Ungefär så här är känslan efter helgen plus en ledig dag till.
Inte direkt utvilad men lite knasig.
Vi började projekt KAKEL i lördags morse.
Med expertis hjälp av min snälla syster som kom och guidade oss i början och var telefonjour resterande delen av helgen. Stort tack!
Även om du tror Lars är bättre så var det DU som var där!
Efter halva köket kaklat la vi ner spatlar och skärmaskinen och drog på hemmafest!
Teres och Niklas hade inflyttningsfest i sitt hus på Kroppkärr, himla trevligt och en salig röra skojigt folk!
Därifrån kommer brillbilden.
En av gästerna var MelloMelon som bara sjöng Mellolåtar.
Vaknade någon gång tiiidigt på morgonen med kläderna på och skyllde på P.
"Varför sa du inte till mig?"
Kanske var ditt eget fel Erika. Ja av med kläderna och det SVED från bhn.
Sov ett par timmar till innan vi vaknade och faktiskt körde igång direkt med projekt KAKEL DAG 2.
Trots att båda nog var mindre nyktra så tuffade vi på. Denna dag liiiite tyngre än dagen innan.
Kickstarten med Coca Cola frukost gjorde sitt.
Vid åtta-nio tien på kvällen la vi ner.
Endast pizzapaus mitt på dagen annars körde vi på.
Då var det "bara" fogningen kvar, den lovade jag att ta följande dag, jag var ju ändå ledig och det där skulle väl gå snabbt.
(Såg framför mig fogning på förmiddagen och ledigt under eftermiddagen)
Man kan väl säga att det var mer jobb än jag trodde med fogningen, speciellt när det är en heeeeel vägg som ska fogas.
Skam den som ger sig. Jag röjde runt i damm och smuts.
Jag har sällan varit skitigare, det kanske ni kan förstå på bilden nedan.
Grafitgrå fog är inte det man håller sig allra renast med.
Till den grad att jag vid tvagning av smutsen snöt ut fog och fix ur näsan.
Då fick jag nog.
Å inte bara jag tvagades utan hela köket!
Bara lister och kabelpiff kvar så är det klarrrt!
Å det blev så sketanssnyggt asså!
Jag är så nöjd och stolt att vi drog detta i hamn!
När jag kläckte idén så trodde varken jag eller P att det skulle bli verklighet.
Dels för att vi aldrig kaklat och dels för att vi trodde det skulle bli så dyrt.
Så kom vi över billigt kakel och slog slag i saken.
Det var bra att vi gjorde det för det var det här vi ville ha.
Plus att vi lärt oss kakla!
Det kan ses som jag gör att det "roliga" i och med att jag kaklade allt och fogade allt medan P fick skära kantbitar och fixa listerna.
Det är inte för att jag tycker det är roligast, utan det är det vi gör bäst.
Jag är effektiv och snabb men har INGET tålamod.
Pär är noggrann och petig och har ett mycket längre tålamod än mig, även om även hans tröt lite i helgen.
Så bäst att han gör finlir saker, för skulle han göra det jag gjort skulle inte hälften vara gjort nu.
Å skulle jag gör hans skulle två tre plattor vara tillskurna och jag hade legat på psyk av ett nervöst sammanbrott.
Vi kompletterar varandra.
Efter tre dagars kakling känner jag mig nu nöjd och låter yrket plattsättare gå till andra.
Vilket jobb.
Jag är mör i varenda muskel.
Mina fingertoppar svider och naglarna ser ut som en karls med skit under.
(eller som någon som grävt i sin nedbajsade byxa... jag lovar det finns sådana människor)
Jag är så torr om händerna att jag blir skinnflådd vid nästa handtvätt och i handlflatan har valkar dykt upp.
Det är en grovkarlshänder jag lånat för en stund.
Febrilt smörjer jag dom och jag MÅSTE få bort fogen runt naglarna innan jobbet imorgon.
Vilket patient skulle känna sig säker med en sköterska som kommer och ska sätta en nål med dom naglarna?
(Även om vi använder handskar alltså)
Vore jag patient hade jag sprungit.
Det kan dock inte våra patienter göra, springa alltså.
Så det löser ju sig.
e.
