sjuktbra yrkesval : 140501

För ett år sedan på dagen gjorde jag min första dag någonsin i en Ambulans.

Idag gjorde jag min första dag som anesteisjuksköterska på jourtid.

Inte riktigt tänkt att jag ska gå de jourer när vi bara är två anestesisjuksköterskor än, men en miss i schemat så fick det bli så.

Tack och lov ett lugnt första pass.

Så firar jag första maj!

Att vara sjuksköterska är så enormt brett.

Det finns så många vägar att ta.

Det finns bara en negativ sak med yrket sjuksköterska.

Lönen och löneutvecklingen som inte existerar.

Utöver det älskar jag mitt val av yrke.

Det finns alltid nya vägar att utforska om man skulle tröttna på den väg man är inne på.

Just nu trivs jag väldigt bra där jag är och jag har insett att former av akutsjukvård passar mig.

Jag är glad att jag fick chansen att prova Ambulansen, det var en kort period, men enormt lärorik och jag skulle gärna utveckla mig mer där, men just nu har jag hur mycket som helst att lära i min profession som anestesisjuksköterska.

Alltså det är så jäkla roligt.

När man tror att man har fattat och börjar få koll på något, ja då kommer något nytt och man får lite nervöst ont i magen tills man reder upp det (förhoppningsvis).

Lite utmattande är det ju.

Så idag när jag kom hem tog jag mig en nap vilket jag aldrig gör.

Tokdäckade över en timme.

Jag hade tänkt träna.

Så valet var att fortsätta sega eller ta tag i saken.

Nu sitter jag här, pigg alert och fräsch i kolan efter att ha kört ett flåsigt pass.

Jämt lite svett om foten.

Sen gick jag med ett leende på läpparna hem, ja på tre minuter då, genom ett soligt inre hamn.

Vilket jävla läge vi har på vårt boende.

Love it.

Trots vissa orediga tankar så har varken du eller jag något att klaga på.

Överhuvudtaget.

Arbetet i vården ger verkligen perspektiv.

Igår mötte jag ett öde så ofattbart att det hela lät som en film.

En fruktansvärd film.

Det var ingen film, den där personen hade upplevt det, hade gått igenom det.

Hur mycket kan en människa stå ut med?

Idag mötte jag en person jag mött tidigare i yrket.

En person som har så mycket sjukdom gömd i sin kropp.

Hur mycket kan en kropp stå ut med?

Jag hade även ett kort möte med en väldigt gammal person.

Är det ens värdigt att operera?

Ja vad har man för val.

Hur länge kan en kropp stå ut?

I arbetet inser man hur tacksam man bör vara.

Hur viktigt det är att njuta.

Livsnjuta.

Lova mig att ni njuter lite mer av livet idag och för resten av era liv?

e.

pssst.. lägg till i din träningslista:

Timbuktu – Spring

smultronstället : 140330

Det finns en plats i världen jag håller nära mitt hjärta.

Jag har varit på vackra stränder, jag har ägnat somrar på den bästa  kusten västkusten och jag har sett mig om runt Vänern också.

Men det finns en badplats i världen som är den bästa av alla.

Den är inte stor och den har ingen milslång sandstrand.

Den har knappt sandstrand alls vilket är det bästa med den här badplatsen.

Det är klippor som smälter ner i vattnet och övergår i en skön sandbotten.

Här ligger man och blir varm i huden av solen och av klipporna som hettas upp av solen.

Här kastar man sig i ett fräscht sötvatten och dyker så långt lungorna håller för att svalka skallen.

Här är trivs jag bäst på somrarna.

På badplatsen vid farmor och farfars gamla sommarstuga som numer byggs om till året runt boende av min föräldrar som nu flyttat ut permanent.

Dit åkte jag ut för att som igår ta ett träningspass utomhus.

Jag körde mina intervaller i skogsstigen vid vattnet.

När jag var klar gick jag ut till klipporna och tog in årets första sol på klipporna.
Sommaren kändes inte alls långt borta.
Kolsyran bubblade i kroppen!

Vilken jäkla fin start på en söndag.

e.

Söndagslåten 

lördagsfys i solskenet : 140329

Solen skiner och värmen smyger sig på.

Jag har en plan att varva mitt gymtränande med att träna ute nu när våren kommer.

Idag slog jag slag i saken och införskaffade en kettlebell och drog ut till Mami och Papi för lunch.

Innan lunch hann jag med ett utomhuspass!

Så sjukt skönt och solen värmer verkligen.

Jag fick dessutom chans att prova mina Nike Free utomhus i korta intervaller.

Jäklar vilken skillnad att prova utomhus.

Noll kondition kändes det som, lite knäckande men hade heller inte min bästa dagsform.

Dagens pass blev ett hederligt gammalt tabatpass:

Intervaller

Burpees

Kettleswing

Plankan jump

Axelpress utsida lår med gummiband

Rodd med gummiband

Pushups/Plankan

Det bästa var förstår efter när jag och min nya bästis Svea njöt av solen ihop.

En så kelig katt att det inte går att motstå trots allergi.

e.

hur man kommer ur jojoträning : 140327

Jag vet inte om ni är intresserade av mina inlägg angående träning.

Jag vet ju inte ens vilka som läser?

Men för er som vill läsa om det kommer här ett inlägg i ämnet.

Denna gången tänker jag delge tips.

Tips om att komma ur ostrukturerad träning.

Komma bort från jojoträning.

Jag är ingen expert på något sätt utan delger bara det som funkat för mig.

Jag har alltid älskat att träna.

Egentligen har den här jojomentaliteten funnits i mitt liv sedan jag slutade med basketen för typ hundra år sedan. 

Ett tag trodde jag att jag helt enkelt var en lagsportsmäniska, att det där med pass och gym inte var min grej.

Sedan insåg att vissa pass passade mig väldigt bra.

Helt olikt lagsportskänslan så passade de pass som man fick vara mest i sin egna bubbla mig allra bäst.

Spinning och body pump var det jag föll först för.

Ju mer jag ser tillbaka på vad jag valde har jag insett att ska jag träna på egen hand ska jag absolut köra sådant jag får vara ensam i.

Sådant jag får gå upp i, helst som i trans.

Problemet kvarstod dock.

Jag körde allt eller inget.

Sju dagar i veckan eller inget.

Av och på.

Antingen av och på med antalet pass per vecka eller av på med vad jag jag tränade.

Perioder med enbart spinning och body pump osv osv.

Så där har det pågått på de senaste tio åren.

Samt totala stopp och speciellt för att jag lessnat över mina knän.

Så tips för dig som känner igen dig:

Välj rätt:

Först och främst hitta typen av träningen du gillar pass eller gym eller både och kanske.

Hitta ett gym du trivs på.

Byt gym om du varit på samma ställe länge.

Det var en av mina bästa val, att bryta mina tio år och börja på nytt.

Struktur:

Var hård mot dig själv, sätt en limit på antal pass i veckan ha ett minimum och ett maximum och HÅLL det oavsett känsla!

När det gått ett år kan du börja tulla på reglerna.

Planera:

Planera dagens pass eller ännu bättre en hel veckas pass.

Speciellt om du kör gym och egen träning.

Många går runt och drar lite.

Planera och var effektiv.

Jag försöker ha en tanke inför varje vecka, oftast håller den inte men jag planerar ALLTID varje pass så att jag vet när jag kommer till gymet vad jag ska köra.

Jag hatar gymträning där man lyfter lite skrot och knappt svettas.

Jag behöver cirklar eller intervaller att jobba efter.

Antingen ett antal av varje övning och antal reps eller tidsbegränsat.

Jag började med egna tabatapass.

En övning i 20 sek x 8 ggr och sen är den över och kommer aldrig åter den dagen.

Det var en bra start för mig, jag körde 5-7 övningar på det sättet efter uppvärmning.

Efter det har det fortsatt med det, cirkelpass och crossfitinspirerade pass.

Det är skönt att ha en timer och inte räkna antal.

Det finns massor av timer appar.

Där går tiden och ett ljud löser av när du ska byta övning, såeldes är det bra att mata på tills slutsignalen ljuder.

För mig exakt så jag vill träna, mata nöta svettas och gå in i min egen värld.

Ta med en kompis:
Jag är som sagt en person som insett att jag är en ensamtränare.
Men oavsett om du är som jag eller inte så bryt av med att gå med en polare eller din partner nån gång.
Dels för att det är kul men framförallt för att få nya idéer!
Jag tränar 90% själv men rätt vad det är ser man mig med någon.
Jag får inte bara nya idéer av mina kompisar, jag får även insikt över min nivå.
Ibland tar jag med P och tränar. Han tränar inte alls lika ofta som mig, men är en sådär kille som bara är urstark och jag vet att jag inte kommer lyfta hälften av det han gör.
DÅ blir man glad när man ligger på nästan samma vikter i vissa övningar eller orkar mer i vissa.
Vissa måste träna med någon för att hålla igång och kan inte köra själva då blir det halvdant, då tror jag man måste hitta någon att träna regelbundet med.

Sätt upp mål:

Sätt upp små mål längs vägen.

Det behöver inte vara några stora, det ska helst inte vara stora då blir det för övermäktigt.

Jag hade plankan som mål, vilket jag inte klarade på fötterna för ett år sedan, nu gör jag olika variationer av plankan på fötterna (!) för att bli ännu bättre.

Jag har haft armhävningar från början och har det fortfarande kvar, där jag hellre jobbar på bra teknik på knäna än går upp på fötterna och tappar tekniken.

Jag är tung, jag är för tung på fötterna för att hålla min teknik helt enkelt.

Jag har en dröm om att göra armhävningar på tårna över ett par kettlebells.

Så långt bort, men jag försöker då och då för att vänja mig.

(Igår gjorde jag det igen, kommer inte nämnvärt långt ner och så kikar jag upp och en kille gör exakt sådana jag drömmer om att en dag kunna, en sekund var det jävlig knäckande nästa sekund ändrade jag det till att det var inspirerande att se!)

Hitta just DINA små målbilder.

Inspireras:

Läs träningsbloggar (dock med en nypa salt, många av de där har träning som jobb och gör inte annat än tränar.)

Kika på instagram i ämnet.

Googla och kolla övningar på youtube, idag finns en hel uppsjö speciellt eftersom träning har blivit en trend.

Gå på pass och plocka ur övningar du gillar och kör dem själv i din egen träning.

Njut:

Glöm inte att glädjas av dina endorfiner!

Känslan när du kliver in i duschen.

Njut av piggheten, styrkan du bygger och ömma muskler på kvällen.

För det är en oslagbar känsla.

Spela rätt musik:

Så viktigt!

Gör en playlist med dina favoritlåtar.

Inget får mig att springa så snabbt så just rätt låt.

Det märks så väl när man sprungit en intervall och så byter man låt till nästa intervall och den intervallen går så mycket lättare.

Jag går inte bara in i trans av rätt övningar i rätt tempo, det är egentligen musiken i mina lurar som får mig att fortsätta nöta.

Har jag glömt hörlurarna så åker jag hem, då är det ingen idé att träna.

Ät:

Jag tänker inte ge några kosttips alls.

Vi tränar av olika anledningar och vi tycker olika om det här så jag ska inte ens gå in där.

Jag vill bara säga en sak, oavsett ditt mål, ÄT!

Före och efter träning.

Träning tar energi och ger energi.

Fyll på.

Med vad det än är.

Det bästa med träning är att ALLT smakar så mycket godare.

Oavsett om det är något nyttigt eller något onyttigt.

Hur gott är det inte med godis på fredagkvällen när man har tränat innan?

Hur gott är det inte med kvarg och jordgubbar till frukost inför en dag med träning?

Ät. Ät. Ät.

Men för allt du gör, försök att inte bli fixerad.

Lättare sagt än gjort.

Jag har mina stunder jag med, men faktiskt, helt ärligt så äter jag mest.

Inga dieter, inget tjafs, jag äter skräp och jag äter bra.

Jag försöker laga mat från grunden så ofta jag kan.

Men ibland blir det ett mål MAX som idag, bara för att.

Det jag inte gillar är träningstrendens hets.

Där allt handlar om att bygga en kropp för utsidan, inte för insidan.

Det är framförallt insidan som tränas.

Hjärta, lungor, hjärna och hormoner.

Helt fantastiskt är det att känna hur hjärtat orkar, hur flåset förändrats och hur skarp hjärnan blir i takt med att den skickar ut rätt hormoner i rätt tid.

Som ett fyrverkeri inuti.

Det är varför jag vill och älskar att träna.

Utsidan är en bonus!

e.

PAOW!!!! 140323

Jag slet och kämpade.

Jag stod ut och blundade.

Jag gick dit när tröttheten var abnorm och mörkret sänkte mig ännu mer.

Jag trängdes och försökte få syre i ett nästintill syrefattigt gym.

Så kom ljuset.

Så blev jag piggare.

Så började jag jobba lite skift igen.

Så ökade antalet syremolekyler i gymet.

Så kom jag på rätt sida nyårslöftena.

Jag klarade det.

Jag orkade stå ut med alla nyårlöftestränare som invaderade gymet vid tjugofjortons start.

Jag lovade mig själv att inte ge upp, att gå lika ofta till gymet ändå.

Det gjorde jag.

Idag sköljde en glädje över mig när jag tränade.

Insikten om att jag stabiliserat upp min träning på ett sätt jag aldrig tidigare gjort.

Jag har varit hård mot mig själv, framförallt genom att håll igen, inte träna hundra gånger i veckan och inte bara några få, att hitta en jämnbalans.

Äntligen.

Samt att jag trots mina knän tränar, det hindrar mig inte, jag får helt enkelt hitta sånt som är anpassat till mina knän.

Sen jag började gå hos sjukgymnast och blivit bannlyst att göra minsta som gör ont har jag nästan helt uteslutit alla pass förutom spinning.

För på varje pass finns alltid övningar som gör ont, som jag måste göra på andra sätt.

Jag inspireras av passen jag gick på, av träningsbloggar och instagrammare, man kan få så sjukt mycket info och inspo till sina egna pass genom andras.

Därför skriver jag om mitt sätt på sociala medier, för att jag gillar att se andra och hoppas att själv kunna ge något till nån.

(erikalouisekristin på insta)

Så idag efter träningen såg jag ut såhär.

Lycklig.

Samt att jag belönat mig själv efter det första kvartalets träning med dessa:

Nike Free är lättviktsskor för framfotalöpning då jag har fått lov att köra i korta korta intervaller så länge det inte gör ont enligt min sjukgymnast.

Jag fick lov att behärska mig idag när jag invigde dessa.

Vilken jävla känsla!

När man börjar framfota ska man börja lätt.

Korta distanser.

Jag har kört lite framfota i mina gamla skor så lite vana har mina vader.

Men nu måste fötterna och muskulaturen i fötter och ben vänja sig vid att stabilisera själva.

Så nu måste jag ha diciplin och inte ränna iväg för att det är gött.

Intervaller som totalt slutade i strax över kilometern fick räcka idag.

Dock kliade det under fotsulorna efter mer!

Man får ett jäkla skönt steg framfota, sån fart och sånt rull i bena men så sjukt jobbigt.

En dag ska jag ge mig ut och köra mina intervaller.

En dag.

(btw ska försöka hinna med min lilla bloggis lite mer nu när tröttheten är lite mindre)

e.

låt mig få träna : 140202

Det viktigaste för mig just nu är att få träna.

Det finns mycket som är bra med att träna, det vet ju ni också så det behöver vi inte dra upp.

Men för mig är det så viktigt just nu för att:

 - jag villa absolut inte att mina nya arbetstider ska göra att jag lägger av med något jag äntligen byggt upp.

- jag vill absolut inte att ett proppat gym av människor med nyårslöften ska stoppa mig, jag måste stå ut.

- jag är en person med ett svängande humör privat, men låt mig bara träna så kommer jag i balans.

- just nu är jag så innibängen trött, somnar vid 21 VARJE kväll (även på helgen) i soffan, men när jag tränat känner jag mig milvis mycket piggare (jovisst beror det också på celsius intaget)

- oavsett hur jag ser ut utåt så mår jag så fruktansvärt bra innuti av träning vilket jag hoppas syns på utsidan.

- jag älskar att få möjligheten att träna på DAGEN och då ägnar jag gärna delar av helgen åt träning eftersom jag inte längre har den möjligeheten under veckorna.

Jag tänker inte skriva till er andra att ni ska träna och varför.

Alla gör som de vill men för mig har det verkligen blivit ett skönt beroende jag inte vill tappa.

Just nu har jag svårt att hinna med så mycket träning jag vill, vilket jag tror är bra, för annars hade jag kört för många ggr i veckan och tagit ut mig och sedan tappat det, som jag gjort så många gånger förr.

Jag är bara rädd att jag inte ska hinna så att det blir för lite, men just nu MÅSTE jag prioritera träningen för mitt eget bästa.

I just love this game.

Mina egen komponerade pass ska vara svettiga, tunga och med snabba repetitioner som i tabata och cirkelträning, då går jag mest störst leende från KMTi.  

(psssst om 12 dagar fyller jag år)

e.

att träna i januari : 140106

Januari.

Att börja träna i januari är det sämsta du kan göra.

Jag har gjort det och kommer säkert hamna där igen.

Men det är lika värdelöst varje gång.

Denna ledighet har inte bara handlat om slapp på soffan.

Lika mycket har jag tränat.

För det finns inget bättre än att träna när man är ledig.

Kunna välja när på dygnet man ska göra det.

Någorlunda tomt i gymmet, speciellt under jul/nyårsledigt.

Passen är fulla. 

För folk ska plötsligt träna av sig all choklad i mellandagarna.

Men gymmet har varit relativt tomt.

Jag har kört egen tabata/cardio träning dessa två veckor, bortsett från nåt spinning pass här och var.

Jag har bävat inför januari.

Jag vill fortsätta i mitt tempo och med min träning.

Men det vill alla andra också.

I januari.

Kräks.

Passen har nu uppåt 25 reserver ett dygn innan.

Gymmet har stegvis befolkats.

Idag var det kö till löpbanden.

Då var jag på millimetern nära att gå hem.

Sånt får jag panik, muntorrhet och torgskräck av.

Så för mig blir januari/februari inte start månaderna.

Det blir månaderna att hålla ut och klara en fobi för överfulla gym.

Jag väntade in ett löpband och kom igång.

Dock gick löpningen sådär med tanke på mitt magknip när jag startade längsta intervallen.

Men när jag kom igång med mina två cirkelpass glömde jag alla runt mig.

Det är så jag måste göra. Fokusera och skita i alla andra.

Helst vill jag vända mig om och fräsa:

"Gå hem med er, har ni inte varit här förr behöver ni inte komma nu!"

Men jag vet hur det är.

Man vill komma igång och jag har ju själv varit där, fast jag har oftast försökt undvika januari.

Det är bara och andas och komma ihåg sin egen känsla.

Känslan när man har duschat och dricker vatten.

Den rena känslan slår det mesta.

Ikväll ska jag andas.

Komma ihåg att det inte bara är börja jobba som startar imorgon.

Jag startar mitt nya jobb på riktigt efter mjukstarten innan jul.

Så sjukt förbannat jävla aproligt alltså!

Hej, Erika, jag är din narkossköterska idag...

Det är lite overkligt. 

(jag säger narkos även om skolan tycket vi ska säga anestesi, allmänheten är tyvärr mest bekant med narkos, så för att inte förvirra får det bli så....)

e.

tjugotretton : 131231

Då kör vi, tillbaka blicken av tvåtusentretton eller tjugohundratretton. 

Ja vad är rätt i det egentligen?

Hur som helst mitt 2013 kan jag nog sammanfatta som karriäråret.

Det som hände och det som jag jobbade för var för förändring i min karriär och så blev det.

Som jag tidigare har skrivit om är mål något jag jobbat mot hela tiden, stora och små, i yrkesliv och privat.

Detta året har jag nått mitt mål och jag är så glad för det. 

Jag är så glad att jag nådde det inom detta år. Att jag fick reda på det innan helgerna.

För efter det har jag kunnat slappna av, tagit enomt tröttheten och känslorna.

Vilket behövdes inför ledigheten.

Men låt oss kika på året helt enkelt, jag ska försöka dra det kort.

En GIF för varje månad och några rader bara.

Inte fler delar i flera inlägg, för det är ganska tråkigt för er faktiskt.

Januari

Den där höstterminen som jag också skrivit så mycket om avslutades denna månad.

Det med bravur!

Redan 2 januari hade tenta för att den 14 januari ha ytterligare en och däremellan inlämningar och opponeringar. Ja det var kaos. Jag grispluggade verkligen.

Mitt i allt det här fastnade jag i Fifty Shades böckerna som så många andra.

Vissa hatar det andra älskar det. Nog pratat om det.

Men när höstterminen gick över till vårtermin firades det.

Anna och jag hade en liten egen tentafest och helgen mellan terminerna drog jag till Sthlm och kusin.

Då var det vinter. Sibirisk kyla så att säga.

En helg jag verkligen behövde. Med LaChapelle på Fotografiska, sena nätter, hotshots och frostskadade tår.

För sen kom vårterminen.

Måndagen började vi praktiken på Op Öst i Karlstad.

Eufori!

Jag gjorde även min sista natt på Ortopeden.

Jag gjorde min sista schemalagda dag. Då visste jag inte om det var det sista.

Sen dess har jag bara jobbat extra, och det var länge sen nu.

Februari

Livet började komma tillbaka efter höstens plugg plus jobb.

Nu var det enbart fokus på praktik och plugg. Jobbade bara extra när jag kände att jag orkade och hann.

Ja några pass var jag tvungen att ta av rent ekonomiska skäl.

Jag började träna redan i januari men fick nu mer och mer flyt i det och kom igång till mitt gamla jag.

Ja helt enkelt livet återvände!

Jag fyllde givetvis år som alla andra år i februari och slog till med en "mellanstadiedisco" fest.

Hyrde en gymnastiksal och lekte klassiska gamla skolgymnastiks lekar som spökboll!

Hur lyckat som helst, jag tror INGEN hade tråkigt på den festen, så nedrans kul!

Vi tre pluggvänner firade att alla tentor var klara med middag och bubbel, för mycket för tidigt för vissa Annor. Sus och jag stannade kvar men hon ville inte med ut på svir men kära Åland var ju ute och svirade så jag hakade på henne på en oförglömlig dansnatt!

Mars

Tog ett break med Branäs med P och Barr det var grymt skönt häng! Jag bildade hög med mina vippor (Matilda och Agnes) och månadens största händelse;

Linda och Dave får sin Elsa.

I samma veva är folk gravida till höger och vänster och jag får aldrig någon ordning på vem som ska ha när.

Så fyllde mitt hjärta år också. Det är fint med födelsedagar.

April

Ja jag minns inte när jag fick veta det. Men det var uppenbart att vi inte skulle få jobb inom anestesin direkt. Både jag och Anna ville göra något annat under sommaren, något kanske ligger lite närmare anestesi än avdelningen. Jag hade under vintern varit på uttagning till Ambulansen.

Karlstad Ambulansen ringde någon gång mars/april och erbjöd mig sommarvikariat.

Så så skulle det bli.

I övrigt innehöll mars mycket festligheter.

Påsken med familjen, eventuellt gick jag ut och svirade då med? 

Året i Örebro skapade ganska mycket festligheter i allt kaos. Jag antar att det var vårt sätt att koppla bort plugget.

 April gav även en helg i Sthlm hos kusin dit vi även lurade Alex och gjorde en natt ute med dem och min älskade Robban. Vilken helg!

Inte nog med det, så möttes kusinerna Skandal i sitt esse någon vecka senare, för att fira Görans 50 års dag. Ett kalas som går till historien.

Jag klippte även min frisyr mer "luggig" än tidigare.

Men största nyheten i April var chipsen RANCH återkomst.

Ä N T L I G E N.

Maj

Jag tog mina första stapplande steg inom ambulanssjukvården.

Jag hade inskolning, slutspurt i skolan och på praktiken.

Det här var en vansinnes månad. På vardagarna hade jag praktik och övrig tid skolades jag in på Ambu.

Jag hade uppsövningen och klarade mig och därmed var jag klar med praktik.

Jag tog en avstickare, efter ett seminarium stannade jag frivilligt i Örebro hos Alex och gjorde stan osäker. 

Syster fyllde fint och bjöd på himlen och änglarna till tilltugg.

Min bästa fina lilla ananas Matilda sjöng på avslutning med sin kör.

Så blev jag smällsjuk som ett brev på posten.

Alldeles lagom till att Linda och deras fin fina Elsa skulle komma hem.

Hem kom dom och jag kurerade.

Äntligen fick jag vara med underverket. 

Kärlek vid första ögonkastet.

Som grädde på moset kom Sara och Andreas Tyra!

Juni

Så tog det där galna året slut!

Allt godkänt klart och i hamn, nu var det examensfest deluxe som gällde!

Lyckan och känslan, ahhhhh.

Sen kunde jag inte vara lycklig ut i fingertopparna, jag hade faktiskt inte jobbet ÄN.

Men jag kämpade på med ambulansen och det var ju så vansinnigt roligt det med.

Älskade Matilda fyllde sju och fick konsertbiljetter till Yohio, LYCKAN!

En sommarhelg i storstan utvecklades till att kusin blev av med sitt hem abrupt på obestämd tid pga renovering en sen kväll precis innan vi skulle ut och göra staden.

Helt galet fick vi kasta ut köket i vardagsrummet, tills vi lessna och drog ut på stan och bodde senare på hotell.

Juli

Som vi alla vet var det en sjukt varm och fin sommar.

Första sommaren på några år då jag inte hade någon semester. Givetvis.

Men eftersom det iaf var Ambulansen jag jobbade på så grisjobbade jag och var lite längre ledig i schemat ibland och jag tog då tillfällena i akt.

Åkte och badade med vänner, besökte syster och familj på kusten, åt räkor vid vattnet, njöt av inre hamn ett stenkast bort och av någon anledning firade vi 4 juli (?) mest för att ses antar jag.

Jag, Anna och Sus firade examen (igen) vid Sus smultronställe på Hammarö. 

Helt ljuvligt dygn (dock inte så varmt då, frågan är om det var i juni reda? jäjä).

Dock bestod juli mest av jobb och en enorm trötthet.

Augusti

Denna månaden var jag mest ledig av sommarens månader.

En hel vecka hade vi, jag och P.

Vi sket i att sommaren varit varm och drog till Mallis iaf.

Bara vi.

Kusin hade eminent 30 års fest när vi landade.

Barrner mfl skapade nostalgikväll. Jag sov efter nattpass i trädgården.

Åt sushi till frukost.

Projekt sovrum startade.

Vi skaffade bil. Riktig bil. Med lån.

September

Vi hittade möglig kladdkaka som någon lämnat i vård garderob på julfesten.

Kräks.

Jag gick med Matilda på hennes första konsert, hennes stora idol Yohio och hade hel dygn tillsammans.

Så mysigt!

Minimajs fyllde år och fick sin första freestyle, känns som det här med musik var ett genomgående tema på deras födelsedagspresenter i år.

Sovrummet blev klart och jag berättar för P varje kväll hur mycket jag älskar, ja sängen. 

Jag rakade bort kanterna på sidecuten och visade mig vigast tillsammans med min syster i vighetstävling mot våra män dvs inte så svårt att vinna.

Och träningen tog riktigt riktigt god form och stannade sedan hela hösten.

Oktober

Hösten var sprakande galen bländande.

På många vis.

Framförallt hade jag ett yrke som gjorde varje arbetsdag fullkomligt galen, givande, rolig och intressant.

Men, frustrationen över att inte få komma åt det man kämpat för senaste året gjorde att det inte fullt ut gick att njuta av det underbara med Ambu. Tyvärr.

Ett jobb jag rekommenderar alla sjuksköterskor intresserade av akutsjukvård att prova.

Jag älskade varje sekund av det!

Fast jag inser idag (och även då) att får jag inte göra det jag läst till blir jag galen.

Just nu. Mitt i hösten med besked som grusade hoppet OM och OM igen kändes det tungt.

Så för att strunta i det gjorde jag roliga saker, förutom jobbet.

Åkte på romantiskt dygn i storstan och besök hos kusin efter det.

Införskaffade äntligen en helt fungerade UGN efter dryga 1,5 år utan.

Jag var i mit esse och bakade och bjussade.

Fick prova Mary Kay och fortsatte träna.

Underbart!

Möjligheten till träning på BRA tider var något av det absolut bästa med Ambu.

Jag tränade med Sara och Tyra.

Pär fick bryta sig in i Annas postfack.

Kenneth visade mig Sveriges största pizza, i Huddinge.

Jag åt råbiff.

Jag skulle förbli en optimist om det hela intalade jag mig.

November

Nej vi har anställningsstopp för vikarier i Karlstad.

Med det gick jag in i November.

Jag kände hur jag inte mäktade med mer av grusat hopp.

Nu måste det släppa snart, annars får jag tänka om.

Cava42 slog upp sina portar som den bästa krogen i stan och vår kvarterskrog.

Jag och P firade både årsdag för förhållandet och förlovningsdag.

Jag tog galna självporträtt, målade om soffbord, köpte ny matta, gjorde klart sovrummet.... allt för att skingra tankarna som bara malde.

Är du fortfarande intresserad vill vi att du kommer för en intervju, kommer som ett sms.

Glädjen, förhoppningarna och väntan.

I slutet av månaden hade jag ett vikariat till slutet av sommaren 2014 som Anestesisjuksköterska.

WAAAAOOOOIIII!

December

Så kom julmånaden, advent jul och alltihop, och med den längtan!

Jag skulle göra mitt sista pass på Ambu i mitten av december, dessförinnan dansade jag loss på julbordet vid Lucia.

En vecka innan jul startade jag mitt anestesivikariat, i en vecka, sen skulle det bli två veckor LEDIGT.

För första gången på över ett år, på riktigt ledigt.

Jag bakade julgodis, tomtade för vipporna för att förstärka deras tro, tränade, sög ut det sista jag kunde ur Ambulyckan och fånlog när jag klädde mig i grön pyjamas på CSK Op Väst igen.

Ja julen kom med lutfisk och ledighet, ingen snö men en stor dos Linda, Dave och Elsa vilket tillsammans med ledigheten var den bästa julklappen.

Slutet gott, allting gott.

Shoot 2014, vi fortsätter som den sista tiden det här året va?

Det tycker jag, börjar i alla fall med att skåla in det med mina bästa vänner!

Style of Eye – Kids

Med denna pepplåt kan vi starta 2014!

Gott Nytt År!

e.

armhävningar : 131204

Idag var mina armhävningar riktiga killers alltså.

Jag gjorde dem dock på knäna och nuddade nästan näsan i backen.

Jag har haft två mål denna höst:

Att bli jävligt mycket bättre på armhävningar 

Att kunna stå i plankan

Enkla mål kan tyckas.

För mig har dessa två varit mina akilles hälar hur länge som helst.

Båda kräver ganska mycket teknik, särskilt armhävningar.

Jag som är rätt tung får det dessutom tuffare med sådana övningar där hela kroppen ska bäras upp.

Sakta men säkert har jag blivit bättre på båda.

Armhävningar varierar jag fötter och knän på.

Vissa dagar är jag helt enkelt inte nog stark för fötterna och gör hellre BRA tekniska armhävningar på knäna än slarviga på fötterna.

Idag gjort jag just sjukt bra tekniska och starka på knäna.

Tänkte att en lite bild skulle passa och snyggast är ju på fötterna.

Men seg i musklerna efter dagens pass samt på fötterna blev de inte optimala.

Plus att man måste "stanna" till när bilden ska tas, då orkar jag inte allra längst ner.

Men jag bjuder på det för jag var så nöjd med dagens arbete på gymmet idag ändå!

Plankan har jag snabbare steppat upp till fötterna på.

Det gick inte förr.

Det gick verkligen INTE.

Nu står jag på fötterna. Stadigt och spänner allt jag har.

Jag brukar köra tabata även på det 20 sek x 8 ggr.

Nöjd!

Någon centimeter till gick, men inte för att stanna och ta bilden.

Haha!

Har ni sett!

Jag är redo!

Min nya skylt och mina träningsskor ska få byta plats och vara mina jobbskor numer.

Har införskaffat nya Nike att träna i.

Jag kan inte tro att det är sant.

Att det står Erika Anestesisjuksköterska.

Ja det är väl nu när jag börjar som man kommer på mig, att jag fick min legitimation i ett Corn Flakes paket.

e.