www.gosweaty.blogg.se
(på återseende här, jag kanske kommer tillbaka, men tills dess hittar ni mig på ovanstående adress).
e.
svett eller hänglås : 141013
Jag gjorde ju ett
”ses snart” inlägg där vissa frågat, när är snart då?
Just nu kan jag inte
välja hur jag ska göra.
Å ena sidan vill jag
låsa bloggen och skriva ut allt som känns och bränns.
Lycka som sorg.
Det där som jag
faktiskt inte har skrivit för att jag vet att det inte är helt korrekt att
skriva ut det. För att jag faktiskt är rädd att trampa mina bästa vänner på
tårna.
Men det innebär att
jag faktiskt inte kommer låta alla komma åt läsningen.
De som kommer åt
den kan VERKLIGEN då välja om de ska logga in eller inte.
Välja om de vill läsa eller inte.
(det kan man givetvis redan göra, men ja ni fattar).
Å andra sidan skulle
jag vilja fokusera bloggen mer mot träning, men inte en av alla de där
chiapuddingsträningsbloggarna eller de där
jag-är-mamma-och-hinner-träna-överallt-ändå-bloggarna. (jag har ju inte ens
barn liksom)
Nej utan mer som den
JAG är.
Jag tränar för hälsan
och för att må bra, på riktigt.
Jag strävar varken
efter magrutor eller marathonlopp.
Jag har en vision av
vardagsstark och träna som JAG njuter av och mår bra av.
Hur jag än ser ut.
Med egentligen ett
mål: bibehålla träningen vecka ut och vecka in.
En sådan blogg skulle
jag vilja förmedla.
Där jag med min
faktiskt långa och stora kropp (jag menar inte tjock, jag tycker inte att jag
är det, men jag är stor, helt enkelt) samt med knän som inte är de bästa visar på
att det går bra att träna ändå.
Visar lite på hur man
kan träna, utan att ha ett uns av formell kunskap inom området.
Utan fokus mot kost.
Överhuvudtaget.
Kommer mat med är det
enbart för att jag älskar att laga mat och nya recept, inte kost i hälsa och
träningens tecken.
Det finns det
tillräckligt av, som hetsar och pressar.
Nej jag äter kvarg
likväl som jag trycker en påse chips.
Så medan jag funderar
vidare, var god tyck till i kommentarsfältet!
På återseende!
e.
soon : 140922
hej.
tiden går och tankarna med den.
jag har faktiskt inte glömt bloggen.
jag har inte slutat heller.
jag vet bara inte hur jag ska fortsätta.
alldeles snart kommer jag att fortsätta.
antingen mer officiellt än nu, eller helt tvärtom, där jag kommer låsa och bomma för alla och bara låta vissa komma åt.
det är just där jag har fastnat.
men jag mår bra.
hoppas ni gör det med.
e.
ni har mig trogen till döden skiljer oss åt : 140510
Från Blåjeans och Frank till idag när de döper sina album till Röd, Tigerdrottningen och fortsätter att leverera.
Jag har varit fast från först ljud som träffade min trumhinna.
De tog sig an min hjärtsäck och bosatte sig där. Alldeles precis runt hjärtat mitt.
Jag kan inte förstå att de lyckas.
Gång på gång, år efter år.
Jag menar hur kan de få ihop de texterna igen och igen, och bli unika igen och igen.
Det är inga lättskrivna texter.
Det kan lätt bli fel med den typen av texter.
Men det blir aldrig det.
Det blir rätt.
Hela tiden.
Antingen så innefattar produktionen en hel del droger eller så är det galna hjärnor som skapar dessa texter och musik.
Jag faller platt varje gång.
Platt och blir matt.
För varje gång lyckas de borra sig rakt in i min tankeverksamhet.
Som om de läste mina tankar och skrev lite texter sen.
Ja jag vet att så här känner ungefär flera miljoner av Sveriges befolkning angående Kent.
Men även det är ju sjukt.
Hur kan dessa lite speciella textrader och ibland toner träffa rätt till såååå många?
Det är svennebananigt att digga Kent idag.
För Kent har blivit så stora att det tagit sig an hela Sverige.
Det är inte längre som när blåjeans spelades.
Nej det är det inte MEN det är ju det som är magiskt med dom.
Att de faktiskt nått fram från Frank ända in i så många svenska hjärtan.
Jag tycker det är mer svennebanigt att lämna något man älskar och njuter av bara för att vi blev fler som lyssnade till samma sak.
Det om något är urlöjligt.
Håll dig till det du tycker och stå för det.
Det är respekt.
En gång när jag bodde i Sthlm satt jag och väntade på bussen på Kungsholmen.
I min cdfreestyle (som man hade då) snurrade Kent.
Då gick Jocke Berg förbi två centimeter från bänken jag satt på.
Surrealistiskt att höra honom och sen gick han där.
Hallå du sjunger för mig nu fast du inte vet.
Tack.
Jag kommer aldrig lämna er Kent även om hela världen skulle ta efter och falla för er.
Ni har mig trogen tills döden skiljer oss åt.
Sa jag att jag var på en av de exklusiva klubbspleningarna Kent gör igår?
Magi.
Fem spelningar och en fick Karlstad.
Bugar ödmjukt.
e.
neondrömmar och silverkyssar : 140504
Jag hade en bild klar framför mig hur jag skulle sminka mig på vår 30 års fest i slutet av maj.
När jag började leta detaljer till min make up så blev jag väldigt förvirrad.
Så mycket inspo!
Utan att avslöja för mycket så passar inte allt som finns på denna inspoboard till det jag ska ha på kroppen.
Jag måste helt enkelt gå back to basics och se vad har jag på mig och sålla bort därefter.
Tyvärr går nog neonsminket bort, men ska DEFINITIVT på till summerburst!!!!
Åhå vad roligt detta är!
All in bara!
e.
sjuktbra yrkesval : 140501
För ett år sedan på dagen gjorde jag min första dag någonsin i en Ambulans.
Idag gjorde jag min första dag som anesteisjuksköterska på jourtid.
Inte riktigt tänkt att jag ska gå de jourer när vi bara är två anestesisjuksköterskor än, men en miss i schemat så fick det bli så.
Tack och lov ett lugnt första pass.
Så firar jag första maj!
Att vara sjuksköterska är så enormt brett.
Det finns så många vägar att ta.
Det finns bara en negativ sak med yrket sjuksköterska.
Lönen och löneutvecklingen som inte existerar.
Utöver det älskar jag mitt val av yrke.
Det finns alltid nya vägar att utforska om man skulle tröttna på den väg man är inne på.
Just nu trivs jag väldigt bra där jag är och jag har insett att former av akutsjukvård passar mig.
Jag är glad att jag fick chansen att prova Ambulansen, det var en kort period, men enormt lärorik och jag skulle gärna utveckla mig mer där, men just nu har jag hur mycket som helst att lära i min profession som anestesisjuksköterska.
Alltså det är så jäkla roligt.
När man tror att man har fattat och börjar få koll på något, ja då kommer något nytt och man får lite nervöst ont i magen tills man reder upp det (förhoppningsvis).
Lite utmattande är det ju.
Så idag när jag kom hem tog jag mig en nap vilket jag aldrig gör.
Tokdäckade över en timme.
Jag hade tänkt träna.
Så valet var att fortsätta sega eller ta tag i saken.
Nu sitter jag här, pigg alert och fräsch i kolan efter att ha kört ett flåsigt pass.
Jämt lite svett om foten.
Sen gick jag med ett leende på läpparna hem, ja på tre minuter då, genom ett soligt inre hamn.
Vilket jävla läge vi har på vårt boende.
Love it.
Trots vissa orediga tankar så har varken du eller jag något att klaga på.
Överhuvudtaget.
Arbetet i vården ger verkligen perspektiv.
Igår mötte jag ett öde så ofattbart att det hela lät som en film.
En fruktansvärd film.
Det var ingen film, den där personen hade upplevt det, hade gått igenom det.
Hur mycket kan en människa stå ut med?
Idag mötte jag en person jag mött tidigare i yrket.
En person som har så mycket sjukdom gömd i sin kropp.
Hur mycket kan en kropp stå ut med?
Jag hade även ett kort möte med en väldigt gammal person.
Är det ens värdigt att operera?
Ja vad har man för val.
Hur länge kan en kropp stå ut?
I arbetet inser man hur tacksam man bör vara.
Hur viktigt det är att njuta.
Livsnjuta.
Lova mig att ni njuter lite mer av livet idag och för resten av era liv?
e.
pssst.. lägg till i din träningslista:
form paris to berlin : 140429
From Paris to Berlin
And every disco I get in
My heart is pumping for love
Pumping for love
'Cause when I'm thinking of you
And all the things we could do
My heart is pumping for love
You left me longing for you
And every disco I get in
My heart is pumping for love
Pumping for love
'Cause when I'm thinking of you
And all the things we could do
My heart is pumping for love
You left me longing for you
Lagom tills att solen gick i moln och de kallare vindarna har dragit in landade dessa fin fina bikinitrosor i lådan.
Köpte dem av Anna som hade haffat för stor storlek, perfekt på mig.
Hög midja måste vara ett geni som kom på.
Mest galet snyggt men också hemskt bekvämt.
Innan Berlin hade jag som sagt en skön känsla på jobbet och jag kände bara hur roligt allt var.
Lite dalade det förra veckan, men mest berodde det på andra omständigheter än jobbet sig själv.
Denna vecka har återstartat i en form av glädje öve mitt yrkesval.
Och en sjuk nervositet över det.
Idag hade jag min första "egna" aorta sen inskolningen.
(Aortan är den stora kroppspulsådern och man kan ha ett aneurysm på den som måste åtgärdas vid viss storlek annars finns risk för att den ska "spricka". Blir det akut aortaoperation ja då har den börjat läcka eller "spruckit").
Jag var mån om att verkligen få stanna på den salen och INTE bli flyttad vilket kan hända under dagarna. Jag kände att nu jädrar ska jag ha den här så jag i alla fall har haft EN planerad aorta inför kvällar och helger då de kan komma på två hjul och är på väg att rupturera.
Under inskolningen när jag hade en planerad, så fick vi snabbt byta ut den, mot en akut på två hjul.
Vad hände då idag?
Jo precis påväg att söva och hade precis förberett ALLT annat (det tar sin tid vill jag lova).
"Nä vänta med att söva, en akut är på väg in"
Näe tänkte jag, inte igen, jag bara måste få ha en "lugn" planerad en gång.
Som tur var fanns en sal över med personal så den akuta kunde gå där och vi kunde fortsätta med vår.
Jag hann inte göra klart den innan det var dags att gå hem, men jag fick i alla fall starta igång.
Skönt.
För på torsdag har jag av misstag lagt mig på en jourtur jag som ny kanske inte ska gå riktigt än.
Ehhh, ja det blir spännande att se om jag lyckas rodda den dagen i hamn.
Så denna vecka är lite nervös.
Mer som hänt sedan Berlin är att jag är kanske påväg att byta gym.
Det har öppnat ett gym typ tre minuters promenad från oss och bara det är ju en anledning till att byta.
Jag har en månads provträning på det gymmet så får vi se.
Detta gym är mycket mindre än mitt nuvarande, men nytt fräscht och med lite olika roliga highintesiv pass. De kör pass med sandsäck, kettlebell, TRX, medicinboll och annat skoj som jag älskar.
Hög intensivt och kort!
Alla former av koordninations pass slopar jag, och här har de knappt några.
Storleken på gymet är bara en vanesak.
Där jag är nu är det högt i tak, stora ytor och mycket ljusinsläpp MEN mycket mycket mer folk också.
Känslan av att traska dit och sen lika kort hem, GULD!
I övrigt är jag lite konfunderad.
Vet inte om det är våren, pollen eller något annat som spökar.
I´m slowly drifting away
Wave after wave
I´m slowly drifting
And it´s feels like I´m drowning
Pulling against the stream
I wish I could make it easy
Easy to love me, love me
But still I reach, to find a way
I´m stuck here between
I´m looking for the right words to say
e.
Why does it feels so good, so good to be bad?
en intensiv romans : 140422
Hon är kall och hård.
Man måste leta upp hennes dörrar för att förstå henne,
När man väl gjort det är man förtrollad.
Blir hänförd och förälskad.
Jag pratar om Berlin.
Vilken jävla stad alltså.
Helt vansinnig och magisk.
Alla delar finns men det är framförallt kreativiteten hos henne som gör henne speciell.
Det är definitivt det sunkiga som gör henne vacker.
Så gillar du inte festivaler så kommer du inte hänföras av Berlin på samma sätt.
Jag säger inte att du inte kommer gilla henne, men jag tror inte du kommer att bli förälskad.
Nej det här är staden för oss som gillar kreativitet, dricka en öl i parken bland allt från pundare till hipsters. Det här är staden för de som gillar att dansa från sen natt till tidig morgon och inte har något emot en blandning av människor och åldrar.
För alla får vara med så länge det inte är för stroppigt.
Det finns säkert stroppiga ställen med, men det är just den delen av Berlin som välkomnar alla som värmer hela staden, det gäller bara att hitta hit.
Mina tips för en helg är:
Skit alla "sevärdheter" som Checkpoint Charlie och Brandenburger Tor
(nu är ju jag av den sort som aldrig åker runt till massa seärdheter "bara för att" och knäppa en bild som tusen andra redan gjort, vissa saker kanske man vill se, men oftast nöjer jag mig mycket hellre med att strosa och insupa atmosfären än att hetsa runt).
Möjligen ta en kik på del av Berlinmuren som finns kvar, bara för att fatta det sinnessjuka i hela den grejen.
Ät minst en currywürst (helst på papptallrik) men skippa att köpa en jätte kringla.
Sofie drogs med i strömmen av kringelköpare att hon bara var tvungen att köpa en jättestor mjuk saltpinne, typ.
Satsa på att ta dig till exempel mot Rosa Luxemburg platz och Rosenthalerplatz, gå runt och kika både dagtid och kvällstid. Detta är en del av Mitte.
Clärchens Ballhaus på Auguststrasse 24, vi hade precis fikat på ett dåligt fik och mötte detta runt hörnet.
Nästa gång ska jag ta min fika eller öl här.
En magisk plats.
Vem blir inte lyckliga av rosa pipes som helt märkligt bara snurrar runt.
Framförallt, ta dig hit nattetid.
Ta dig till de mindre klubbarna om du vill känna känslan av att alla får vara med.
Klä inte upp dig för mycket men inte för lite heller.
Satsa på lågskor snarare än klackar.
En skum blandning folk och musik på CCCP gör er natt minnesvärd, gå dit när Herren i hatt står i dörren då vet man att dansdelen kommer att öppnas senare.
Vill du ändå till ett större ställe och ta del av Berlins alla elektroscener, då är Saloon zur Wilde Renate hett tips, bra elektronisk musik och en lokal du sent ska glömma. Som ett hus med olika rum och en trashig inredning.
Ät ditt livs bästa pasta på Torstrasse ett stenkast från CCCP.
Efter det går du till en bar på gatan mittemot som har en entré av blinkande lampor.
Här hittar du den godaste drinken.
Moskov Mule.
Gurka och ingefära. Låter sådär men är himmelsk i munnen.
Kommer du över en Afri Cola.
Drick den, speciellt om du är mitt uppe i en dansnatt, den är fylld av koffein och socker och kickar igång kroppen lite extra.
Mest är flaskan det snyggaste jag vet.
Jag köpte en sådan för tio år sedan när jag var i Berlin.
Det fanns EN kvar.
Den står fortfarande som prydnad i köket.
Denna påsken kom jag ÄNTLIGEN öve en Afri och fick DRICKA.
Lycka!
När solen har gått upp sover du tre timmar innan du ger dig i kast med nästa dag, är det en söndag är allt stängt men loppmarknaderna tar plats längs parkerna.
Så här lycklig var Sofie över sina fynd.
Efter rundan köper ni med en kasse bärs och hittar en grästuva bland fimparna i parken. Trots att parken är ganska sunkig så råder en stämning som man inte vill missa när solen lyser.
Finare och större park finns en bit bort på samma område.
Bästa områdena vi hann inspektera var Mitte och Friedrichshain, ett kort besök i Kreutzberg sa mig något om att det var bra också. Att bo någonstans där hade varit perfekt, det visste vi inte innan men där vi bodde hade vi två steg från U Banhn så det gjorde ingenting.
När jag bodde i Hamburg fann jag drycken Alster.
Lemonad och öl.
Vansinnigt gott i solen.
Testa!
Låt dig inspireras och dras med i hennes väldiga omfång, hon är stor till ytan och allt hinner man inte med, men hellre hinna några saker och ta det lugnt emellan än att stressa.
Detta ger bara ännu fler anledningar att komma tillbaka.
För tillbaka vill man.
Ungefär så här känns det.
Jag förälskades. En intensiv kort romans hade vi.
Det var inte utan ett litet hugg i bröstet när jag klev på flyget hem. Så några dagars acklimatisering och kanske avgiftning så ska jag nog ha kommit över henne och minnas henne som en vän att besöka igen.
And we were never holding back or worried that
Time would come to an end
Time would come to an end
e.
att älska sin vardag : 140415
Som jag skrivit vågar jag inte riktigt skriva när det riktigt bubblar i mig för jag är rädd att förlora känslan.
Men nu tänker jag inte hålla in, för jag vill kunna se tillbaka på detta en dag.
På glädjen.
Just nu, i denna stund i livet känner jag en enorm glädje över mitt jobb.
En grym styrka och tillfredsställelse av min träning.
Tänk att vardagen kan vara sådan.
För det jag gör under veckorna är just jobbar och tränar.
Denna bild är tagen direkt efter dagens jobb och träning.
Vilken ynnest att få känna så efter ett dagsverke.
En glädje över vardagen.
Visst är jag trött när klockan ringer men när jag väl är igång på jobbet har jag glömt det.
När jag tränat klart längtar jag efter nästa pass.
Det är väl såhär det SKA vara.
Jag vet vad som gör att jag trivs bra på ett jobb.
Ett jobb som innehåller variation.
Det gör mitt jobb.
Och just nu håller jag på att fylla mitt förråd av erfarenhet som är nästintill tomt.
Någon har flyttat en stol möjligen.
Det kommer aldrig bli helt fullt men jag vill bli en sådan som har ett rikt förråd.
Erfarenheter att plocka ifrån och förlita sig på.
Men det tar tid, jag skulle tro cirka sjuhundranitto år eller så.
Men varje dag kommer en ny liten pinal in i förrådet.
Idag fick jag uppleva något som jag verkligen behöver i mitt förråd, det för jag tacksam över.
Å hörni, även om jag gillar min vardag så bryter jag den med en påsk i Berlin med kusin.
Sweet.
e.
glädje : 140413
Japp exakt så här plus en svart mössa och svarta strumpor entrade jag scenen tillsammans med Sus inför kollegorna.
Ändå väldigt kul att delta i uppträdandet en liten grupp stod för, jag tror det var uppskattat.
Vem uppskattar inte att se ballongdansen som två kollegor modigt nog körde!
För övrigt var festen helt galet rolig faktiskt.
Jag dansade mig för svettig och drack en drink för mycket, men vad gör det om hundra år.
Mina hälsenor kortades tio centimeter i ovanan av klackskor.
Alla som var kvar var med i draget av dans och glädje, kändes som kliniken behövde den här kvällen!
Efter en mulen vilodag igår stack solen fram idag igen och jag körde ett killerpass för pulsen, ja nästan så jag kräktes, antar att kroppen fortfarande var lite mör, men jag körde på och toppade med lite mage. Nu mår jag som en kung!
Snart en ny vecka med nya möjligheter, vavavvoooom!
e.
Här kan ni se sumo...
high on heels : 140410
Ibland vågar man inte skriva om det som är bra heller.
Det är som att jag är rädd att det ska förlorat då.
Fast efter att ha pratat med min bästa Linda om vissa saker har jag bestämt mig för att återta mig själv.
Livsnjutaren.
Jag har liksom tappat henne ibland senaste tiden.
NJUT VAR MINUT.
Så nu tänkte jag berätta för er hur jag dansade loss till Buffalo Stance tidigare idag,
bara för att glädjen spratt till och endorfinerna rusade runt efter träningspasset.
Den här veckan har jag minst en gång om dagen tänkt på hur bra jag trivs på mitt nya jobb.
Ju mer det oväntade händer och ju mer planeringen kastas om, ja desto roligare tycker jag det är.
Så länge man inte tappar fattningen givetvis.
Det finns ju gränser.
Men det har varit ett lagomt kaos att arbeta fram till ordning varje dag.
Det är just då jag gillar jobbet extra mycket.
Man kan tro det ena och så händer det andra.
Sen att denna vecka toppas med en utvecklingsdag och på kvällen en fest med kollegorna känns bara som grädden på moset.
Passade mig perfekt den här veckan.
Sen att jag tydligen ska ställa mig på en scen i sumodräkt framför hela AnOpIva är ju en annan story.
Så för att fira veckan plockar jag fram ett par klackar!
Herrejösses jag har inte gått i klackar sen kriget, men kände att våren är på intåg (även om vädret inte visar det) och det är ett par riktigt bekväma klackar.
Men som vanligt blir jag närmare två meter.
Å vem bryr sig?
Herregud älskar denna gamla godingen med N Cherry
Fredagskänslan på det, yep.
e.
ut med det bara : 140408
Alltså vet ni hur många rader jag skrivit?
Hur många rader jag raderat?
Hur många gånger jag börjat om?
Nej hur ska ni veta det.
Inga suddmärken syns på en datorskärm.
En dag kommer det ur mig.
Just nu får jag bara ur mig bilden ovan.
e.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)