i ryggmärgen.
Från min ömma mor.
Hon fick aldrig chansen att läsa. Hon är ett läshuvud och hade klarat det galant. Hon hade alla förutsättningar utom en familj med ekonomi som kunde ge henne det.
Så vad jag upplevt är att det något min mor verkligen ville ge mig och min syster.
Så till den grad att hon så länge jag kan minnas har sagt:
"Man SKA ha en utbildning!"
Menat på ett bra sätt. Aldrig menat att pressa.
Fast för mig blev det en press.
Fast omedvetet.
Jag har alltid klarat skolan bara jag läser. Bara jag nöter.
Så mitt första mål att komma in på den gymnasielinje JAG ville som hade ett högt intag klarade jag.
Jag gav mig fasen på att få poäng som skulle ta mig in.
Valet av gymnasielinje var upp till mig. De la sig inte i mer än att det skulle vara behörighet inför universitetet. För det SKULLE man ju läsa.

Jag gick Estet Bild & Form.
Jag förälskade mig i fotografi.
Här startade min inre konflikt.
Jag ville satsa på det.
Inte på akademisk utbildning.
Så hörde jag mammas ord i bakhuvudet.
Omedvetet tror jag hon var besviken på att jag inte valde universitetet.
Fast när jag väl valt min väg som fotoassistent och mot andra skolor med fotoutbildningar så stöttade hon mig. Hon visade ingen besvikelse, men jag tror. För det kom här och var en gliring om att "det är BRA med en utbildning att falla tillbaka på".
Jag gav mig inte.
Jag vägrade. Jag ville prova annars visste jag att jag skulle ångra mig.
Jag ville själv få veta, för inga av mina föräldrar kunde säga hur det var att vara fotograf inom den bransch jag ville in i, de hade aldrig sett den världen.
Så gick åren och jag hankade mig fram.
Tills jag en dag kände att den branschen inte var min.
NU är det dags att tänka om.
Valet blev att byta genre inom fotografi och inte behöva ha det som huvudinkomst då det stressade mig något vedervärdigt.
Så DÅ valde jag en akademisk utbildning.
Nästan så jag inte ville säga det till mamma.
Det gjorde jag givetvis.
Hon blev glad.
Jag var nöjd med mitt val men med en fruktansvärd ångest.
Inför tentor.
Det var faktiskt till 70% det som gjorde att jag inte valde akademisk utbildning tidigare.
Jag trodde mig inte klara något så stort som
TENTA.
Jag är fortfarande alltid vansinnigt nervös inför tenta.
Jag kan allt ALLT kvällen innan och är så rädd att det ska försvinna under tentan.
Den stora ångesten försvann efter första tentan när jag fick veta hur det gick till.
Nervositeten kommer aldrig försvinna.

Idag har jag två akademiska utbildningar med mig.
Jag ångrar mig inte en sekund av min väg dit.
Nu har jag en balans mellan de två yrkena.
Min mor är mäkta stolt över ALLA mina utbildningar, inte bara de akademiska, hon är stolt över mina resor och val.
Jag vet att hon är stolt över mig, oavsett om jag läst på universiteten eller inte.
Men, jag tror hon är glad att vi, jag och min syster, har tagit möjligheten till en akademisk utbildning.
Då alla inte har det privilegiet. 

Så jag förstår henne.
Att vilja något så innerligt och inte få möjligheten.
Det måste vara fruktansvärt.
Jag har alltid getts möjligheten att prova det jag vill, och således lärt mig att inget kommer gratis, oavsett bakgrund, men eftersom jag fått möjligheten har jag också lärt mig att kämpa och vara envis.
För vill du något så satsa allt du har, du har inget att förlora, för om du har möjligheten TA den och förvalta den!


e.

stockholm : 131030


En plats jag återkommer till ganska ofta.
Här har jag bott, jobbat och levt.
Jag uppskattar staden mycket mer idag.
Nu bor min kusin tillika syster där, även två av mina bästa vänner bor där.
Jag önskade att de att hade bott där när jag bodde där.
Stundtals vill jag tillbaka, men allt som oftast älskar jag att komma hem igen.

Denna helgen gjorde jag och P något för att jag jobbat alla helger sen kriget och han är bara ledig helger.
Vi valde att ta in på hotell en natt och bara vara vi.
Det blir lätt en massa annat när vi är i Sthlm.
Ska träffa alla och VI umgås liksom inte.

Äta gott och shopping stod på listan under vårt "egna" dygn.
Så här tänkte jag komma med lite tips på bra mat och dryck ställen:

En klassiker som många känner till men som ALLTID levererar
Marie Laveau


Ligger ett stenkast från min forna lägenhet på Tavastgatan.
Här finns god öl och bra mat helt enkelt.
P hade aldrig varit där och ville gärna prova, såldes tog vi vår uteätakväll där.
För mig var det ett tag sen nu, men som sagt ett säkert kort.
En Entrecoté med sideorders till.
Sideorders som MÅSTE provas om du ska dit:
- Smoked Butter (hur kan jag göra eget?)
- Apple Slaw
- Creamed Corn

Andra tips, alla dessa är på söder:
Missisippi Inn
Matboden på Söder
Matkultur

Alla tre riktigt bra och mysiga ställen med egen stil på sakerna!
Gillar du råbiff hade Matkultur en kul variant med tre små råbiffar med olika kryddning!

Apropå råbiff är det något jag trott att jag INTE gillat, men har provat av min kusin när hon ätit, SÅÅÅ gott.
Så på lördagen tog vi en senare lunch på Urban Deli som ligger vid Nytorget.
Ett ställe där jag endast lunchat, riktigt gott med skön atmosfär!
Då tog jag och P vår första råbiff, vi kan säga så mycket som att vi var helt tysta och njöt!


Vi toppade råbiffen med en Bloody Mary till, riktigt god blandning!


Senare på lördagen inkvarterade vi hos kusin i Bandhagen och lagade minst lika god mat hemma.
Drack bubblor och skulle ge oss ut!
Oftast blir det Debaser eller liknande, mycket bra på sommaren är ju Debaser Slussen.
Oslagbart.
Denna kväll gick vi till Fasching.
Annorlunda och skönt ställe med soul/disco dansmusik!
Även om en ENORM trötthet föll över mig så lyckades jag ändå ha kul där inne!

Så vad fick följa med hem från staden då?
Bland annat detta:


En fin karta från UrbanOutfitters.


Gråbetongliknande ljus från favoriten, GRANIT.
Önskar GRANIT fanns här.
Jag skulle kunna köpa hela GRANIT.


Änteeeeligen hittade jag champangekupor.
Från någon liten affär på söder/sofo.


En extra hög bakform. För höga kakor nu när ny ugn införskaffats.
Från Mique.


Betongkruka från GRANIT.


En hög med kläder.




Och det finaste och bästaste av allt, från GRANIT givetvis;



Jag har klämt, känt och pillat på denna hundra gånger.
Nu fick den följa med hem.


e.



projekt finskaromer : 131024










De är missförstådda.
De dras över en kam.
Det råder förutfattade meningar.
De har en annorlunda kultur.

Ikväll på von Svensson kläder var det ett inslag om Sveriges främst sömerska av finsk romska dräkter, Hilda Schwartz.


Jag blev så vansinnigt inspirerad.
Jag vet exakt hur bilderna ska se ut.

Jag ska bara hitta finska romer som vill ställa upp.
Som vill visa dessa dräkter.
Denna kultur.
Jag vill pränta ner på bilder.
Föreviga.

I ett finsk romskt projekt.


Jag vet var jag brukar se dom här i stan.
Kanske kan jag gå fram till dem och bara fråga.
Förklara min avsikt.
Avsikten ska vara positiv.
Lyfta hantverket i dräkterna.
Samtidigt som kulturen får plats.


Det skulle bli så bra.
Tipsa mig gärna om ni känner eller är finskrom.




e.


gott nytt år : 131014


När ett hopp skjuts upp inom mig för något jag vill så starkt, då gör det ont när jag landar, för jag hoppar alltid högt.
Fast mest av allt blev jag förbannad, uppgiven och less.
Så istället för att skriva om det tänkte jag skriva om något jag älskar.


Hösten.

Den första dagen man kliver ut i den höga, rena luften.
Som om man kan rensa ur och börja om på noll.
Det känns som att lungorna får ner extra mycket syre och det bara sprutar ut i blodbanan. Hjärnan blir ren och klar, skarp.


När folk packar in sina tält, trädgårdsmöbler och placerar allt i fack och hyllor.
Det är som att ordningen återställs.
Personer som jag med behov av kontroll kan andas ut.
Rutiner faller på plats igen och inte bara luften gör det enklare att andas, kroppen lugnar ner sig av den nyfunna ordningen.

Det handlar om något nytt.
Förväntan och spänning.
Det är egentligen HÄR ett nytt år tar vid.
Inte när man ligger bakfull på nyårsdagen.
Det är nu.
Så djupt rotat i mig, troligen sedan skolåldern.
Det finns en chans att prestera lite mer och lite bättre nu, också en skön känsla för en prestationsmänniska som jag.

Hur mycket jag än älskar att vara ledig, fara runt, hitta på och rumla så slår det inte känslan av att ordna upp sig igen.
Kamma håret och stryka kläderna.

Inte nog med dessa känslor så är det så vansinnigt vackert med höst att jag får ont i ögonen.
Alla färger som sprakar i den krispiga luften.
Doften av fuktig jord och kaffe från bryggeriet i stan.
Bäst är skymningen.
Den kommer inte för tidigt men heller inte för sent.
Den kommer i tid, så man hinner tända några ljus och får kura upp sig.
Inne.
Det är dags att få vara hemma utan krav på oändliga grillkvällar och solar som aldrig går ner.
Helt underbart när det äger rum också, men när det är över sörjer jag inte, hösten välkomnar jag allt som oftast med öppen famn.

Så det här året när det gnistrande extra om hösten gick jag ut och förevigade den.
Alla bilder är mina egna.
Jag är ingen naturfotograf what so ever, det kanske märks, men oj vad magiskt det var att gå/åka runt bland allt detta.








Jag och hösten.



e.






salta bad och vila : 130819



Inte har jag varit borta nu igen, nej vi har bara varit på semester.
Min första lediga tid sen jag började studera heltid och samtidigt jobba i september 2012.
Snart ett helt år sen.
Så även om jag inte får någon lön i september detta år så var jag värd varendra solstråle denna semester gav mig. Och med mig hade jag givetvist han med stort H.
Herregud vad jag älskar den mannen, men det tar vi i ett annat inlägg.

Sol och bad med vitstrand och turkostvatten längtade vi efter.
Å mellan exakta datum och inte för lång flygtid då vi hade en fest att passa på hemkomst dagen.
Mallorca passade således utmärkt.

Låt oss kika;

Resan dit gick hur smidigt som helst, ja efter att vår bil pajjat och underbara Iderströms lånade ut en av sina bilar till oss.
Väl nere var inte hotellrummet klart så i väntan gick vi till den vita sanden och inmundigade lunch och den första kalla Estrella.
Spanska Estrella är ju vansinnigt god.


Vi hamnade på ett hotell nära stranden, med hjälpsam personal, sedvanliga medelhavsrum men mycket fräscht och rent vilket är huvudsaken.
Inte ett enda djur förutom små små myror.
El Lago för den som vill veta.

Alcudia är ett populört omårdet för barnfamiljer område med turistspecial i byn.
Barnen störde faktiskt inte det minsta, och bortsett från det turistiga så kan Alcudias strand mätas med liknande i Thailand med en grymt fin sand med turkost klart vatten.
Hela veckan var varm och skön, vattnet kan jag meddela var varmt, troligen runt 35 grader då det inte var större skillnad jämfört med kroppstemperaturen.
I min mening en aning för varmt vatten, men inte ska jag klaga på det.

Vi sov, solade, drack vin/öl på balkongen om kvällarna för att gå ut och smaka av det spanska köket innan vi vaknade och åt frukost på balkongen för att ge oss ut mot stranden igen.

Det är i Alcudias hamn de flesta restauranger ligger.
Vi hittade en riktigt tapas pärla, Ramon´s.

Ramon själv, eller ja han heter inte ens Ramone.
Här blandar han en Chandi.
Något som påminner om Alsterwasser som jag älskade att dricka när jag bodde i Hamburg.
Lemonad och öl.
Svingott varma sommarkvällar.
Om man går till Ramon´s tipas jag om att sitta i baren och äta, här är det mest spanjorer och man kan se in i köket och på livet i baren.

I Spanien finns den iberiska skinkan, tänk er Serrano skinka fast tusen gånge godare.
Alltså att jag inte svimmade när jag åt den sista kvällen.
Kommer ni över en bit, tveka inte!


Förutom härlig tapas kom vi över sjukt bra kött.
Två ställen ett av dem med en speciell typ av kött som kallas chateaubriand och smälter i munnen också något jag vill tipsa om för den som ska i krokarna eller hittar någon annastans, lägg det på minnet.

Även om sol och bad är härligt så blir man lite rastlös, så en morogn när vi inte kunde bestämma oss gick vi spontant och hyrde en bil. Bra pris dessutom!
Utan riktigt mål med vår färd puttrade vi ut från Alcudia.

Vi tog vägen mot Formentor, som ska vara en fin utkiks plats med en strand till.
Inget fel på vyn med en hisnande horisont, jag älskar horisontent den slukar mig på ett skönt sätt. Men stranden kändes överskattad så vi åkte vidare.
Mot en mindre strand, minns inte ens vad det lilla stället hette, men lite mysigt var det och här stannade vi för ett dopp.
Dock överens om att stranden i Alcudia är bättre, men mysigt med något mindre,



Så tog vi vidare mot Port de Soller.
På riktigt slingriga vägar, en mix mellan typiska medelhavsvägar och Highway one i miniformat.
Vi kom fram till en liten hamnby, också mysig att strosa runt i en stund och äta lite lunch.
Vilket blev den äckligaste tapasen på hela resan, trodde inte det gick att ta betalt för sämre.
Jag blev dock varse senare under resan att det fanns ÄNNU sämre mat man har mage att ta betalt för.
För även om vi har njutit av underbar mat så har det inte varit fullträffar varje dag, det har varit lite antingen eller.
De värsta var när vi var så sugna på sushi och vi visste ett ställe, så dit gick vi men de hade stängt sushidelen just den dagen, så hade P letat upp andras tällen, ställe efter ställe visade sig inte finnas längre när vi kom fram. Tillslut nådde vi Fujiyama.
Ah sushi!
Endast ett annat par på stället, anade oråd, men de frågade om vi skulle ha take away, så vi täntke jahaaaa det ligger ju ltei avsides så detta är nog mer ett ställe man hämtar maten från.
Så beställde vi, redan sena och sjuk hungriga.
Tänk er sushin man köper på konsum som legat i sina små boxar typ två dagar och torkat ut.
Så var det fast fem resor värre.
Jag är INTE kräsen, är jag hungrig så äter jag, som det tapasen i Port de Soller, men det här GICK inte att äta.
Sen när vi skulle betala behöver jag inte ens ta här. Ja jösses.
Resan har innehållit många roliga stunder pga lite otur och missöden, men ofta minns man ju det med ett skratt sen.

Vi fortsätter på vår lilla biltur.


Efter snusktapasen tog vi ner mot Palma, 
Mallorcas storstad som skulle vara som ett Barcelona i halvskala och utan brottslighet.


Så här glad blöev jag av Palma.
Åh så mysigt det var!
Det var verkligen ett mini Barcelona.





Små gränder och gator, affärer och restauranger i varje hörn. Var än man tittade in låg mysiga barer och matställen. 
Mot kvällen intog vi ett av dem.
Gissa vad vi åt?

Vi var garanterad äckligaste paret på stället, luktade inte smultron efter salta bad och långa bilturer med följande promenader.

Efter detta tog vi oss tillbaka rätt över ön till Alcudia och vi var dödströtta!




En av kvällarna vände från en mycket finmiddag till en riktigt partykväll!

(vi tyckte vi såg så fräna ut i det tuffa ljuset)

Den innehöll Frozen Pineapple Daquiri, vattenpipa, youngsters och dans i neonskorna jag köpte i Plama.
En klockren kväll helt enkelt.



En vecka jag verkligen behövde och har njutit av.
Jag har haft mitt bästa sällskap.
Min bästa kompis och han som jag är dödskär i.
Han är världens bästa kille samtidigt som han är världens snyggaste.
Ibland får jag skaka på huvudet och gnugga mina ögon för att förstå att jag faktiskt vaknat upp bredvid honom, igen.
Tack för att du är min.



Naaaw.







Ja der var allt från fräken.
Jag blir sjukt fräknig ända ner på fötterna av solen.
Jag gillart.


Sedan flög vi hem till Sofies 30 års fest!

e.










Övrigt:

Om du kommer över snackas med tomat/ketchup smak i form av maskar.
Strunta i dom.


Vi tyckte dom var såhär goda.

Om du kommer över en öl Desperados, finns runt om i Medelhavet och även i USA, köp, kyl och drick. 
Vansinnigt god tequilaöl.