Erika Louise Kristin

tjugohundratolv : 130102

Januari 2012.

Började som vanligt med tretusen spinningpass och nyttig mat. Inget särskilt. Liksom ett nytt år utan nyårslöften men alltid ett sug att komma igång. Svennebananaktigt.

Februrari 2012.

Var i mitt esse med matlagning. Införskaffade en superb kameraväska och fotade bröllop i 40 minus grader. Målade hallen mörkgrå och var på personalfest i Sunne med Ps jobb. Provade längdskidor. Jag vill köpa ett par. Snart ett år senare har jag fortfarande inte köpt några. Fyllde givetvis år. Även detta år fyllde jag år på alla hjärtans dag och ställde till med kalas. Jag fick den bästa presenten av alla. Levande. Livslevande. Fina Linda kom till festen. Lycka!

En materiell lycka var när jag i denna månad bar hem en iMAC.

Mars 2012.

Köpte vårskor och gjorde om en vägg i köket. Kaklade för första gången i mitt liv. Varför bara kakla den vanliga lilla snutten som alla kaklar vid köksbänken? Äh vi tog en hel vägg istället. Jäkligt snyggigt blev det. Vi klar gjorde även rutten för vår kommande USA resa. Dessutom kom Robban på besök och vi drack mörk rom och cola. Jag målade även en vägg i vardagsrummet men det blev skräp. Min fina fästman fyllde lite äldre och blev ännu lite vackrare.

April 2012.

Påsken kom i början av april och jag tåg tåget som blev en buss mot Robban. Senare gjorde jag min kalufs mer lik än kyckling än det vitblonda jag ville ha. Aldrig igen. Endast Linn får röra och färga mitt hår. Vi gick mest och väntade på nästa månad och USA. I väntan fick vi tag i biljetter till Lady Gaga. Lycka.

Maj 2012.

Vi åkte till USA. Och här stannade vi nästan maj ut. Vi besökte öst och västkust. Vi körde en vit mustang längst Highway One. Vi åkte galna bergodalbanor och vi drack sjukt god öl. Den bästa resan. Ever.

Juni 2012.

Rebecka fick sin Erik. Midsommar i idylliska Dalarna med Monte Cristo och så mycket skratt så det räckte för hela året. Matilda blev hela 6 år och galet stor.

Juli 2012.

Putte i Parken hade flyttat till Karlstad och invigde juli. Det var hiskeligt kul. Känslan av festival igen med strålande sol fick mig att tänka på åren i Arvika. Skillnaden nu var att jag fick komma hem och kunna duscha och sova i en säng. Himla skönt även om jag i smyg ville vara 17 år och bo i tält. Fick fem minuter i rampljuset i och med en noits i tidningen. Jag fick två timmar i himlen och med Kents spelning. Avslutade juli med några veckors semester. Första veckan drog jag till Stockholm och lekte rövare med cous. Det sista jag hann med i denna månad var en fin möhippa för bästa Ileby nere i Gbg.

Augusti 2012.

Påbörjade med att göra om den där misslyckade väggen i vardagsrummet och skapade mörkbetong. Fint. Sedan var det äntligen dags för Anna att få sin Emil i en av de finaste bröllopslokalerna jag sett. Än var inte semestern slut. Med syster och familj följde jag med till en äkta västkustsemster. Dessutom hade de hyrt stuga på den camping usaLinda och jag spenderade våra somrar på då när de hade en villavagn där. Nostalgi. P kom ner på helgen och fick lite minisemster även han.

I slutet av augusti började jag med något jag alltid drömt om att få prova, rida! En termins western ridning är nu avklarad och jag har fått mer smak. Fast det får vänta lite nu med tanke på tid och ekonomi. För det sista som skedde denna månad var Lady Gaga i Stockholm. Underbar konsert. Fast allt det där föll liksom åt sidan. För på morgon efter Lady Gaga ringer Örebro Universitet. Det är fredag.

Hej du har kommit in på anestesiutbildningen hos oss och börjar på måndag om du vill.

Måndag?

September 2012.

Första måndagen i september var jag påväg till Örebro med två bekanta människor och en helt ny person. Jag hade pratat med min chef som alltid faktiskt säger att ”det ordnar vi” när det är något man MÅSTE. Jag ringde på fredagen och på måndagen började jag. Min chef förlorade en halvtidstjänst på en helg. POFF. Visserligen arbetade jag klart så mycket jag kunde i september, men sen.

Sedan drog det i gång. Ja jävlar. Jag hann med att fota ett litet bröllop i Sunne. Vi avslutade september med två roliga maskerader. Tjugotalsfest och Bollywood. Det var det sista kalasandet på ett bra tag.

Oktober 2012.

Skolan tar all tid och går i et hiskeligt tempo. Skolan löses av med arbetspass. 100% studier och 50% nattarbete är min tillvaro. Den jag träffar är P.

Så kom en ljusglimt denna månad, Linda kom på besök med sin fina mage för att hinna med lite svensk luft och mat innan det inte fick flygas mer. En liten tjej i hennes mage åkte sedan tillbaka med Linda till USA för att lämna en stor saknad i mitt hjärta.

Alltså min Lända ska få en skrutta! Ho ho!

November 2012.

Galenskapen var mig nära. Äntligen skulle den första stora tentan vara över. Den gick vägen och mäkta stolt över det blev jag. Vilken tenta. Puh. Sen fick jag veta att den RIKTIGT stora är först i januari. Åh jag som trodde jag klarat det värsta nu. Nej då. Jag som trodde det skulle bli lugnt nu. Allt gick bara ännu fortare och blev bara svårare. Intressant allting men det gick för fort. Jag ville bara dra i handbromsen och ta ett andetag. Det hann jag inte. Istället hade jag och Anna tentafest.

December 2012.

Utan att hinna förstå var det dags för adventsljusstakar och glitter. En av mina favoritmånader. Jag hann verkligen inte njuta av den. Tenta innan jul och direkt efter jul, näramre bestämt idag 2 januari har precis skickat in en tenta jag skrivit på från klockan 8 till 17. Eftersom handbromsen bara åker förbi hela tiden och andetagen blir kortare och snabbare så har jag beslutat mig för en lugnare vår. En vår där det ska bli 100% studier. Enbart. Möjligen extra jobb. När jag kan. När jag hunnit andas. Herregud vilken höst. Men jag ska inte klaga.

De sista skälvande månaderna har livet på RIKTIGT rasat för några nära vänner. För dem hoppas jag ett hiskeligt fint 2013. För dem tänker jag på nästan varje dag. Det är vid sådana stunder man stannar upp och känner att en tenta eller ett jobbpass extra mitt i all stress kanske inte är så farligt. Denna jul uppskattade jag mina föräldrars närvaro extra mycket, det gör jag givetvis alltid.

Som vanligt är det inte ett år utan förändring.

Nästan varje år händer faktiskt något spektakulärt i mitt liv.

Bästa tiden var maj och fram till hösten.

Jag hade fasen i mig en sjuk bra sommar!

Hej då 2012!

Hej 2013!

tvåtusentolvsjulhelg : 121223

Änteligen är mina jobbnätter över.

Jag har sovit 12 timmar på tre dygn och börjar julen med ont i halsen.

Just nu känns det som skitsamma.

Jag får i alla fall fira en jul med hela min familj.

Jag säger inget mer än att mycket elände inom nära vänners familjer sker i dessa tider.

Det ger perspektiv och tacksamhet för det man har.

Och julen handlar ju till sist om att få umgås med de man älskar.

Här kommer en kik på lite av vår jul.

En kort knubbis förgyller hörnet i vardagsrummet.

Nu blir det uppersittarkväll hos Mami och Papi.

Jag ska krama dem lite extra hårt ikväll.

God Jul!

hjärnrensare : 121215

På en månad from denna helg ska tre tentor göras, en stor inlämning ska in och vid sidan om det lite "små" uppgifter. Ja just det hinna jobba, fira jul/nyår också.

Bara för att visa lite hur BRA Örebro lägger upp våra studier.

Tenta 2 januari säger väl allt.

Men denna helg då jag sitter med näsan i böckerna (eller försöker) så tar jag även välbehövliga hjärnrensare också!

Igår var det julbord med Ortopeden, och när Ortopeden är på fest humör då är det klackarna i taket och vi skiter fullkomligt i andra företag som också har sitt julfirande på CCC.

Vi ägde kan man säga. Inte så konstigt heller när vi upptog 3 bord så var vi en majoritet.

Detta var kanske mitt sista julbord med dessa sköna människor. Kanske.

Och fy vad jag blir sentimental av den tanken.

Läkare, undersköterskor och kära sjuksköterskekollegor... vi dansar tillsammans, högt och lågt, vi kramar om varandra och vi spiller öl på varandra, oavsett titel.

Härligt att höra att många inte vill att jag ska sluta, det är ju smickrande ;)

Så ida gpå dagen försökte jag plugga, gick väl sådär, å så fick jag UNDERBART oväntat besök av Robban! Hon var påväg i snöyran från Sthlm till Oslo för att hämta hem sin älskade Amelie och blir sambo! Spännande! Galningarna skulle åkte ikväll till Sthlm igen, ta det försiktigt!

Så kom kvällen och helgens andra hjärnrensare, kreativitet!

Årets Pepparkakshusbak, å visst blev det fint?

Man ska INTE bygga med en färdig byggsats, ja pyntet är roligast, men utmaningen är arkitekturen och ingenjörsgörat!

Tanken var att limma med superlim, men NÄPP, klassiskt sockerlim fick det bli!

P och jag kompletterar så bra även här. Han är ingenjören och jag kreatören.

Balkong med granris och allt!

Att bromsa in och tagga ner : 121211

Klarar man sig på CSN igen?

En termin?

Jag tror det är det enda rätta för min kropp, vårt förhållande, min kvalitet på kommande praktik och för framtiden.

Den här terminen har gått, i 230 km/h. Det har gått med hjärtklappning och allmänt sympatikus påslag.

Två nära personer har varit i väggen. De två personerna har levt med mig. Båda dessa har sett tendenser mot väggen i mitt beteende. För flera år sedan. Redan då sa de att jag kommer barka in i den. Det har hjälpt mig att de sagt så. Det sitter liksom präntat på trumhinnan och så fort det börjar susa för mycket i mina öron (vilket det gör när jag är stressad) ja då studsar de där orden ut från trumhinnan och gör sig påminda. Det har lärt mig att bromsa innan väggen.

Det är precis vad jag tänker göra nästa termin. Bromsa och låta foten nudda lätt vid gasen.

På något fåfängt sätt känns det som ett misslyckande.

Som att åh jag orkade inte jobba och plugga 150% så som så många andra gjort.

Jo jag orkar nog, men sen kanske jag inte orkar något mer.

Jag gör det för att få ut det mesta av min utbildning och samtidigt hinna andas och inte köra ALLT i bott.

Givetvis kommer jag att jobba, men jag har inte tvånget att få ihop mina 50%, jag jobbar när jag kan helt enkelt.

Beslutet känns skönt men lite vemodigt.

Vemodet för att jag gillar mina kollegor på Orto så himla mycket.

Kanske kan lystern komma tillbaka?

Hej tjänstledigt och CSN (igen)!

e.

doft av gran, glögg och kanel : 121122

Vardagslivet är i regel inrutat.

Just nu är det extremt med att få ihop plugg, jobb och en gnutta privatliv.

Som ni förstått går det mesta till skola och jobb.

Jag har skrivit tidigare om hur lite ledig jag är.

Sist var efter tentan då jag gav mig själv en HEL helg att bara vara jag.

Nu har jag kikat över progammet och nästa HEL lediga dag är

JULAFTON!

Kan tyckas långt dit, men jag över överlycklig!

Det innebär att jag är ledig från jobbet!

Hopp och skutt!

Vi avslutar med en tenta inför jul 20 dec och går på efter jul med tenta den 2 jan.
Jobbigt för oss, enkelt för lärarna då de gjort det till en hemtenta = de behöver INTE vara på plats.

Den 4 jan ska även ett stort arbete lämnas in.

Som ni då förstår dör julledigheten lite.

Då gäller det att verkligen vara ledig när man är det!

Så givetvis julafton men jag ska slå på stort och vara ledig juldagen också! (kanske inte heeela men nästan) för jag tror minsann jag och P har skapat en ny tradition!

Juldagskalas!

Inte det man hade förr med förfest, knö i köer så långa att polisen får köra in sin bil i mitten för att OM man kommer in på krogen trängas ännu mer.

Nä HEMMAJULFEST!

Det hade vi förra året med massa gott, live musik och lekar.

Detta tror jag vi fortsätter med!

När tom min syster BER om att vi ska ha det igen, ja då måste jag ju!

Så kan syskonbarnen busa med mormor och morfar på juldagen och om vi tänker ett steg till, om hundra år om jag och P får någon liten person själva, ja då kan ju de vara med sina kusiner de med!

Allt kirrat och klart för en ny tradition!

Plötsligt förstod jag att julen är nära och jag började längta!

(har liksom inte hunnit med)

Jag är ju juljunkie DELUXE.

Vi får se hur det blir i år när tid och pengar tryter.

Så här såg det hur förra året i Vita Huset:

Juldagsfesten:

Jag har faktiskt slagit på stort och beställt en klänning till jul/nyår.

Som en liten present till mig själv.

En klapp på axeln att jag är rätt grym.

Det stod mellan två svarta paljett baserade klänningar.

En lång och en kort.

De flesta jag frågade sa den långa.

Innerst inne kände jag att den korta har jag nog mer användning för... så sa P att han tyckte den var finast så då fick det bli så.

Passar den inte kan jag alltid skicka tillbaka och beställa den långa, jag gillade båda!

Ingen stämning?

Sätt på:

Bing Crosby & Various Artists – Bing Crosby & Friends (Merry Christmas Collection)

lite fredags lycka :121116

Jag är en känslomänniska.

Jag behöver inte mycket för att känna på ett visst sätt.

Detta är givetvis på gott och ont.

För min del är det mest på gott eftersom jag lätt kan bli glad och lycklig igen efter att ha varit sur och arg.

Jag är ganska lätt att tillfredsställa, och då givetvis lätt att komma på köl med.

Men det ger livet charm!

Inte vill man väl gå runt och hela livet är ett rakt streck?

Jag har hellre mina ups and downs.

Så länge de inte går över styr och blir något sjukligt.

Jag menar de som är riktigt maniska går ju i personlig konkurs varje manisk period, det är inte riktigt sådan jag är hehe.

Hur som helst kände jag att ville skriva av mig den lycka jag faktiskt känt idag.

Lycka som uppkom av små ting och det är så skönt att vara en person som inte behöver guld och gröna skogar för att känna lycka.

Började fredagen med att stiga upp klocka 5 dyngtrött efter att ha jobbat nätter innan och satte mig i bilen och plockade upp Susanne för färd mot Örebro (som vanligt).

Även om jag var sjukt trött kände jag att det blir en bra fredag.

Sådär riktigt bra.

Det började med att vi hittade rätt på Örebro Sjukhus på en gång och allt gick liksom smidigt.

När föreläsningen börjar möts man av en sjukt kompetent narkosläkare.

Kompetens, respekt, ödmjukhet och pondus får mig på fall DIREKT.

(nej inte kär-på-fall utan intressant-på-fall)

En äldre man i stickad tröja med berättar röst startar föreläsningen och från första stund insåg jag,

du har så mycket kompetens att det är onödigt!

Konsten med så mycket kunskap är att kunna förmedla den om man ska vara föreläsare, och det kunde han.

Krångliga saker om intravenösa anestesier kunde han forma så vi förstod.

Visst givetvis förstod jag inte allt, men det har mer att göra med att det är ett svårt ämne.

Vi har haft EN och samma föreläsare i nästan HELA förra kursen, en person helt tvärt emot, sjukt mycket kunskap men inte lika bra på att förmedla den.

Så det var bara så skönt att få rätsida på saker ganska direkt.

Föreläsningen behandlade även ett verkligt och intressant ämne, som även skrämmer, om sjukt potenta läkemedel jag en dag ska hantera. Själv.

Jag skulle ÖNSKA att herr föreläsare kunde vara min handledare forever! Att jag fick plocka upp honom ut fickan när det körde ihop sig.

Euforin efter denna föreläsning gav grunden till resten av dagen.

Ja jag var lycklig!

Så packade jag och Sus ihop oss för att dra hem igen.

Så kom vi på att vi skulle unna oss cheeseburgare påväg hem då båda var lite små hungriga.

Som om vi kommit på världens idé lös vi båda upp och åkte mycket förnöjda mot McDonalds.

En liten fesen cheeseburgare kan vara lyckan för en fattig student, och det var det verkligen.

Vi njöt verkligen, haha!

Att sedan p3 spelade en nittiotalslåtlista med LaBouche, Rollergirl och Etype gjorde ju inte euforin mindre.

Och nu har jag REDAN renskrivit dagens föreläsning, gick av bara farten för att det var en så bra föreläsning och han gjorde ämnet så himla kul!

Ja som sagt små saker som gör mig så förbannat glad i en härlig kombo!

Cheeseburgare + Bra föreläsning + LaBouche= BRA FREDAG!

och än är inte fredagen slut!

tentafest : 121111

Änteligen är Anatomi & Fysiologi tentan skriven (för denna gång) och nu är det bara att leva i förnekelse i tre veckor till svaret kommer.

Ja jag hinner nog inte tänka på den för imorgon drar nästa kurs igång.

Givetvis går även denna parallellt med en annan kurs så det där med att vi pluggar 100% är bullshit.

Vi studerar 125% MINST hela tiden och 50% jobb på det, ja det känns.

Igår var min första lediga dag, sen kriget.

Det var dagen efter tentakalaset jag och Anna hade i fredags.

Vi bjussa in lite andra syrror och gjorde baluns av fredag kvällen.

Och hur gick nu det tro?

Vi kikar:

Summa sumarum:

En svinkul kväll med en pruttfull Erika!

Vi hade fler än en anledning till att fira.

Japp jag ber om ursäkt om jag var konstig på något sätt mot någon, jag hade verkligen inte kontroll den kvällen, jag släppte all kontroll och gick all in.

Känslan jag har är att jag bara hade kul och var glad men man har ju inte riktigt så bra uppfattning så vem vet, därför försäkrar jag mig med en ursäkt i fall att.

Hoppas ni som var med hade lika kul!

Nu kör vi nästa kurs,

sjukt pepp för den, då vi ska läsa ANESTESI nu.

Pepp peppar pepp!

För övrigt är det idag ett år sedan världens bästa kille friade till mig.

Det är knasigt.

Att det finns en man som vill dela sitt liv med mig!

Älskar dig.

en del av din kropp : 121107

Ett axplock av allt jag läst inför tentan.

Läs, det är fascinerande, även om denna historia långt ifrån berättar allt om din kropp så får du en liten del av mig, helt gratis.

I munnen sitter tungan, tungans slemhinna utsöndrar lipas. Lipas bryter ner fett. Saliv triggas igång av lukter, syn, smak och i saliv finns amylas. Amylas bryter ner kolhydrater. Saliv utsöndras av körtlar. Körtlar som heter parotis, sublingualis, submandibularis. Upp mot näscaviteten har vi mjukmuskelatur. Muskelturen kallas mjuka gommen och det är den som stängs när du sväljer. Så att du inte får mat in i näsan. För att du inte ska få mat ner i luftstrupen så stänger något som kallas epiglottis. Epiglottis är ett brosk. Ett brosk till början av larynx. Luftvägens början. Larynx består av fler brosk. Thypridbrosket. Artenoidbrosket. Corniculate och cricoidbrosket. Efter larynx kommer trachea. Där finns brosk formade som hästskor. Baksidan av trachea är muskulatur. Trachea delar upp sig i två bronker. En till varje lunga. Lungan delas upp i lober. Hö lunga har tre lober och vänster lunga har två. Enda ingången till lungan heter lunghilus. I denna ingång går artärer, vener, lymfkärl och bronker. Bronkerna delar upp sig till segment bronk, bronkioler, respiratoriska bronkioler och sist och minst, alveoler. De är många och små och sitter som vindruvsklasar i lungan. Det är här det primära gasutbytet sker. I alveoler är trycket mindre än i atmosfären vid inandning, inspiration. På så sätt trycker atmosfärtrycket ner luft i våra lungor. Diafragman sänks och interkostalmuskler häver bröstkorgen. Allt slappnar av och lungorna pressas ihop och rummet minskar. Lungrummet. Minskar rummet ökar trycket. Boyles lag. Trycket i alveoler blir högre än i atmosfären. Luften åker ut. Men om det skulle sitta något i vägen för alveolerna då, som om du har lunginflammation och slem är i vägen. Ja då kommer alveolen falla samman, som att druvan blir ett russin. Då kommer inte gasutbytet bli adekvat. Utanför alveoler finns kärl med blod. Blod som vill bli syresatt. För syre ger celler energi. Utan syra utvinner vi ingen energi i citronsyracykeln inne i cellen. Inget ATP som är energi blir till. Om blodet då inte får syre så kommer det blandas med syresattblod och bli en venös tillblandning även kallat shunt. Om man söver en person så kommer den normala funktionella residual kapaciteten FRC att sänkas. Sänks denna så kan closing capacity överstiga FRC. Closing capacity är när luftvägsavsnitt stängs. Då kommer det att ske en venös tillblandning. När blodet möter en väl fungerande alveol sker ett gasutbyte, blodet blir syresatt genom diffusion. Koldioxid från vävnader släpps till lungan och vädras ut, alveolen avger syre till blodet. Blodet går vidare till lungvenen där lungorna bronkiala artärer släpper lite syrefattigt blod. Därför får vi inte 100% syresatt blod endast 98%. Lungveven för det syrerika blodet till hjärtats vänstra förmak. Förmakens tryck är nu högre än i vänster kammare. Detta leder till att mitralis klaffen öppnas till vänster förmak. Vänster förmak tömmer nu sitt blod till vänster kammare. Här får vi fram End Diastolisk Volym, den volym hjärtat har att jobba med. Ökar EDV så ökar slagvolymen på hjärtat. Till en viss gräns. Enl Frank Starling. Ökar EDV för mycket orkar tillslut inte hjärtmusklerna att kontrahera och föra över blodet. Blodet blir kvar och kan skapa lungödem och benödem. Om vänster kammare orka pumpa vidare blodet så sker detta när trycket i vänster kammare överstiger aortans tryck. Afterload är det tryck hjärtat måste övervinna för att få ut blodet i kroppen. Hjärtat pumpar ut blodet genom aorta ut i kroppen. Aortaklaffen stängs och hjärtat börjar om. Det syrefattiga blodet från kroppen töms i hjärtats högra förmak via den övre hålvenen. Sedan går blodet genom tricuspidalisklaffen till höger kammare. Från höger kammare lämnar blodet hjärtat för att syresättas i lungorna via truncus pulmonaris. Det krävs blodtryck för att blodet ska kunna åka runt i kroppen. För ett blodtryck måste vi räkna ut resistens i kärlen och multiplicera det med hjärtminutvolymen. Hjärtminutvolymen kan vi räkna ut med hjälp av hjärtfrekvens och slagvolym. Om vi vill veta vänster kammare funktion o systole så måste vi ta reda på ejektionsfraktionen. Då tar vi slagvolymen delat på EDV. För att få reda på hur väl kroppens vitala organ genomblöds kan vi räkna ut något som kallas medelartärtryck, MAP. Då får vi ta det diastoliska trycket plus en tredjedel av pulstrycket. Pulstrycket får vi genom att ta systoliskt tryck minus diastoliskt tryck. För att hjärtat ska kunna arbeta behövs ett adekvat blodtryck. Trycket regleras på många olika sätt. Dels så har vi baroreceptorer på aortabågen, i förmak och lungor. Dessa känner av tryck variationer och skickar signaler till kardiovaskulärtcentrum i hjärnan. Är det högt tryck märker kardiovaskulärtcentrum av den höga aktiviteten i barreceptorer och påverkar parasympatiska systemet att reglera med lugnande mekanismer. Om det är lågt tryck känner kardiovaskulärtcentrum av den minskade aktiviteten och drar igång sympatikus påslag. Sympatikus skickar ut adrenalin till kroppen. Det är ett hormon och signalsubstans som drar igång kroppen. Kontrahera kärl, öka hjärtfrekvens och dessa binder beta1receptorer i hjärtat. Blodtrycket kan även regleras från njurarna. I njurarna har vi något som kallas den joxtaglomeruläraapparaten. Den ligger inne i något som kallas nefron. Njurens minsta funktionella del. Där finns kärl och tubuli. Mellan afferenta och efferenta arterioler går distaltubuli och mellan dessa skapas joxtaglomeruläraapparaten. I dista tubuli sitter makula densa celler som binder ihop med joxtaglomeruläraceller i arteriolerna. Makula densa känner av natrium koncentrationen i kroppen och joxtacellerna påverkas av blodtrycket. Är trycket lågt så kommer joxtaglomeruläraapparaten att frisätta enzymet renin. Renin möter angiotensiongen i blodet som levern frisätter. Detta skapar angiotensin I av reninet. Angiotensin I möter ACE från lungendotelet. Angiotensin II skapas och det detta kontrahera kärl så att blodtrycket ska stiga. Det påverkar även binjurebarken att frisätta aldrosteron, ett hormon som är salt och vatten sparande. Då kommer natrium sparas i njuren och således vatten. Detta ger en minskad diures och sparar vatten så blodtrycket kan stiga.

Ja det här var lite grundläggande.

Då har jag långt ifrån nämnt alla organ och funktioner som vi läser.

Detta mina vänner kallas anatomi och fysiologi.

Allt det jag skrev nu skrev jag bara på fri hand utan att kolla böcker eller anteckningar. Jag skrev det så mycket på ”svenska” jag kunde. För att ni skulle förstå något och inse hur fantastiskt detta ämne är. Har du inte läst, det är faktiskt intressant.

Detta och lite till ska jag tentas i på fredag.

Vi får väl se. Önskade att jag hade fem veckor till på mig så jag verkligen hann fascineras av detta fantastiska ämne och sätta mig in i varje del exakt.

Nu är det kort tid och ett in bankande av kroppens viktigaste organ på cellnivå inför tentan som gäller.

ringar : 121004

Jag drömde att P hade överraskat med att skriva

Du är läcker som en smäcker

på min förlovningsring.

När jag vaknade ur denna dröm hade jag fått ett sms om att ringarna fanns att hämta.

Så nu ÄNTELIGEN!

Ett år efter själva frieriet som skedde

11.11.11

stod den svarta lådan på bordet!

Ett vin vi köpte hos Linda och Dave i USA efter vår vinprovningstur hade vi sparat just för detta tillfälle.

Vi la det på kylning för att ikväll korka upp det, till plockmat bestående bla av räkor och rackabajsar korv.

Ett vin som bara genom sin underbara doft tog oss tillbaka till en solig dag ute på Sunset Hills.

Där vi tillsammans provade ut detta vin.

Njöt av varenda droppe, för vi kommer förmodligen aldrig få dricka det igen.

Läge märke till att vinet är från förlovningsåret.

Så var då dags att få på sig våra mycket mycket enkla ringar, men med en annorlunda gravering, på kanten av ringen!

Namn och datum.

Ringarna är av titan och är så lätta att de knappt märks.

Nu bär P alltid med mig och jag honom.

Vet ni vad?

Jag älskar den mannen.

Massor.

en dagens tack : 121023

Helt sonika kör vi en dagens outfit.

För att "slippa" tänka lite emellan jobba, plugg och föreläsningar.

Det går minst sagt i hundraåttio just nu.

Så idag inför eftermiddagens föreläsning i Örebro pimpade jag mig lite.

Naglar och allt.

Favoritbyxorna kommer från H&M för hundra dagar sedan.

Sjukt sköna.

Tröjan är en finstickad oversize variant från Vila.

Skorna var sista paret när skoupunkten sålde ut förra säsongens skor.

Halsbandet är en liten kam från Monki.

Clutchen är från samma ställe.

Toppen av budget är klockan från U&P.

Passade bra med all denna budgetlyx nu när man titulerar sig student.

För annars bär jag ju bara Chanel och Dior.

Förrförra veckan var det skola och jobb måndag till söndag.

Förra veckan var det skola och jobba måndag till måndag.

Och idag fortsätter det.

Så summa än att från den 8 oktober fram till 26 oktober finns inte EN ledig dag.

Efter det blir det nästan värre då det är TVÅ veckor kvar till stora tentan.

Fast på lördag kväll ska jag vara ledig!

Jag ska umgås med min syster och sova över där och busa med mina älskade små pinglor.

Helt enkelt, jag kommer inte vara ledig förrän till jul (OM JAG NU INTE JOBBAR DÅ!)

Men det är "bara" ett år.

Det går fort och det kommer vara värt allt,

bara jag klarar utbildningen och får jobb.

För det är ett vansinnigt intressant jobb jag läser till.

glöm aldrig : 121019

Anatomi/Fysiologi kursen går i ett rasande tempo.

Intressanta organ gås igenom ett efter ett annat.

Super intressant.

Om jag bara fick sitta och lyssna och låta poletterna trilla ner en efter en.

Det hinns knappt.

Samtidigt som jag ska förstå allt ska jag skriva ner allt och dessutom hinna nöta in allt inför tentan.

OMG.

Som min chef (som är utbildad anestesisköterska) sa när han såg mitt schema:

Ahhh där börjar anatomin... Jätteintressant men GLÖM grundutbildningen, DET HÄR blir SVÅRT.

Och om.

Känns som vi går in lika djupt som läkarna.

Vi får ambulansutbildningens instuderingsfrågor som lite stöd vid sidan av.

Det som dom "bara" hade som examination.

Vi har frågorna om vi "vill" inför tentan.

Jag fick min systers intensivvårdsanteckningar.

Antingen behövde inte hon skriva upp allt djupgående som sas eller så gick de inte så djupt på fysiologin.

Fast de måste de väl ha gjort?!

Ja jag vet inte.

Jag vet bara att detta är något att bita i.

Återigen sitter jag och facineras av den fantastiska manick kroppen ÄR!

(fast måste den ta så krångliga vägar ibland?)

Samtidigt tycker jag synd om alla som inte läser någon anatomi och fysiolgi i sina liv.

Det är så jäkla häftigt att veta hur vi fungerar.

Borde inte det ligga i alla människors intresse??

Det borde vara del i grundskolan banne mej ;)

En helt annan sak vi aldrig får glömma är att alla är olika men av samma värde.

Missa inte Jonas Gardells nya mini serie.

Sjukt bra, berörande och påminnelse om historien.

Då när vi inte visste lika mycket.

Tack Gardell, du levererar, som vanligt.

We are beautiful like diamonds in the sky.

Rihanna – Diamonds

psssst nu har det kommit:

Petra Marklund – Inferno

att ha ett helt hav emellan oss : 121015

Hon flyttade in på min gata i stan när vi var 10 år.

Jag hade snedlugg hårt sprayad åt ena hållet, hon åt andra hållet.

Jag försökte få hennes vänskap genom att impa med att spela på min saxofon.

Ett ganska dåligt drag kan tyckas, men idag 18 år senare är hon fortfarande min allra bästa vän.

Min bästis.

Det gör så ont i mig varje gång.

Jag lär mig ALDRIG.

Hur länge har hon inte bott i USA?

Jag borde ha lärt mig.

Jag kanske inte tänker på det dagligen, men hon fattas mig, alltid.

Jag trodde jag klarade mig med en klump i halsen och lite tårade ögon när du vinkade från din bil och jag i min.

Fast nu när jag kom hem då brast det.

Herregudars.

Grinolle.

Det är därför jag måste få skriva av mig.

Jag önskar så att jag kunde vara där på en av dina bästa dagar i livet.

När ni får er Davinda.

Nu är det som det är och få se fram emot när du kommer hem nästa gång, med Davinda!

Den dagen (om den kommer) som ni flyttar hit.

Det kommer vara en av de lyckligaste dagarna i livet.

På riktigt.

De lite yngre dagarna.

Vi hörs och ses snart Linda!

som om ingenting : 121008

Dt finns vissa saker jag aldrig blir för gammal för.

Som att leka kurragömma och springa tafatt.

Det gjorde jag med syskonbarnen i lördags.

Så att det riktigt kittlade i magen.

Jag blir heller aldrig för gammal för jul.

Inte för att det är som när jag var liten, trots att jag varje år vill och försöker få det så.

Inte heller är födelsedagar något jag tycker inte betyder något bara för att jag är vuxen.

Det finns tusen andra saker jag aldrig blir för gammal för.

Det jag vill komma till är att jag aldrig blir för gammal för ungdomsböckerna av Katarina von Bredow.

Har man inte läst dem som ung kanske de inte uppskattas som vuxen.

Men jag sitter slukad och tar igenom den på en dag om jag har tid.

Mycket för att de är lättlästa givetvis, men allra mest för att de fängslar mig.

Unggubbkärleksromantik. Förbjuden kärlek. Olycklig kärlek.

Så som det faktiskt kändes.

När hålet i magen värkte så man gick sönder.

När önskade att just det här:

Varför har ingen uppfunnit medicin mot den vanligaste av världens åkommor? De är ju bara kemi, det har man ju läst om. Ett ämne som utsöndras i hjärnan. Borde var hur enkelt som helst att göra ett piller som snabbt sätter stopp för processen. Man borde kunna gå till en läkare och säga att man är olycklig kär, en sjukdom lika banal som öroninflammation, få ett recept i handen och så skulle allt vara över. En tablett mot förnedringen.

Sen älskar jag att få läsa texter där MAN och JU faktiskt används. På ett skönt sätt.

Jag är så trött på universitetsskrivandet så det är skönt att vila ögonen på MAN och JU mellan forskningsplaner och studier som ska lämnas in.

Tack Katarina.

Jag köpte hem Som om ingenting för en billig peng.

Jag beställde faktiskt två och skickade en till en vän som läste de här böckerna lika intensivt som jag.

Hon som förstår det där.

Det där med hålet i magen och gubbromantiken.

Måste nog köpa mig en till av alla hennes böcker snart.

Just 19 and sucker's dream : 121003

Ibland kan det slå mig.
Att tider inte kommer tillbaka.

Tider i livet.

Egentligen skulle jag vilja börja första klass igen. Jag skulle vilja längta efter julen som ett barn igen.

Jag skulle vilja fråga chans på lappar och hata min mattebok igen.

Fast just inatt, när jag hittade min gamla resedagbok och lyssnar på Placebo.

Ja då vill jag vara nitton igen.

Just 19 and sucker's dream

Hon som läste fotografi i Sunne och hade en hemlig romans i mörkrummet.

Hon som var fotoassistent. Som dejtade någon hon inte borde ha dejtat.

Hon som flydde mot Stockholm i nästan ett år för att sedan fara vidare till Malta.

Där hon skulle bo några månader av livet.

Komma över den där hon inte borde dejta och hitta annat.

Lära sig akademisk engelska, få en vän för livet och åka genom Valetta mitt i natten på en vespa. Bak-om honom.

Hon som kom hem med målet fäst i blicken. Bestämd och fast besluten att ta nästa chans, antingen till London eller Florens.

Det blev det sistnämnda då hon blev antagen till en master i Fashion Photography.

En utbildning på engelska och italienska.

Ett år skulle hon bo där.

Hon som läste italienska innan master utbildningen började. En utbildning som inte höll måttet.

En utbildning som ledde till något annat än ett år i Florens.

Hon som mötte vad hon då trodde var sitt livskärlek.

Turligt nog i samma veva som hon inte ville gå den där halvdana utbildningen som kostade mycket mer än den smakade.

Alla trodde hon skulle möra en italienare. De är väl kända för romantik.

Hennes romantiker blev en tysk man.

När inte utbildningen höll det de lovat.

Då flyttade hon.

Till Hamburg.

Till honom.

Hon som fick erfara när livskärlek blir en hög av splittrat glas.

Kärleken väntade någon annanstans.

Han bröt upp. Hela henne.

Då bröt hon upp.

Hon tog ett sommarjobb olikt alla jobb hon tidigare haft.

Spenderade en sommar i en oas av fest, kristallblått vatten och sandkorn.

Innan hon kom hem.

Hem för att stanna.

Hon som inte skulle gå på nollning gick på nollning och fick ännu en tid att se tillbaka på med ett le-ende på läpparna.

Ännu en tid som genererade en vän för livet.

En tid som gav henne hennes livskärlek.

Hon med blicken fylld av beslutsamhet var tillbaka.

Hon är jag.

Jag är fylld av beslutsamhet.

Jag fäster min blick. Jag satsar.

Det är så jag levt.

Det är så jag lever.

Jag ser fram emot resten.

Fast jag skulle inte ha något emot att spola tillbaka en bit.

För bara en stund.

För det som kommer över mig är att det aldrig kommer tillbaka.

Jag kommer aldrig vara nitton igen.

Jag kommer aldrig mer sova i en stuga i Bråsstorp.

Jag kommer aldrig mer låsa upp dörren till lägenheten på Tavastgatan vid Mariatorget.

Jag kommer aldrig mer smörja in mina läppar med melondoftande läppbalsam på Malta efter att ha ätit pasta med Robban på Paparazzi.

Jag kommer aldrig mer släpa mina matkassar genom turistmassorna på Ponte Veccio hem till mitt lilla källarrum.

Jag kommer aldrig mer sitta på en vinprovning i Hamburg efter en heldags flygresa och inte fatta nå-got, inte bara för de pratar i termer en annan inte kan utan för att allt sker på tyska och jag sitter på en plats som inte ens är min.

Jag kommer aldrig mer dyka från en Party Cruise båt ner i kristallblått vatten på mitt arbetspass.

Jag kommer aldrig mer sitta lite små bakis, fnitterstinn med Barrner bredvid mig när Gunilla Krave fö-reläser.

Framförallt kommer jag aldrig mer tveka på vem min livskärlek är.

Remember me when you're the one who's silver screened

Remember me when you're the one you always dreamed

Remember me whenever noses start to bleed

Remember me, special needs

Just 19 and sucker's dream I guess I thought you had the flavour